Hedvig Wessel: numera 100 % fokus på friåkningen
Regerande NM-mästaren från 2017, Hedvig Wessel, lägger om sitt fokus helt. Hon lägger de raka och smala puckelpistlaggen på hyllan och satsar nu helhjärtat på friåkningen.
– Kan jag ring om en stund? Det drar ut lite på tiden hos frisören, svarar Hedvig Wessel innan jag knappt hinner yttra mig.
Hedvig Wessel är hemma i Oslo för några dagars återhämtning. En lång och minst sagt händelserik säsong börjar gå mot sitt slut. OS-deltagande i puckelpist och wildcard till Xtreme Verbier är två tunga meriter att addera till CV:t för den blott 22 år unga norskan.
När besöket hos frisören är avklarat och det finns en lucka i schemat på hemmaplan hörs vi igen.
– Jag ska vara hemma några dagar innan jag ska iväg igen. Jag har varit på resande fot fem veckor nu, det är viktigt att få ro i själen också. Det är bra att komma hem, passa på att gå till frisören och umgås med familjen, berättar Hedvig.
Senaste stora framträdandet vi sett från Wessel var hennes medverkan i finalen av Freeride World Tour, Xtreme Verbier, i månadsskiftet mellan mars och april. Hennes stabila åk räckte till en fjärdeplats, men det var en märkbart besviken Hedvig som lämnade målfållan. Direkt efter tävling beskrev hon linjevalet som alldeles för enkelt, samtidigt som viljan att placera sig bättre i nästa tävling lyste klart i hennes ögon.
Vinnaren Hedvig
En mer målinriktad och energisk freerider med en så stor vilja att vinna som Hedvig har jag inte sett på touren de senaste tre säsongerna som jag har följt åkarna. Varifrån hennes vilja att vinna kommer förklaras samtidigt som hon berättar om uppväxten med sina syskon.
– Jag har alltid varit väldigt tävlingsinriktad. Jag har en två år äldre bror och en fyra år yngre bror. Jag har alltid tävlat mot min äldre bror, har alltid sträckt mig längre och velat vinna mot honom, klara samma saker som honom. I hela familjen har det alltid varit väldigt tävlingsinriktat, så det ligger i blodet att tävla.
Hur bygger man upp en vinnarskalle som hjälper och inte stjälper?
– Jag har tävlat länge så jag har lärt mig vad som funkar och inte funkar. Har jobbat med en mental coach som hjälpt mig hitta rätt. För mig hjälper det att vara glad. Jag tänker hela tiden på vad som går att göra bättre men fokuserar inte på det dåliga. Det gäller att ta med sig det som är bra och inte det som är dåligt.
När har du haft som störst nytta av din vilja att vinna?
– Jag tror att det hjälper mig det hela tiden. Det får mig att pusha mig. När jag sätter mål betyder det mycket och jag ser till att lägga ned den tiden som krävs för att nå dem. Jag sträcker mig längre och offrat vissa saker i vissa val och det har gjort att jag kommit så långt jag kommit idag. Jag har också fått mycket hjälp av Olympiska kommittén i Norge med kost osv. Jag tror det sammantagit gjort att jag tagit de rätt besluten för att komma framåt.
Karriären inom puckelpist
Orden viner i örat på mig i en rasande takt samtidigt som jag styr in samtalet på hennes tidigare karriär inom puckelpist. Hedvig är inte den som spar på krutet i onödan tycks stå allt mer klart.
Bakgrunden inom puckelpisten, som tack vare sin OS-status generellt sett har en tydlig organisation, har gett Hedvig tillgång till resurser som hjälpt henne utvecklas. Hennes hårda satsning mot toppen började redan när hon var 11 år.
– Jag startade med puckelpist när jag var 11 år, då kom jag med i Kari Traas skidlag. Innan det hade jag kört både alpint och längd och
hållit på med gymnastik. I Kari Traas lag var vi 20 tjejer som åkte runt med Kari och lärde oss köra puckelpist. När jag starta med en idrott vill jag bli bäst på det jag gör. Jag lyckades komma med på OS 2014 och så har det snurrat på.
Kari Traa är den norska puckelpistprofilen som vunnit både guld silver och brons på OS. Åkarna till hennes team handplockades, och Hedvig var en av de som fick chansen att komma med.
Hur fungerade Kari Traas team?
– Det var Kari som startade sitt egna team, det var en audition som man var tvungen att vara med på. Det var 20 tjejer som kom med. Vi åkte runt på tävlingar och träningar. ihop Det var otroligt kul att vara 20 tjejer som hängde tillsamman, tävlade och tränade ihop.
Hedvig berättar att hon kört världscupen i puckel i sju år och varit en del av svensk-norska landslaget i sex år. Trots sin OS-status är puckel en liten sport vilket gjort att Sverige och Norge slog ihop sina landslag.
