Hallå där: Daniel Zackrisson

Oavsett om man gjort en säsong eller tio är det något som följer med en långt efter att snön har smält. Vi tog ett snack med Daniel Zackrisson, mångårig säsongare i Hemsedal, som flyttade från fjällen och blev författare. Hans dröm är dock att flytta tillbaka till bergen och fortsätta skrivandet där.

Det som händer på sjön utspelar sig i Stockholm, Västerås och norska fjällen. Huvudpersonerna Frederick och Emily är ungefär jämnåriga men samtidigt varandras totala motpoler. Frederick lever för status och karriär tills hans flickvän slänger ut honom, anklagad för otrohet. Emily kommer hem efter att ha levt med buddhistmunkar i Bangkok. Att återanpassa sig till Sverige och tampas med gamla demoner är inte enkelt. Emily och Frederick möts av en slump, och fortsätter sedan att ramla in i varandras liv.
 

Foto: Hans Christian Gulsvik
Idag bor Daniel Zackrisson i Stockholm och jobbar som programinköpare på SVT, men från studenten och ett decennium framåt var han ständigt på väg. Från uppväxten i Västerås till norska fjällen, en vända som krögare i Stockholms skärgård, kryddat med lite studier, och en släng av lappsjuka i Kittelfjäll. Att skriva böcker på fritiden var ingen självklarhet för Daniel, som beskriver sig själv som social och aktiv.
– Att sitta still och skriva strider mot min natur, men samtidigt visade det sig vara himla tillfredsställande.

När började du skriva Det som händer på sjön?
– Första utkasten började jag på under mina sista säsonger. Boken har förändrats under tidens gång eftersom jag själv förändrats. När jag hade skrivit ungefär 450 sidor insåg jag att de 50 sidorna som var tänkta som en sidostory var bättre än allt det andra, så jag slängde 400 sidor och började om. Det låter inte klokt egentligen.

Påverkar din säsongarbakgrund ditt skrivande?
– Bra fråga, den har jag inte funderat klart på. Skrivandet är en slags flykt från verkligheten, när jag skriver befinner jag mig mentalt någonstans, platsen jag skriver om – jag är där i huvudet. Jag gillar att vara i fjällen så det är inte omöjligt att det påverkar mig. Det är ju drömmen, att bo i en bergsby och skriva. Och en del av boken utspelar sig ju i Norge.

En av karaktärerna i boken, Emily, är gammal bummare. Är hon lik dig?
– Det var ingenting jag bestämt mig för innan jag skrev eller under tiden, men efterhand insåg jag att hon är rätt lik mig. Hon återvänder till ett samhälle hon inte känner igen sig i och brottas med sin flyktbenägenhet. Det finns delar av mig i alla karaktärer men Emily är nog tydligast. Jag tror att det är svårt att skriva en bok utan att ta av sig själv.

Hur menar du med flyktbenägenhet?
– Jag själv var ju ganska “gammal” när jag slutade säsonga, över 30. Övervintrad brukar det väl kallas, även om jag varken kände eller betedde mig så. Men sen kommer man hem och så har kompisarna skaffat villa och barn, då vill en del av en bara tillbaka till fjällen.

Kommer du skriva fler böcker?
– Ja, det kommer jag. Jag har några skrivprojekt vid sidan av just nu så jag räknar med att skriva fler.
 

Daniel Zackrisson

Foto: Hans Christian Gulsvik

 

Recension – Det som händer på sjön

Foto: Pupill Förlag
Huvudpersonen Frederick Östansjö är nästan allt jag ogillar. Dryg, materialistisk men samtidigt osäker nog att hänga upp hela sin tillvaro på sin ex-flickvän Helena. Utan henne är han ett förvirrat skal som sakta men säkert tappar greppet om allt runtomkring sig. Emily Mandolin är hans totala motpol. Efter långa vintrar i norska fjällen, och ett försök att få ordning på sig själv i Bangkok återvänder hon till Stockholm. Frederick och Emily möts på tunnelbanan av en slump, men det skickar deras liv i oväntade riktningar.

Jag växlar mellan att tro att jag vet precis hur allting kommer sluta, och att bli helt bortlurad av Fredericks instabila utspel. Det är frustrerande men positivt, för det håller verkligen mitt intresse uppe genom drygt 450 sidor.

Bästa delen i boken utspelar sig i Norge, inte bara för att miljön tilltalar mig utan även för hur det är skrivet. När Emily återvänder till fjällen igen efter flera års frånvaro känns det ända in i hjärteroten, även om jag själv aldrig satt en fot just där boken äger rum. Skildringen av dragningskraften, och krocken mellan destruktivitet och trygghet som säsongarlivet kan utgöra är spot on. Delen i Norge och Emilys ångestframkallande konfrontation med sitt förflutna är det som gör starkast intryck på mig och bidrar till en klar tumme upp för den här debutboken.

 

Läs även:

Topp 5: Böcker med Johan Jonsson

Text: Hedda Berander
Foto: Hans Christian Gulsvik