Karin Stöckel – Krutet från Kiruna

Kirunatjejen som, bokstavligt talat, kom ut ur grottan(nåja…gruvan) och sopade banan med resten av den svenska friåkningseliten. Småkullarna i hemlandet blev för små så hon sökte sig bortom sin trygga tillvaro för att finna nya utmaningar att besegra!

Hej Karin! Vart är du i världen?
– Hej, jag är i Engelberg

Och där ska du vara hela vintern?
– Planen är att stanna här till början av April, sen bär det av mot Riksgränsen och lite vårskidåkning

Jag förstår. Du var ju i Verbier nyss och tävlade, hur gick det för dig tycker du?
– Ja, vad ska man säga. Jag är riktigt nöjd. Haft en fantastisk vecka i Verbier på alla sätt, skönt att inleda säsongen med 3 bra resultat. Hade inte kunnat börja bättre.

Blygsam som Karin är så är dessa tre bra resultaten etta, tvåa och trea.(hon plockade även en tredjeplats i den trestjärniga FWQ tävlingen Grand Ride )

För er som inte känner Karin så gott är hon en glad liten Kirunabo på tjugoen vintrar. Hon har åkt skidor i femton år vilket betyder att hon var sex år (21-15=6) när hon startade. Det var då hennes kompis släpade med henne till backen för första gången, och det verkar som att hon aldrig har ångrat det. Karins åkstil är kraftfull och fartfylld och tekniken skvallrar om en alpin bakgrund vilket hon också har. Tävlade fram till gymnasiet och gick även två år på skidgymnasiet i Gällivare. Efter en felsväng en dag med sjukt flatljus fann sig Karin utanför pisten och märkte att hon faktiskt trivdes bättre utanför än i, så hon brände fartdräkten, köpte sig ett par fetingar och började sin karriär som FREERIDER.

Första gången som jag hörde talas om Karin var några år sedan då min gode vän Alexis Lundmark var i Kicking Horse för tredje gången i ordningen. Han talade varmt om denna lilla tjej som åker fort och droppar högt. När jag nämner detta för Karin får jag svaret ”Haha, så kul. Jag åkte ju inte ens bra då!”

För att ha råd med denna livsstil gör Karin som varenda annan normal människa gör i Kiruna.. joppa kruvan! (Jobbar i gruvan för LKAB.) Ett jobb som ger möjlighet till snabba pengar och ett långt ”sportlov”. Telemarks-legenden Per Jonsson är nog beredd att hålla med där.

Numera får hon hjälp av Elevenate, Nordica, Höjdmeter.se, Smith Optics och Nybergs Mekaniska. Men nu – åter till tävlingsveckan i Verbier.

Okej, vad gick du in i tävlingen med för tankar? Jag menar.. tre dagar och tre pallplatser säger ju en hel del och vad jag förstod det som så var du inte nöjd med åkningen förrän dag tre?

– Tankarna inför dag ett var att göra mitt åk, hitta min linje och bara ha roligt. Glädje är grunden till allt, har jag konstaterat. Så länge jag står på start och känner att jag vill kasta mig ut för och att det ska bli roligt att åka skidor. Det är då det går bra.
Jag gjorde samma dumma misstag de två första dagarna vilket gjorde att jag inte var nöjd. Jag fick inte ut min fulla kapacitet, men dag tre satte jag linjen precis som jag ville.

Okej. Så om vi ser på andra av dina framgångar, som NM.. var det glädje i branten?

– Ja det var det faktiskt. En vecka innan tävlingen trodde jag aldrig att jag skulle kunna ha roligt på det facet, men det var ren glädje att åka ner där. Jag svävade ju även på ett självförtroendemoln under de dagarna så det hjälpte nog till lite.

Jo jag kan se hur ens egen åkning lyfts till högre höjder under lite annorlunda omständigheter. Är det en av orsakerna till varför du tävlar? Eller är det för att du vill något annat senare? Kanske en lite klurig fråga?

– Ja dels därför, men jag är en tävlingsmänniska in i märgen. Det är det jag tycker är roligt, jag älskar att stå på start. Jag älskar att utmana mig själv i allt, bland annat genom att att tävla. Att se hur kroppen och psyket fungerar under press och hela tiden bli bättre. Det är en bra känsla det, och det är det som driver mig framåt hela tiden.

Okej, har du några andra mål. Till exempel med säsongen, eller vad du vill göra om tio år? …vi kan starta med säsongen.

– Den här säsongen vill jag mest få erfarenhet och se vad FWQ har att erbjuda. Jag vill åka så mycket skidor som möjligt och träffa så mycket fina människor jag bara kan. Men några resultatmål har jag inte. Min filosofi grundar sig ändå i att ha roligt, även om jag är seriös i min satsning.

Okej, Men efter att ha eller mindre utklassat dina konkurrenter i 2-star event (Karin vann med 13 poängs marginal sista dagen, en signifikant skillnad från de tiondelar som oftast avgör) är väl dina FWQ mål att åka minst 3-stjärniga tävlingar? Eller varför inte 4?

– Ja, men såklart vill jag köra 4:or, helst hela säsongen som är kvar. Men, man måste samtidigt vara realistisk och jag vet inte hur långt poängen jag fått nu kommer räcka. Hoppas på att det räcker för att köra Hochfugens 4* i början av februari. Det skulle vara riktigt roligt.

Hmm. Du borde fått cirka 1400 poäng nu. Borde inte det räcka ganska långt tro?

– Jag kollade rankingen och då låg jag på sextonde plats på anmälningen. Får se om det räcker. Håller tummarna.

Så det är pass tight ändå. Jag håller också tummarna!

– Beror ju på hur stort intresset (för att köra tävlingen, reds. anm.) är såklart.

Sen bör vi ju prata lite om Karin den äldre. Vart är du då? Det känns som att du har ett driv och av min erfarenhet brukar driv komma från att man önskar att ta sig någonstans eller uppnå något. Vart får du ditt driv ifrån? Vart vill du, vad vill du uppnå?

– Hmm, riktigt svår fråga. Jag har tusen tankar i mitt huvud om vad jag vill göra med mitt liv. Men mitt största mål är världstouren. Jag har en önskan om att damskidåkningen ska nå högre nivåer, att intresset ökar bland tjejerna och att det en vacker dag bli en OS-gren. Jag hoppas jag kommer få vara med när friåkningen och damskidåkningen når nya nivåer.

Oj. Friåkning till OS alltså.

– Ja, det känns som att det är på väg åt det hållet. Slopestyle har ju nyss blivit det. Jag tror att man med det kan ha ett landslag, då kan man få mer stöd och stötta ungdomar och personer som vill satsa. Intresset skulle öka då sporten får mer uppmärksamhet vilket skulle innebära högre nivåer på tävlingar. Men jag brinner mycket för det här med tjejer och skidåkning. Jag hoppas att vi någon gång kommer få lika mycket publicitet som killarna, tjäna lika mycket pengar och åka på samma villkor, det vore riktigt stort.

Åka på samma villkor. Menar du ekonomiskt då eller?

– Ja dels, om man kollar nu så har killarna en tävling mer än tjejerna i världstouren, tror knappast det har med pengar att göra. Tycker vi också förtjänar att köra lika många tävlingar. Sen att tjejerna får mindre i prispengar än killarna är något jag hoppas försvinner inom kort. Vad jag har förstått så finns det ingen förklaring till varför killarna kör en tävling mer. Jag kan inte se en rimlig förklaring till det heller.

Det håller jag helt med om att antal tävlingar är något som inte bör skilja ett dugg. Vad skulle en rimlig anledning vara?

– En rimlig förklaring finns nog inte kan jag tycka. Det där är nog helt en värderingsfråga, det säger en det om hur friåkningen ser på damskidåkningen. Det har nog alltid varit så att killarna kört i Courmayeur och ingen gör något för att få in tjejerna, det är mina tankar kring det. Det är det jag vill förändra.

Okej.. nog politik.. Om du nu ska säga något om dig själv som du drar nytta av i din skidåkning. Teknik eller psyke eller något annat. Vad är det? Varför kommer du på pallen tre dagar i rad?

– Jag har tränat hårt och åkt väldigt mycket skidor under de senaste tre åren. Jag är stabil och åker fort, tror det är nycklarna till resultaten. Sen har jag alltid roligt när jag åker.

Stark och snabb och utan höjdskräck?

– Något sånt ja. Sen måste man våga satsa för att vinna, tror jag är rätt bra på det med.

Så du har ingen höjdskräck?

– Måste nog säga att jag tränat bort den rätt bra. Klättrar en del under sommaren och hoppar klippor på vintrarna, psyket får sig rätt mycket träning där.

Jo det är sant. Kul att höra att det är någon som överkommit den. Själv är det väldigt mycket fjärilar i magen när det är höga klippor.
Du avslutade förra veckan med att köra en trestjärnig FWQ-tävling. Hur var det? Var det annorlunda än NM eller de andra två under veckan?

– Det var slitigt, att ställa sig på start för fjärde gången på en vecka, det kändes i kropp och själ. Mentalt kunde jag inte ladda om, fast det var ingen större skillnad på att köra 2* eller 3* tycker jag ändå. Det är bara göra sig grej och åka så bra skidor som möjligt, oavsett motstånd och stjärnor.

Okej, så ingen större press av bättre motstånd då?

– Nej det tycker jag inte. Jag kan inte göra mer än mitt bästa ändå.

Sant det. Vi fann oss lite i av skid-designsdiskussion i vår lägenhet (jag, Karin och några andra delade lägenhet i Verbier under tävlingsveckan) vill jag minnas. Hur ser Stöckel Pro ut? Vem skulle göra dem?

– Vill du bara veta designmässigt och märke?

ALLT! Mått och allt! Nörda loss! Du behöver inte tänka så mycket på målan (grafiken) om du inte vill.. mest på hur skidan ska vara.

– Hmm, kul. Skulle nog göra en skida med 115 i midjan. Litet spann med tiprocker. Det måste vara en chargerskida samtidigt som den ska vara lekfull, så talien måste förbli mjuk. Längden är det viktigaste för farten så det kan vara en träkärna utan metall faktiskt, bara skidan är över 180 cm. Sen hade jag velat ha ett par knallrosa pjäxor till det, då är jag nöjd!

Yes! Jag gillart! Får se till att LKAB går in och fixar en sådan skida åt dig.

– Får göra det. Men helst hade jag velat göra minst två par för att täcka alla områden.

Mmmm, men nu fick du bara ett par. Tack Karin för updaten, och hoppas att du kör skiten ur alla i vinter så att vi får se dig på stora Bec nästa år istället för Baby Bec.

– Haha, ska se till och göra det.

 

Edit: Numera snurrar hon och flippar med…se här:

och huckar:

Tre snabba med Karin Stöckel:

Landsvägscykel eller klättring? Klättring

Puderlandning eller hård (ej platt)? Hård

Grönan (”Club”Riksgränsen) eller Casbah (Club i Verbier)? Grönan i alla lägen

Text: Per Nyberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.