Puder och polarsken

– Alta Norge del 1/2

Nordnorska norrskensstaden Alta lockar inte till sig många skidåkare. Med all rätt – bergen är låga, snälla och snöfattiga. Det finns dock en näraliggande halvö där du verkligen kan leva loppan. I första delen om Alta träffar vi en offpistbonde, ett lokalt ljushuvud, åker skidor bland japanska träd och turar under en grön norrskenshimmel.

Med lätt skitiga skalkläder, röd ryggsäck med ett grönt sittunderlag hoprullat på sidan och ett brett leende kliver han över den lilla parkeringsplatsen mot oss. «TORE» hinner jag läsa textat med spritpenna på hans fordrade arbetshandskar innan han plockar av dem för att hälsa i hand på oss tillresta svenska skidåkare.
– Låt mig ge er några råd, säger han till oss imiterandes Stockholms-dialekt.

Tore Karlstrøm, aka offpistbonden i Langfjordbotn utanför Alta. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

I detta fjord- och bergslandskap draperad i vit vinterskrud så här en morgon i mitten av februari är vi idel öra för tips från en lokal skidåkarhjälte. Vår research inför denna resa till Nordnorge hade före mötet med karln framför oss inte gett särskilt bra information. Sökorden «Alta + skidåkning» gav flest träffar på kända puderorten i USA och några på den italienska skidorten Alta Badia i Dolomiterna, medan norska Alta förblev höljt i ett informationsdunkel.

– Här MÅSTE det vara grymma toppturer! Foto: Fredrik Schenholm
zoom

När vi istället letade information om Alta utan att lägga till skidåkning i sökningen kom desto fler träffar: norrskensjakter, hundspannsturer över Finnmarksvidda, laxfiske i kanjonlandskapet vid Altaälven, arkitektoniska blickar mot Norrskenskatedralen inne i centrum och artiklar om den miljöpolitiska konflikten kring vattenkraftsutbyggnaden på 1970-talet. Till och med den lokala turistbyrån undrade varför vi skulle till Alta och åka skidor: ”Lofoten, Lyngen och Tamokdalen vid Tromsö är de nordnorska destinationerna för att åka skidor och göra toppturer, inte Alta. Ni kan komma att bli väldigt besvikna om ni kommer hit för att åka skidor!” Knappt en snöflinga av fakta fick vi alltså fram. Men vi skulle till Alta för att åka skidor ändå. Vi visste att vi var en välbevarad hemlighet på spåren. Vi hade bestämt oss. Och vi hade redan mer än tillräckliga bevis.

Kartorna och bilderna. Det var de som ändå fick oss att tro på riktigt bra topptursskidåkning i Alta-området. En snabb titt på topografin nordväst om Alta, vid halvön och kommunen Loppa, kan få vilken offpist-skidåkare som helst att börja drömma. Addera vackra bilder av snötäckta berg som skjuter sig upp ur marinblåa snirkliga fjordarmar med en grönskimrande norrskenshimmel ovanför. Det enda som saknades i bilderna var skidåkare, men det skulle vi råda bot på.

Norr om polcirkeln i februari, pannlampa på. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Och nu står vi här, en dryg timmes bilfärd nordväst om Alta, på en parkeringsplats i byn Langfjordbotn och det är en vackert vintrig februarimorgon. Mannen som ger oss ”några råd” är ett levande uppslagsverk vad gäller skidåkningen i området. Tore Karlstrøm, eller ”offpistbonden” som han kallas – eftersom hans egentliga sysselsättning är de trettiofem mjölkkor som står i hans lada – är utbildad lavininstruktör. Vintertid guidar han skidåkning och håller i skredkurser. Han åker så mycket skidor han kan och visar ofta omkring bland sina hemmaberg för de få utomstående som hittar hit.

Just idag kan Tore Karlstrøm inte åka med oss, han ska hålla lavinkurs för en grupp med lokala norrmän från Øksfjord som nyligen insett vilka fantastiska möjligheter de har att åka skidor på bergen rätt bakom sina hus. Tore Karlstrøm hinner dock berätta om några av hans favoritturer i området: Koppartindsmassivet för den fina snön och skidåkningen, rännan på Nedre Tverrelvtind för adrenalinet och Vassnestind längst ut i nordväst för den enorma fjord- och havsutsikten. Men likväl som det finns möjligheter i bergen lurar det också faror. Vi pratar om den aktuella lavinrisken, Tore förklarar vilka berg och sluttningar som vi bör vara extra försiktiga med. Sedan pekar han rakt bakom oss:
– Där borta ligger snön och väntar på er, det är den så kallade Hokkaidoskogen. Där är snön i princip alltid bra eftersom den ligger skyddad från väder och vind av träden. Precis som i Japan, skrattar Tore.

