Nordens bästa topptursområden – Del 2
Norsk dominans, trots att världskändisar som Lofoten och Lyngen inte ens är med. Här listar skidmurvlarna Fredrik Schenholm och Anders Wingqvist sina fem bästa turområden i Norden.
I vår fjällhöga nord finns stor skidåkning för den gångvillige. Att tala om en ”toppturstrend” är nu obsolet eftersom modet har blivit mainstream. Skidmurvlar, såväl som obetalda skidåkare, av idag tvingas därför gång på gång bestiga berg för egen maskin. Det är föga lyckosamt att poängtera att den bästa skidåkningen fortfarande fås via lift, med argument som att det inte går att täcka en bråkdel av den liftburna off pist-åkningen du i ett bra skidområde i Alperna kan få under en fin skiddag. Kvantitet är historia och kvalitet nutid. Turerna ger också någonting annat i takt med att skidorterna allt mer överbefolkas av friåkare; åk som du inte alls kommer åt med lift, en känsla av att komma närmare naturen, bättre snö, stillheten, friheten, svetten och äventyret. Det går inte längre att verbalt attackera randonée-folket som ”inga riktiga skidåkare” med hänvisning till deras deras fladdriga skidor och lätta, men ack så rangliga pjäxor, eller de tighta och ohippa kläderna. Materialutvecklingen har hunnit ikapp och i skidåkarnas cool-bok anno 2015 är turandet både bildsatt på omslaget och textmässigt ett återkommande tema. Så eftersom vi inte har kunnat slå turfolket, fick vi gå med dem uppför berg på Svalbard, Kebnekaise, Sunnmørsalperna, Trollhalvön och Senja.
Vi fortsätter med plats två och tre. Nordens två bästa topptursområden.
2. Trollhalvön
Skriv Island i din webbläsare, välj fliken ”Kartor” och satellitbild. Du ser att sydöstra kustremsan på den vulkanskapade ön är bergig, likväl som den koralliknade, triangelformade halvön i nordväst som kallas Västfjordarna. Men ingen del av Europas mest glesbefolkade land, har en lika tydlig och stor ansamling berg som halvön mitt på nordkusten. Det stora, karga vita bergslandskapet med det blåa havsvattnet inpå knuten har i generationer varit en fantasitrampolin. Under vinterns mörka, kalla och stormiga månader satt islänningarna vid brasan och diktade, eller vidareberättade, historier om troll som bodde uppe bland de runt tusen meter höga bergstopparna.
Fiskesamhället Dalvík, som ligger vackert vid Eyafjördur, har flera boenden och är en bra utgångspunkt för skidturer på Trollhalvön. Där finns gryende skidkultur som har toppturer och heliski i fokus. Till Island åker du inte för bottenlösa puderåk, det är de vida, vita vidderna och det rena, storslagna landskapet som är dragplåstret. Vad gäller skidföre är det lagom uppvärmd vårsnö som är the shit. Packa därför ned skarjärn – turerna uppför är inte alltför sällan lite isiga.
En av de stora nackdelarna med Island är på samma gång fördelen – böket att ta sig dit. Väl framme så är du nästan ensam i naturen vid världens ände. Om det dåligt skidväder, eller oövervinnelig träningsvärk slår till kan det vara en välkommen paus i turandet och ge en dagsutflykt till exempelvis de geotermiska aktiviteterna kring Myvatn nära Krafnavulkanen.
Områdesfakta
Var: Trollhalvön, norra Island
Hur: Flyg till Keflavik, taxi till inrikesflygplatsen i Reykjavik, flyg upp till Akureyri, hyrbil till boende i fiskesamhället Dalvík.
Terräng: Stora rena bullar till vita berg, perfekt utformade för både upp- och nedfart. I princip helt fritt från anmarscher eftersom väg 82 och sedermera 76 ringlar sig runt halvön och ger direkt tillgång till bergen på Trollhalvön som är runt 1 000 meter höga.
