Nordens bästa topptursområden – del 1

Norsk dominans, trots att världskändisar som Lofoten och Lyngen inte ens är med. Här listar skidmurvlarna Fredrik Schenholm och Anders Wingqvist sina fem bästa turområden i Norden.

I vår fjällhöga nord finns stor skidåkning för den gångvillige. Att tala om en ”toppturstrend” är nu obsolet eftersom modet har blivit mainstream. Skidmurvlar, såväl som obetalda skidåkare, av idag tvingas därför gång på gång bestiga berg för egen maskin. Det är föga lyckosamt att poängtera att den bästa skidåkningen fortfarande fås via lift, med argument som att det inte går att täcka en bråkdel av den liftburna off pist-åkningen du i ett bra skidområde i Alperna kan få under en fin skiddag. Kvantitet är historia och kvalitet nutid. Turerna ger också någonting annat i takt med att skidorterna allt mer överbefolkas av friåkare; åk som du inte alls kommer åt med lift, en känsla av att komma närmare naturen, bättre snö, stillheten, friheten, svetten och äventyret. Det går inte längre att verbalt attackera randonée-folket som ”inga riktiga skidåkare” med hänvisning till deras deras fladdriga skidor och lätta, men ack så rangliga pjäxor, eller de tighta och ohippa kläderna. Materialutvecklingen har hunnit ikapp och i skidåkarnas cool-bok anno 2015 är turandet både bildsatt på omslaget och textmässigt ett återkommande tema. Så eftersom vi inte har kunnat slå turfolket, fick vi gå med dem uppför bergen istället.

Vi börjar från plats fem och arbetar oss uppåt.

5. Svalbard, Norge

På fornnordiska betyder Svalbard ”Kall kant”, vilket beskriver den norska ögruppen väl – permafrost utan någon större växtlighet, Europas största glaciär Austfonna och alltsammans utkastat i Norra ishavet mellan Norge och Nordpolen. På dessa nordliga breddgrader når solen icke över horisonten från slutet av oktober till februari. Att semestra och göra toppturer på Svalbard vintertid torde utgöra själva antitesen till gassande sol och paraplydrinkar på Barbados.

Spetsbergen är största ön och här ligger staden Longyearbyen som huserar ögruppens viktigaste flygplats dit du tar dig med dagliga avgångar från Oslo eller Tromsö. Högsta berget är Newtontoppen 1 713 meter över havet som ligger på nordöstra delen av ön. Att tura kring de vilda Newtonbergen innebär dock att du får dra ihop en mindre arktisk expedition.

En enklare utgångspunkt är Longyearbyen kring vilken du hittar många platåberg som glaciärerna har skavt fram. Det är berg med platta toppar och förhållandevis jämn lutning på sidorna som ger fina cruisingåk. Elakt uttryckt är åkningen runt Longyearbyen monoton – bergen liknar varandra, du åker relativt rakt ner i fallinjen och monstruösa puderdump finner du icke eftersom det är arktisk öken med små nederbördsmängder. Men det finns andra saker som får hjärtat att pumpa. Mest omtalade är de över tretusen vitbeklädda nallarna som kan bli över tre meter långa och väga upp över femhundra kilo. Dessa rovdjur är också skälet till varför gevär är en lika självklar utrustningsdetalj som stighudar när du turar på Svalbard.

En smart variant är att uppleva Svalbard på senvåren då solen inte går ned, vädret är något mildare, glaciärerna kalvar nere vid fjordkanten och du med båt kring ögruppen förmodligen kan få några av dina mest omtumlande skid- och naturupplevelser någonsin.

Områdesfakta

Var: Svalbard (ögrupp), Spetsbergen (ön)

Hur: Flyg till Logyearbyen på Spetsbergen från Tromsö eller Oslo. Tura kring staden eller – om du besöker Svalbard på senvåren – mönstra på en segelbåt.

Terräng: Svalbard är stort med glaciärer, rännor, platåberg såväl som spetsigare toppar (gissa varför största ön heter Spetsbergen?). Kring Longyearbyen finns flera turer med cruisingåk och inte alltför långa anmarscher.

Åktips: Nordenskiöldtoppen 1053 m ö h, är just en av Longyearbyens lättåtkomliga crusingåk.

