Ny fotograf på Freeride: Mattias Fredriksson

Det finns få svenska skidfotografer som har matat den internationella skidvärlden med lika mycket snö som Mattias Fredriksson. Ett 40-tal internationella skid- snowboard- och mountainbikemagasin har fått god hjälp av Årebon att hitta Sverige på skidkartan.

För Mattias Fredrikssons del var det faktiskt pennan som regerade över kameran till att börja med. Mattias, bummande städaren i Riksgränsen, skrev en artikel om Gränsens hemmafotograf, Lars Thulin, och blev strax lärling hos den samme. Året var 1996. Tiden som redaktör på Åka Skidor och Funsportsatsningen Vertikal kom sedan att ligga till grund för dagens framgångar som frilansande fotograf.

Free Radicals blev startskottet
Genom att tidigt haka på Rönnbäck, Kepsdotter och Co i det första Free Radicals-gänget var kontakterna i de då nyfödda new schoolkretsarna tryggade.
Mattias betonar att han inte skulle ha varit där han är om det inte vore för alla svenska friåkare som ställt upp framför hans kamera. Genom att fota mycket svenska åkare vill han ge något tillbaka till de som hjälpte honom att bli erkänd.
– Det är enklare att jobba med svenskar på alla sätt och vis. Kommunikationen mellan mig och åkarna, inställningen till jobbet och den sociala biten gör att det är rakare, roligare och mer produktivt att jobba med de svenska friåkarna. Dessutom är de väldigt duktiga och har sponsorer som är i behov av bilder.
Vid sidan om de nya svenska skidstjärnorna i sig och attraktivare skidevents i de svenska fjällen är det faktiskt svårt att bortse från den betydelse som personer som Mattias har haft för det internationella erkännandet av svensk friskidåkning.

Ont i fingrarna
Mattias har alltid gjort mycket tidningsjobb; internationellt sett är han i dag en av världens mest publicerade actionsportfotografer. Att synas i meriterande Powder och Freeze så väl som i japanska Prove och franska Skieur har även varit en bra språngbräda in i kommersiella plåtningar. Nu för tiden utgör jibbmaterial mer än hälften av det han producerar.
Några favoritåkare som han trivs bäst med har han egentligen inte. Det viktigast är att åkaren är motiverad att göra ett bra jobb. Man arbetar bäst med de som har egen energi och som man kan ha en dialog kring bilderna med.
– Jag föredrar längre arbetsprojekt. Januari och februari är mina favoritmånader och då blir det oftast Alperna; ljuset där och då är svårslaget. Det är kalla månader för händer och fötter och visst gör det riktigt ont i fingrarna efter ett tag, erkänner Mattias som sällan fotar med handskarna på.

I runda slängar förbrukar Mattias mellan 500-700 filmrullar varje år. Vilken bild tycker han själv bäst om?
– Det är svårt att välja en favoritbild. Jag gillar när man kan använda det befintliga ljuset på eftermiddagar och kvällar, att kombinera snygga nyanser i snön med action.
På frågan om vad han skulle välja om han var tvungen, fota resten av livet eller åka skidor, svarar han:
– Om femton år hade jag nog svarat foto, för då vill jag ha utvecklandet fotandet mer och vara bredare som fotograf. Men just nu…skidor.

Text: Dan-Marcus Pehtrus