Krönika: Hur slår reklamförbudet mot slopestyleåkarna i OS
I en sport där åkarna lever på pengar från sponsorer och inte är avlönade av en klubb eller förbund blir det extra viktigt att lyfta fram de samarbetspartners man har. Kristoffer Frenkel gör en djupdykning i reglerna och byråkratin som omger ett olympiskt spel.
Stein Eriksen hittar en fin linje vid slalomtävlingen i vinter-OS i Oslo 1952. På den tiden var OS endast öppet för glada amatörer.
Foto: Wikimedia.org
De moderna olympiska spelens fader, fransmannen Pierre de Coubertain, ville efterlikna de historiska spelen som hölls i antikens Grekland hundratals år innan kristi födelse. De moderna spelen som idag har tusentals utövare från hundratals länder, startade med beskedliga 250 idrottare i Aten år 1896. Coubertain, baron i Frankrike, hade tagit till sig aristokratins synsätt på gentlemannaskap och ridderlighet. Baserat på detta synsätt uteslöts professionella idrottare att delta i spelen eftersom de ansågs ha en allt för fördelaktig utgångspunkt, jämfört med amatörer. Först under 1970-talet luckrades reglerna upp och på 1990-talet togs de bort helt.
Men trots att reglerna om vilka som får delta i OS har förändrats har andra regler blivit kvar. En av de regler som kanske mest berör skidåkare är regel #40. Regel #40 blev allmänt känd under OS i London 2012 då ett antal friidrottare yttrade sina tankar på Twtitter om hur de var begränsade i sin yttrandefrihet. Regeln gör gällande att medverkande idrottare under OS inte får göra reklam för andra sponsorer än de som har officiella avtal med IOK (Internationella Olympiska Kommittén). Det betyder att man som skidåkare inte får göra reklam för Monster, Red Bull eller Nordica, om dessa företag inte är med i den officiella samarbetsgruppen. Inga problem än så länge va?
Except as permitted by the IOC Executive Board, no competitor, coach, trainer or official who participates in the Olympic Games may allow his person, name, picture or sports performances to be used for advertising purposes during the Olympic Games,
– Utdrag ur policydokument för OS 2012 London
Loggan för OS i Sochi 2014
Foto: Wikimedia.org
Inom den alpina sporten är man mer van vid att tävlingsarrangörer styr vilka sponsorer som får synas under eventet, men inom parkskidåkning är man mindre van vid detta. Vad händer då arrangörer pekar på Henrik Harlauts skidor och säger ”Nepp, du får inte gå upp i starttornen innan du tagit bort det där gröna M:et från dina skidor.” Då skidåkare likt många andra sporter har majoriteten av sina inkomstkällor från sponsorer är det ändå värt att fundera på hur regel #40 kan tänkas påverka medverkan under OS?
Regeln skapades långt innan skidåkare fick tillträde till OS, med syfte att främja att de olympiska spelen skulle vara en plats där amatörer kunde tävla utan påverkan från marknadens intressen. Reglerna om vilka som fick medverka ändrades under 1970-talet då IOK med dess nyvalde ordförande Juan Antonio Samaranch i spetsen, tog bort regeln om att professionella utövare inte fick medverka, togs ett stort steg närmare kommersialisering. Idag används regeln istället för att förhindra att olovlig reklam syns under OS, något som uppmärksammats långt utanför skidmedia.
Med olovlig reklam räknas alla företag som inte har slutit centrala avtal med IOK. Den ”godkända reklamen” är de företag som förbundit sig att betala en stor hacka för att få vara ”officiell” partner till OS-spelen. På detta sätt vill IOK värna om de företag som betalar enorma summor pengar för att få synas under OS-sändningarna. Det rör som ofta om stora internationella företag som Coca Cola, Visa, Adidas och Nikon. Stora företag som genom sitt ekonomiska engagemang vill få en ”direktkanal” hem till tittarna där deras loggor ska synas oavbrutet.
Om det snåriga regelverket kvarstår får PK Hunder och de andra åkarna ligga lågt med hyllningarna till sponsorerna under OS i Sochi.
Foto: Head
Regel #40 reglerar även att företag (läs sponsorer) inte har rätt att använda sig av sina avlönade atleter i marknadsföringssyfte under ett visst antal dagar före, under och efter spelens genomförande. I reglerna gällande sociala medier menar kritiker att det är tydligt att tiden sprungit ifrån om hur IOK ser på marknadsföring. I policydokumentet rörande sociala medier går det att läsa att tävlande och andra ackrediterade personer inte får; göra reklam för sponsorer, märken eller partners på plattformar som Facebook, Twitter eller bloggar, om dessa inte är officiella samarbetspartners. Under OS i London gällde regel #40 från 18 juli till den 15 augusti. Vilka datum som är aktuella för OS i Sochi 2014 har ännu inte bekräftats.
Att bryta mot regeln kan bli kostsamt. Tävlande kan åka på böter, få sin ackreditering tillbakadragen men även bli diskad från fortsatt medverkan. För skidåkare som tjänar sina mesta pengar på kontrakt med sponsorer som vill synas, blir det viktigt att hålla de annars så sociala fingrarna i styr. En överträdelse kan kosta dem en eventuell OS-medalj. Företag som bryter mot förbudet kan även förvänta sig ett besök av IOK:s jurister. Detta kan i praktiken innebära att bolag vars atlet tar medalj under tävlingarna inte får gratulera deras framgång utan att riskera böter.
Det förefaller som att de enda vinnarna av denna regel är IOK som tjänar pengar på att reglera information från OS. Resten, det vill säga, åkare, åskådare och sponsorer har nog dragit det kortaste strået och får snällt vänta in den officiella versionen levererat under sportsändningarna. För alla som är vana vid att sekundsnabbt kunna uttrycka och ta del av det som sker inom idrottsvärlden, Det ska bli intressant att se hur de annars så socialamedievänliga skidåkarna klarar av att inte skicka ut tweets med orden ”So happy for my GOLD medal!!!!! Thank you #valfrisponsor #valfrisponsor #valfrisponsor”.
