Nord-Norska Pia-Nic visade vart skåpet skulle stå

Hon kommer från en liten fiskeby i norra Norge. Bestämde sig för att åka skidor och tyckte det var skoj. Idag blev hon drottningen av Xtreme Verbier! Freeride segersnackade med Pia-Nic Gundersen.

Det var en sprudlande glad Pia-Nic Gundersen som klev av podiet som vinnare och drottning av Xtreme Verbier. Champagnesprutet hade inte ens hunnit torka innan vi fick tag i henne för en kort intervju.

Grattis!

– Tack!

Kan du snacka oss genom din linje idag? ”Ska bara ta en snus först”..svenskt snus vill jag tillägga.

– Haha, busted! Jag tar den ut varje gång jag ska ta en bild och sen så sätter jag in den igen.

Stay classy.

– Stay classy ja, hehe. Ehhh, ja!?

Minns du linjen alls?

– Ja, självklart gör jag det! Det är som lite kul är att jag drömde i natt att jag körde den linjen gång på gång på gång. Men, domarna ville inte ge mig någon poäng, så jag var tvungen att köra den igen!

Var inte du väldigt trött när du vaknade och hade hajkat Bec Des Rosses sådär hundra gånger?

– Jo jag var det.. nej  då. Det gick bra! Jag var väldigt stokad. Det är väldigt märkligt för jag var som i en sån fin flyt-zone som egentligen har varat hela veckan. Och, igår hade jag en superskön känsla och tänkte att ”kör jag min linje så vinner jag” och jag kände att jag kunde köra den linjen. Men, imorse när jag kom upp blev jag lite osäker.

Huh…?

– Eller, jag blev egentligen osäker redan igår när jag kollade på bilderna och kollade på filmer från ifjol.

Vad tänkte du på då?

– Saken var den klippan jag ville hoppa.

Den du körde jättejättebra?

– Ja, den ja! Jag var osäker på om jag skulle kunna gå över alla småstenarna under där. När man tänker på hur brant det är och sådär. Jag, menar att när man tittar på det härifrån så ser det väldigt brant ut och det verkar inte alls vara några problem att gå över dem. Men när jag såg på filmen från ifjol så såg det ut som att den var längre och flackare på grund av kameravinkeln. Så från den vinkeln så såg det inte så brant ut. Så, ja.. det var lite så. När jag hajkade uppåt hade jag inte bestämt mig helt än och visste att det fanns andra möjligheter. Men när jag körde där så kände jag en riktig jävlar-anamma-känsla och tänkte ”FAN heller!”. Oavsett om jag står den eller inte så har jag lust att gå stort. Jag hade inget att förlora på det. Kraschar jag så jag i alla fall provat. Meneehhm.. det gick ju bra.

Det gick ju riktigt bra. Det var inget snack om att det var dagens linje!

– Det är så coolt!

Riktigt fett! Wille Lindberg sa väl något fint i stuk med det kändes som att ditt åk idag förde sporten vidare.!?

– Ja! Och, det är ja.. ah.. jaa.. åh! Det är sånt som värmer väldigt! Och, det är ju något man vill (föra sporten framåt alltså). Man vet ju att man kan. Men så är det alltid tufft i tävling och man vill ju inte åka safe, men heller inte krascha. Såeehh, nej. Det känns väldigtehh.. helt vilt bra! Men det är väldigt märkligt för igår så hade jag en känsla att jag skulle vinna. När jag stod på toppen idag tänkte.. jag stod på toppen och log och tänkte på att jag skulle stå överst på pallen. Sen så fick jag skärpa mig och tänkte ”fan Pia! Du måste köra först! Skärpning!”. Men det var helt vilt! Om jag hade kommit ner idag och kommit tvåa så hade jag blivit besviken.

Ja, med de tankarna så förstår jag det. Känslan att stå på toppen och tänka att man snart ska få stå överst och spruta champagne är rätt speciell.

– Ja, det är märkligt det där hur huvudet fungerar. Idag så funkade det väldigt bra.

Ja. VÄLDIGT mentalt spel det här!

– Väldigt…väldigt.

Massa mer grattis än tidigare!

– Tusen tack

(Med reservationer för dålig översättning av Nordnorska.)