Åkarcitat: ”– Isländska trollhalvön är fantastiskt vacker med fjordar, berg och väldigt bra skidåkning. Det finns oändligt många möjligheter och väldigt mycket fina turer som är lättillgängliga med bil och utan anmarsch. Många av bergen har lagom lutning till topptur. Ofta går det dessutom att åka i alla väderstreck så uppstigning och nedfart kan anpassas till snö, väder och tid på dygnet. Jag såg inga nackdelar när jag var där, men strålande sol och vindstilla kanske inte är normalvädret på Island? Och så ligger det ju inte nästgårds om man bor i Sverige. Skidåkningen var fantastisk men skulle jag åka tillbaks skulle jag även planera in lite andra aktiviteter som är svåra att få till på hemmaplan: varma källor, späckhuggarsafari och liknande. Känner man sig lite osugen på att gå är det dessutom tillåtet att köra skoter upp på topparna…” Fredrik Andersson, skidåkare och bindningsingenjör med utvecklingen av Dynafits Beast på sitt CV.
1. Senja
Det är svårt att skriva om Senja i Nordnorge utan att nämna näraliggande, liknande och betydligt mer kända platserna Lofoten och Lyngen. Lyngen har de högsta bergen och flest glaciärer. Lofoten och Senja kännetecknas av större kontraster mellan de spetsiga bergstopparna och de trängre fjordarna. Men Senja är vildare, mer oupptäckt och friare.
Senja är Norges näst största ö, om man bortser från Svalbards öar. Det är ett formidabelt turparadis – ödsligt, vackert, bergigt och snörikt. Hela ön är kuperad, ska man generalisera är de västliga delarna ut mot kusten brantast och bergigast, medan inlandet är kulligare. Det är inga höga fjäll, 984 meter höga Breidtinden längst in i Mefjorden är högst. Många av Senjas andra berg ligger på mellan 700 och 900 meters höjd. Å andra sidan ger det möjlighet till fler turer per dag, med mer variation. Att klämma två-tre turer per dag är standard på Senja.
Tar du bilen från foten av högsta berget Breidtinden i 20 minuters bilfärd – 16 kilometer – ut längs Mefjorden kommer du till lilla fiskesamhället Mefjordvær med drygt 150 invånare. Här driver bergsguiden Bent Vidar Eilertsen Senja lodge sedan 2009. Du finner både boende och bergsguider här som kan visa dig ön. På Mefjordbrygga finns hytter att långtidshyra. Från Mefjordvær når du minst tio olika riktigt bra toppturer med en kort bilfärd, parkera längs vägen och pang på med Nordens bästa topptursterräng.
Områdesfakta
Var: Ön Senja i Nordnorge, väst om Tromsø.
Hur: Flyg till Bardufoss på fastlandet från Oslo, kostnadsfri bilbro ut till ön Senja. Ett annat alternativ är flyg till Tromsö med något längre bilfärd som följd.
Terräng: Senja är Norge i miniatyr – branta berg som stupar rätt ned i hav och fjordar längs kusten, inåt land mildare kupering och bättre jordbruksmarker, samt skogar.
Åk: Keipen – ett skönt crusingåk med enorm utsikt. Känns som Himalaya med fjordutsikt.
Åkarcitat: ”– Senja är Norges oslipade diamant, med det menar jag att det är fantastiskt men samtidigt rätt okänt. Fjällen ligger tätt och du är på en ö präglad av smala, djupa fjordar, vilket gör det till ett unikt område rent topografiskt – i klartext betyder det sjukt vackra utsikter, oavsett var på ön du är. En annan fördel med Senja är att det knappt finns några andra skidåkare så konkurrensen om pudret är inte så stor. Jag gillar också att trädgränsen är riktigt långt ner så långt norrut, det ger upplevelsen av att vara på högfjället redan när man parkerar bilen och startar turen. År 2015 finns det inte så många oupptäckta pärlor kvar, särskilt inte på vår egen bakgård. Senja är La Grave för tjugo år sedan. Men kom ihåg stighudar, lavinkit och alla andra prylar för högalpin skidåkning. Och tillräckligt med minneskort!” Tormod Granheim, norsk skidåkare och alpinist, som har 17 av Alpernas 82 fyratusenmeters toppar kvar.
Bodö och glaciären Svartisen, Alta och Nordnorge öster om Nordkapp får stryka på foten. Mest förvånande kanske att ingen av världskändisarna Lyngen eller Lofoten kvalar in. På svenskt territorium kan Sylarna, Hemavan, områdena kring Kittelfjäll, Borgafjäll, Akka och Sarek känna sig blåsta. Isländska Västlandet med de dramatiska fjordarna finne icke heller någon plats. Att göra en nordisk topp fem turlista är att välja bort många riktigt bra områden. Spill gärna ut lite ordbeklädd galla i kommentarsfälten nedan, eller rada upp hur din egen lista hade sett ut.