Tore Karlstrøm ger sig av med kursdeltagarna mot den japanliknande skogssluttningen under Storelvtinden. Men när den ene lokale skidpersonligheten lämnar tar nästa vid.
– Hej, vill ni testa skidorna idag, frågar Bjarte Hollevik.

Bjarte Hollevik som tillverkar lika lätta s… Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Han plockar ut ett par skidor ur sin bil och ber mig hålla dem. I handen får jag en prototyp av en kommande skidmodell från märket Moonlight skiis. De är ungefär lika tunga som en baguette, jämfört med mina egna skidor och bindningar är det ungefär tre kilo som jag slipper att släpa upp för berget.
– De väger strax över ett kilo per skida, bindningen strax över 200 gram. Hemligheten är inne i skidan som är en skumkärna med ett superlätt dämpande nanomaterial, förklarar Bjarte Hollevik.

Jag släpper ned skidorna på snön bortanför parkeringsplatsen och klickar i bindningarna. På ovansidan syns ett grönt norrskensmotiv med vita skidberg. Bjarte Hollevik, som bor i Burfjord en kort bit bort, har med sitt företag Moonlight Mountain Gear valt att lyfta det lokala kring Alta. Det började med starka pannlampor för skidåkning under de mörka månaderna i Nordnorge, senare gick han vidare med telisbindningar och numera tillverkar han alltså även skidor. Med ovanlig lätthet börjar jag så vandringen upp mot Storelvtind. Vi tar oss över en flack äng och kommer sedan in och upp bland träden. I skogen finns en relativt bred öppning där vi lägger våra spår likt en lång orm uppför berget.
– Rätt däröver och sedan ner i Konge snøen, ropar Bjarte Hollevik.

Vi har tagit oss upp över ”Hokkaido-skogen” och här ovanför träden känner vi för första gången att det faktiskt blåser lite grand. Vi skippar att gå hela vägen upp till toppen av Storelvtind – snön här ovanför trädgränsen är påverkad av vinden och inte alls så fjäderlätt och lättåkt som nedanför i skogen. En kort drick- och chokladpaus senare är det dags att åka skidor. Det är ett okomplicerat och skoj skidåk. Jag vänder nyfiket skidspetsarna ned mot den nordnorska skogen och skjuter fart. Efter ett par svängar plockar jag upp mer fart – trädstammarna står relativt glest och agerar perfekta slalomportar för mig att kryssa ned genom. Snön yr. Jag har aldrig tidigare åkt skidor så här långt norrut i Norge, aldrig tidigare åkt skidor på ett ställe som jag har haft så lite information om på förhand och samtidigt heller aldrig blivit lika positivt överraskad.

När åket är slut kommer vi lyckorusiga ned till bilvägen som med fem minuters promenad leder oss tillbaka till den lilla parkeringsytan vi utgick ifrån i morse. Ett äldre par är ute och strosar längs vägen. De bor i Trondheim, men mannen är född här i Langfjordbotn:
– Jag åkte också skidor här ovanför i skogen som barn, men på den tiden hade vi inte lika bra utrustning som ni har idag, säger han och pekar på våra skidor och skrattar.

Paret berättar också om de vackra somrarna i Alta – färgerna på blåklockor och andra blommor blir otroligt starka och klara så här långt norrut.
– Växterna har inte långt tid på sig och måste blomma kvickt så snart det är ljust och varmt, förklarar den äldre mannen.
Tillbaka vid bilparkeringen går vi in på kaffet som också är turistinformation. En doft av nybryggd espresso möter oss i dörröppningen, framme vid disken står hemgjord morotskaka och ser helt oemotståndlig ut.

After topptur i Langfjordbotn: kaka och kaffe. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

En annan av våra fyra skidtursdagar tar vi bilen ut från Alta med sikte på fjället Vassnestind. Vi passerar Langfjordbotn och kort därpå den osynliga gränsen mellan Finnmark och Troms, därefter svänger vi av norrut på väg 365. Snart tornar sig Övre och Nedre Tverrelvtind upp sig som två monstruösa tvillingar på höger hand.
– Oj kolla rännan, säger någon i bilen.

Vassnestind är ingen topptur som saknar utsikt. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

På nedre Tverrelvtind ligger en lång, brant couloir och väntar på oss. Det var den som offpistbonden Tore Karlstrøm pratade om. Men det får bli korridorklättring en annan dag. Det är Vassnestind som är målet nu. En topp som är ökänd enligt både offpistbonden Tore och lampmakaren Bjarte Hollevik – väderutsatt och som regel bara har hård snö kvar att åka på, men samtidigt känd för utsikten mot fjordarna, havet och de dramatiska Trolltindstopparna. Ju längre upp på fjället mot Vassnestid 897 meter över havet som vi kommer, desto mer hänförande blir vyerna. Det är ett bergslandskap svårt att stirra sig mätt på. Och idag har vi tid att njuta. Vi gör några skidåk. Äter matsäck. Dricker termoskaffe. Allt i maklig takt. Planen är att spendera kvällen på berget i hopp om att träffa Altas omtalade Aurora Borealis – naturfenomenet som får turister över hela världen att vallfärda hit.

Johan Engebratt klagar inte på kvällsljuset på Vassnestind, Trolltindane i bakgrunden. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Solen sjunker ned bakom Trolltindane. Ljuset blir mjukt och lyfter det vintriga mörkblåvita fjord- och bergslandskapet från vackert till överjordiskt. När de sista strålarna försvinner sätter vi på oss pannlampor, men släcker dem lika fort igen när flera av ”molnen” som hänger på himlen börjar glöda svagt gröna. Molnen är inga moln, det är ett annat betydligt ovanligare naturfenomen. Medan mörkret tar över syns norrskenet allt tydligare. Det böjer sig som en stor regnbåge i grönt, glider över i rosaröda-toner och andra schatteringar. På de stora, öppna vita snöfälten nedanför Vassnestind påbörjar vi till sist vår vår nedfärd under norrskenet.

Ett stycke chefredaktör flyter nedför Vassnestind (åkte tyvärr in i kameran, därav oskärpan…).… Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Fakta Alta, Norge

Johan Engebratt och Erik Studer kollar in s… Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Var: Alta ligger på 69 grader nord och är Finnmarks största stad med sina drygt 14 500 invånare. Staden ligger längst in i breda Altafjorden vid Altaälvens mynning. Flygplatsen ligger omkring fyra kilometer nordöst om centrum. Du flyger dit från Oslo.

Bo: inte i Alta Langfjordbotn är en bra utgångspunkt för att göra skidturer, hyr hus eller hytta från www.breogvandring.no eller www.altafjord-camping.no. Ett sämre alternativ är att bo inne i Alta där flera hotell finns, vilket dock ger dig över en timmes bilfärd varje morgon och eftermiddag till de roligare skidturerna. Aktivitetsföretaget GLØD har också en superfin ny lägenhet strax utanför Alta med bastu och självhushåll med fyra bäddar www.glodexplorer.no

Fjäll att tura på: Koppartindsmassivet, Vassnestind, Storelvtind och Tverrelvstinderna når du allesammans från bilväg.

Johan Engebratt och Erik Studer kolla på sh… Foto: Fredrik Schenholm
zoom

”Lilla Chamonix”: Ett område som vi inte täckte på vår resa var Øksfjordjøkelen norrut mot Nuvsvåg, dit du tar dig med färja från Øksfjord. De lokala skidåkarna pratar om det som ”Lilla Chamonix” där det finns några utmanande åk på brant glaciärtunga ned från glaciären norrut mot havet.

Skidåkande sjöbusar: Stjernøya, som är utpost mot havet i Altafjorden och har knappt hundra invånare i sina två byar, är känt som ett grymt bra Ski & Sail ställe. Vackert, bra fjäll med korta anmarscher dit du åker senvår/tidig sommar. www.gox.no

Guide: Skidguide i området är Tore Karlstrøm (Bre og Vandring).

Text: Anders Wingqvist
Foto: Fredrik Schenholm
Logga in på Freeride för att kommentera.
Bli medlem logga in Logga in med Facebook