Åkarcitat: ”Svalbard gav mig en otrolig vildmarkskänsla, som att vara bortom all civilisation vid den sista utposten norrut. Man är dessutom på helspänn av allt björnsnack. Att gå på topptur på Svalbard kräver fysiskt att man pallar knata på i fler timmar i trettio minus. Det är hela tiden spännande och enormt vackert. Longyearbyn är dessutom väldigt mysig och man ska verkligen passa på att läsa på om ön och dess historia då hela området är som att vara med i julkalandern eller spela Drakar & Demoner live. Svalbard är inte för skidåkningen, men naturkänslan. Så var i alla fall min upplevelse. Jag har mycket mer med mig bilder i mitt huvud än känslan av att åka skidor.”
Petter Alexis Askergren, som besökte Longyearbyen, Svalbard i januarimånad.

4. Kebnekaise, Sverige

Kebnekaise – eller Keb – är Sveriges högsta berg, med sin glaciärbeklädda sydtopp som år 2014 mättes till 2 098 meter. Bergsmassivet Kebnekaise har fyrtio glaciärer i området och flera toppar på över två tusen meter. Du är alltså inte på någon samling kullar i norra Dalarna, där McDonald’s och gigantiskt badland ligger nedanför skidbackarna. Kebnekaise är högalpin terräng, riktiga berg som erbjuder exponerade toppturer och lättare varianter, samt allt däremellan.

Kebnekaise i vinterskrud, månaderna februari och mars kan ge dig kalla, klara dagar med mycket snö, kanske spelar norrskenet på himlavalvet kvällstid. Risken med den lappländska vintern är stormar och kyla ned mot minus trettio grader, kyleffekten med vinden blir betydligt värre. Framåt månadsskiftet mars-april räcker dagsljuset längre, vädret är mildare och solchanserna större.

När du kört toppturer som Personalbacken, Jökelbäcken och Tuolpagorni med Kebnekaise Fjällstation som bas kan du ta sikte – skidtur eller skoter – på Tarfalastugan sju kilometer bort. Denna har tjugo bäddar och är högalpint inbäddad i Tarfalavagge på 1 180 meter över havet. Från Tarfala når du åk som Lillietoppsrännan, Tarfalatjåkka och Kebnepakteglaciären. Väl hemma efter en snöresa till Keb kommer du inte riktigt kunna förklara för dina kompisar hur stora skidbergen faktiskt är som ligger och ruvar mitt i norra Sveriges storslagna fjällvärld.

Områdesfakta

Var: Kebnekaise Fjällstation, Sverige

Hur: Tåg eller flyg till Kiruna, buss eller taxi vidare till Nikkaluokta, varifrån skoter, bandvagn eller apostlahästarna tar dig de sista knappa två milen till fjällstationen Kebnekaise.

Terräng: Kebnekaise Fjällstationen ligger bland de lappländska bergen, fint placerad mitt i det nät av fjällstationer och stugor (Nallo, Tarfala mfl) som finns i denna högalpina vildmark.

Åktips: Tuolpagorni är kanske Sveriges bästa och häftigaste topptursterräng.
Kebnepakteglaciären samlar ofta fin snö, ett flackt alternativ och ett brantare. Otroligt vackert med Kebnekaise och Kebnepaktes branta ostväggar, isfallet, Kaskasapakte och Tarfalasjön nedanför. Åket är enklare att göra från Tarfala- stugan, men går också att göra som dagstur från Kebnekaise Fjällstationen.

Åkarcitat: ”Kebnekaise är Sveriges högalpina centrum. Glaciärer, branta rännor, stora åk men också lättare och fina åk för mindre vana topptursåkare. Många ostvända åk som samlar snö. Fantastiskt vackert, relativt lite folk. Du sätter på dig stighudarna utanför fjällstationen. Väl på plats behöver du inget annat transportmedel än skidorna. En nackdel med området är att vid dåligt väder är du fast. Du kan inte ta bilen fem mil för att hitta bättre väder eller snö. Ovan har du mina två bästa åktips.”
Christian Edelstam, bergsguide som bestigit Kebnekaise 119 gånger.