– De sista fyra åren har Norge och Sverige varit ett och samma lag. Vi har varit på samma läger samma coach så jag ser på mina svenska lagkamrater som mina norska. Vi var ganska få puckelåkare i Norge och ganska få i Sverige så det var helt avgörande att vi kunde jobba tillsammans.
När jag frågar om vilka framgångar som är Hedvigs största inom puckelpisten lyfter hon fram tredjeplatsen i världscupen i Moskva 2016 och en femteplatsen i VM förra året. Själva känslan av att tävla på ett OS beskriver hon som storslagen, men inte riktigt så storslagen som en utomstående kanske kan tänka sig.
– Njae asså, det är ju häftigt. Du märker ju av att det är något större. Du är inte bara ditt team, du är team Norge. Det är fler som är involverade och mer press och media. Ganska konstigt egentligen för det känns bara som en vanligt tävling på start. Det handlar om att göra sitt bästa och det handlar om att hålla fokus på att göra det man ska göra. Många blir nervösa på start och spända men jag tyckte jag klarade det bra med mitt team. När jag kom hem förstod jag mer hur stort det kanske var men där är det ju egentligen bara som vilken tävling som helst.
Den nya tiden som friåkare
I OS har topplaceringarna uteblivit, något som delvis ligger bakom det byte av disciplin inom skidåkning Hedvig är i färd med att göra.
Du lägger ned karriären inom puckel nu, varför?
– David [Kantermo, reds.anm] min gamla puckelpistcoach introducerade mig till friåkning för fyra år sedan. Han fick med mig till Røldal och min första friåkningstävling. Jag hade inte grejerna för att köra friåkning så fick låna skidor. David visade mig att man kan åka och hoppa på vad man känner för i offpisten. Jag gillar att vara ute mer under de öppna förhållandena som är inom friåkningen. Friheten att inte bara behöva mata på. Sen har jag kanske inte fått ut det jag velat de senaste åren inom puckelpisten. Jag har varit väldigt nöjd med hur jag tränat och min coacher har också varit nöjda men det har alltid varit småsaker jag fallit på. Inom friåkning är det skönt att inte behöva prestera hela tiden.
Hedvig fortsätter berätta om stödet från sin klädsponsor och att det hjälpt henne i satsningen.
– Ifjol kände jag att jag ville lägga mer fokus på det och med Peak [Performance] som partner blev det ett väldigt lätt besluta att ta. Jag gillar friheten och möjligheterna som kommer med friåkning, där jag kan vara ute från 8-17 och gå på tur eller hika ett hopp. Oavsett om det är fotografering eller film eller tävling så är allt kul. Jag är ju glad i att tävla så det blir nog mer av tävlingar för mig inom friåkningen.
Skiftet mot friåkning tycks än så länge vara lyckat. Under NM i riksgränsen 2017 knep Hedvig förstaplatsen framför vassa åkare så som Filippa Ring och Caroline Strömberg, men framförallt Evelina Nilsson som kraschade olyckligt i sin backflip det sista finalåket. I år ser vi henne åter på start i tävlingen som rundar av säsongen för många åkare.
Vad fick dig att bestämma dig för att byta disciplin?
– Det har blivit en naturlig övergång, jag har kört världscup i puckel i sju år och nu är det dags att pröva något nytt och se vilka mål jag kan nå där. Sen har det varit svårt med den ekonomiska situationen i puckel med litet team så jag ser mycket potential i att få jobba med mina partners och bygga något nytt inom friåkningen. Om jag vill köra puckel igen om tre år så finns den möjligheten kvar, men nu vill jag utforska hela fjället.
Vad har du för målsättningar med friåkningen?
– Det hade ju varit ganska rått att vara världsmästare så det hade varit kul att köra FWT nästa år. Jag sätter ganska höga mål men jag har bra team hos Peak och Nocco och jag har tränat mycket med killar vilket gett mig mycket. Jag hoppas på att jag får köra FWT nästa år och pröva att nå det målet.
Hur upplevde du Xtreme Verbier så här i efterhand?
– Att få köra Xtreme Verbier var otroligt kul! Det inte varje dag som man får åka helikopter till start, det var så klart fräckt. Jag njöt när jag åkte och hoppas få chansen nästa år. Bec des Rosses är ett mäktigt skidberg med många möjligheter. Det var också min första FWT-tävling så det var kul att lära känna folk och förstå hur allt fungerar. Det är rätt annorlunda från puckelåkningen och världscupen där. Nu lägger jag ju ner puckel och satsar helhjärtat på friåkningen, nästa år kommer att bli spännande, det känner jag på mig.
Kommer du försvara din NM-titel i år?
–Jag ska göra mitt bästa, det är många duktiga tjejer där ute men det är givetvis målet. Rundar Hedvig av.
Hedvig Wessels alla tre åk på NM 2017
