Geto Kogen i Japan – massa puder, inga skidåkare

Har du siktet på Japan och fjärran öster i vinter kan kanske den lilla skidorten Geto Kogen på norra Honshu vara ett alternativ. Kräkstora mängder japansk snö, obefintligt med andra offpisträvar och över fyra hundra fallhöjdsmeter väntar på dina offpistlagg. 

– 40 cm står det på deras Instagram!
Det skulle visa sig att snörapporten från häromdagen inte ljög, den snarare underdrev. Kraftigt.

I 300 km/h ser vi den japanska landsbygden bli vitare och vitare. Bergen, större och större. Vi sitter på Hayabusa, det snabbaste av de japanska snabbtågen som går under samlingsnamnet Shinkansen, och är på väg upp till Geto Kogen i Iwate län, på den japanska huvudön Honshus nordliga del.

Snöfallen har uteblivit den senaste tiden men vi tycks ha tajmat perfekt. Väderleksrapporten lovar både mer nederbörd och kallare temperaturer hela veckan, samtidigt som vi är på väg dit mitt i den japanska lågsäsongen. Några västerlänningar räknar vi egentligen inte med att träffa.

Framme i Kitakami väntar transferbussen som ska ta oss vidare till skidorten Geto Kogen. I vanlig japansk ordning är den inte särskilt väl anpassad för skidor längre än 170 cm:
– Gondola not move. You want go?
Vårt beslut att åka med möts av viss skepsis på knackig engelska från chauffören, men kommer inte liftarna igång idag får vi satsa på första liften upp imorgon och kanske ännu bättre före.

Snödjupet växer i takt med att vi närmar oss skidorten, och snöflingorna tycks växa i storlek. Väl framme knölar vi oss ur bussen, jäktar igenom ett hotellkomplex som påminner om en James Bond-film modell äldre, hoppar i skidkläderna och skyndar ut.

• Läs också: På topptur i Japan: do´s & don´ts 

Det har mycket riktigt snöat kraftigt, men det blåser också storm vilket gör att gondolerna står stilla och vi får hålla oss till sittliftarna i den lägre delen av systemet. Även om snön inte är fjäderlätt i den hårda vinden når den redan i de första svängarna upp till bröstet. Inte illa för en säsongspremiär! Efter ett par timmar i lågterrängen rundar vi av och kryper ner i hotellets onsen, de heta källor som blivit omåttligt populära bland skandinaviska Japanresenärer, för att vara fräscha till morgondagens lugnare väder.

”Vi står inte i liftkö en enda minut sammantaget under dagen, och det är svårt att begripa hur det kan vara så bra förhållanden, och ändå så öde här i skidorten Geto Kogen.”

Till frukosten infrias våra önskningar – vinden väntas avta och de har testkört gondolen och räknar med att köra den hela dagen. Vi skyndar ut för att hinna upp tidigt men upptäcker snart att det inte är någon kö alls. Väl uppe klickar vi i bindningarna och tar pisten en liten bit ner innan vi viker ner bland träden.

Snön är lätt och sprutar runt midjan. Dryga 60 cm puder, och under hela dagen ser vi bara ett fåtal andra personer lämna pisterna. Vi står nog inte i liftkö en enda minut sammantaget under dagen, och det är svårt att begripa hur det kan vara så bra, och ändå så öde. Efter en lång dag av idel djupa svängar och ihållande snöfall kryper vi ner i badet för att återhämta oss, och när vi går och lägger oss på kvällen vräker snön ner utanför fönstren.

Dagen efter vaknar vi upp till en synnerligen lovande prognos och räknar initialt med dryga halvmetern puder. När vi kommer ut i skogen möts vi av det dubbla – vinden har drivit in enorma snömängder bland träden och det är nästan svårt att ta sig fram i de vita massorna förutom där det lutar på lite. Då och då fastnar vi i såväl ett och annat motlut som i något enstaka självförvållat bombhål vilka suger energin ut oss ordentligt och när vi återvänder till hotellet är vi rejält möra.

”Dagen efter vaknar vi upp till en synnerligen lovande prognos och räknar initialt med dryga halvmetern puder. När vi kommer ut i skogen möts vi av det dubbla”

Under veckan som passerar delar vi berget med ett par kinesiska nybörjargrupper som håller sig i pisten vilket gör att vi praktiskt taget bara åker ospårat. Det är först när helgen kommer som japanska lössnöentusiaster rullar in och vi märker en viss konkurrens om det vita guldet, men inte ens då är det svårt att hitta orörd snö.

Den som kommit till Japan av kulinariska skäl går i ärlighetens namn bet i Geto. Backrestaurangen, eller ska vi säga hangaren, har endast ett relativt smalt utbud av nudelsoppor, japansk curry, och ett par risrätter, vilket må vara standard för den genomsnittlige japanske skidåkaren men kanske inte tilltalar gemene svensk under någon längre tid. Litet plus i kanten för den gigantiska hoppborgen i ena änden dock…

När åker man bäst till Geto då, och vem passar det för? Jo, hit åker man förstås lämpligen i januari när de stora snöfallen kommer tätt. Allra bäst är det under vardagarna då liftköer och puderhets lyser med sin fullkomliga frånvaro. Geto är ett ett litet skidområde där tiden stått stilla sedan 80-talets japanska skidboom och det märks såväl på faciliteter som liftar.

• Läs också: Högalpin Harakiri (resereportage om Hakuba)

Med andra ord: behöver man en massa nymodigheter och påkostad inredning för att trivas så bör man leta vidare – det här är ett berg för den som vill åka puder och slippa slåss om det, utan någon större mängd anspråk i övrigt. Utan att ge sig ut på backcountry eller sidecountry (sikten tillät inte detta vid besökstillfället) har den åkbara ytan en viss begränsning i Geto Kogen, så tänk kanske inte säsong, utan upp mot en vecka i de fantastiska snömängderna är ganska lagom. 

Text: Linus Zetterlund