3. Sunnmørsalperna

Vi kan allesammans tacka Grönland för det norska Vestlandets högfjällsområden, som tornar upp sig likt en mur mot öst och kastar sig brant ned mot öar och fjordar vid havskusten i väster. När Grönland och Norge krockade för si så där 425 miljoner år sedan pressades nämligen delar av det norska fastlandet upp mot skyarna i höjder som Himalaya. Tidens tand och havsvindarnas fradga har sedan dess mumsat ner fjällkedjan till mer rimliga skandinaviska nivåer. Idag är högsta toppen i Sunnmøre, som är den sydvästra delen av Møre og Romsdal fylke på norska Vestlandet, Pyttegga på 1 999 meter över havet. Hade detta berg legat i Sverige hade det kvalat in som det 12:e högsta, i Norge kommer det på en bedrövlig 197:e plats (en liten faktapassning till alla er som undrar varför Norge har tre områden på listan).

Det är inte helt fastställt vad som geografiskt sätt utgör de yttre gränserna för själva Sunnmørsalperna (högalpin del av det större området Sunnmøre), men klart är i vart fall att kommunerna Stranda, Sykkylven, Ørsta och Volda ingår dessa toppturstrakter. Flera liftsystem finns att tillgå, mest känt är Strandafjellet medan Ørsta Skisenter är lite förbisett.

Om vi släpper både liftburen åkning – det är ju ändå en toppturslista! – och Sunnmørsalpernas geografiska periferi och tar oss in mot epicentrum finner vi den, minst sagt, fagra Hjørundfjorden. Denna trettiotre kilometer långa fjordarm, utlöpare från Storfjorden, kantas av respektingivande och spetsiga berg som reser sig rätt från det salta och blåa fjordvattnet upp över 1 600 meters höjd som högst. På en bukt mitt i fjorden ligger den pittoreska gamla fiske- och färjebyn Sæbø med Sagafjord Hotell. Mittemot hotellet huserar guiden Sverre Hjelmeland med sitt kontor där det finns kaffe och möjlighet att få tips och råd om turer i området, eller leja honom för en dagstur. Du behöver bil i Sæbø, men med bara några minuters bilfärd når du fyra-fem riktigt bra åk. Snöar det mycket är ett bra alternativ att ta färjan från Sæbø till Ytre standal där det finns bra skogsåkning.

Områdesfakta

Var: Sunnmørsalperna på norska Vestlandet.

Hur: Utgå från raggarhålan Ørsta eller mysiga Sæbø vid Hjørundfjorden.

Terräng: Tacka Grönlandskrocken och efterföljande iserosion för de särdeles taggiga och alpina granitbergstopparna i Sunnmørsalperna, som rusar rakt upp mot skyn på runt 1 500 meters höjd direkt från de ofta smala fjordarna.

Åktips: Saudehornet rakt ovanför Örsta centrum – galet snygg topp och ett riktigt fint åk. Den översta biten har en jämn lutning på cirka 40 grader i många höjdmeter. Perfekt lutning för svängar, och laviner.
Västsidan på Snöhorn – ganska brant och vissa delar är konvexa, så det känns som du ska köra ner i sjön vid foten av berget. Åket innehåller en del luriga passager, så reka det nedifrån först och se till att det är säkra förhållanden. Vill du åka snällare är baksidan ett snörikt alternativ.

Åkarcitat: ”Sunnmørsalperna är ett område som är vackert, snörikt och exotiskt. Jag tycker att det är en cool känsla att åka skidor med havsutsikt. Det är lätt att hitta bra snö, om man vet var man ska leta… En annan fördel är att anmarscherna ofta är ganska snabba. Det finns många stigar upp till trädgränsen och du behöver sällan gå speciellt långt på platt mark. Nackdelarna är att det finns ganska få ställen att köra i skogen om det snöar. Och vädret kan vara riktigt dåligt. Det är fullt möjligt att få regn i februari. En annan nackdel är helgerna. Då kan det komma mycket folk från Ålesund. Bäst då är hålla dig borta från området kring Randers topp och Standalhytta, eftersom de ligger närmast staden. Ovan har du mina två favoritåk.”
Rikard Andreasson, författare till boken ”Snösäker” och skidskribent.

Listan fortsätter nästa vecka, samma tid – samma plats, med uppföljningen till denna hårresande cliffhanger. Vilka två topptursområden tror du utses till etta och tvåa i Norden?

Text: Anders Wingqvist
Foto: Fredrik Schenholm
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Freeride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer