Ride the Cow 2016
Även detta år, skulle det precis som förra året hållas tillställning i hela skidvärldens finrum: Kobåset. April är månaden och vädret under helgen var som väntat av alla typer en kan tänka sig.
Torsdag
De dryga 80 deltagarna som tog sig till ”båset” under torsdagen blev bemötta av snöfall och färgen vit vart man än kollade. Vilket är optimalt för att göra allt annat än att tävla i friåkning ovan trädgräns, tacka gud vetja för badtunnorna på storfjällsbastun!
Fredag
Fredag, SMHI lovade konstant snöfall från morgon till kväll. Men meteorologer är lögnaktigt folk och tur är det! Solen tittade fram och tävlingen kunde starta. Optimala snöförhållanden (nåja, svenska mått mätt) gjorde att det bjöds på ytterst få krascher till publikens besvikelse.
Publiken bjöds ändå på ögongodis, bland annat i form av en viss Erik Nordin som hoppade utför ”Einar” (döpt av Joakim Hallberg) med samma enkelhet som när han kliver ur sängen på morgonen, och Mette Asp stompade dubbeln som om hon vore säkerheten själv.
Sedan kom April och påminde alla vem det är som bestämmer. Sikten går från optimal till helt jävla värdelös på nolltid. Själv hör jag uppe på start hur TV-Björn kommenterar Gustav Corins åk, något i stil med: ”Han har stannat i fejset och verkar inte veta vars han är”. Tävlingen avbryts för dagen.
Lördag
Vädret var mer samarbetsvilligt under lördagen. Herrarna som inte hann köra under fredagen fick gå upp på start igen för att köra sina åk. Då snön hårdnat något beslutades det att overallpoängen skulle höjas ett snäpp för att göra det något mer rättvist.
Nu var det dock i kontrast till fredagen väldigt många som hade svårt att ställa ner sina åk. Om det berodde på snön eller på övermod låter jag vara osagt.
En del individer hade dock inte några planer på att krascha. Bland dom hittar vi Filip Bertilsson och Edvin Olsson. Filip som vann förra årets upplaga körde samma klippa som då men något längre åt skiers right, och adderade en perfekt utförd raggare för att tillfredsställa domarkåren. Jublet fann inga gränser.
Efter honom på start stod Edvin, som knappast ville vara sämre. Med turbofart mot ”Einar” pekade han skidorna något skiers left, och mot klippan som ligger något under ”Einar”. En skidlängd längre luftfärd och han hade gapat hela skiten, men han landade istället dagens absolut största dubbel och jag förstår fortfarande inte riktigt hur allt gick till. Vänta tills filmen kommer, och var beredda på att tappa hakor.
Nu var det dags för åk nummer två för startfältet. Nytt face, ett stenkast höger om det föregående facet. TV-Björn spelade ”noisemakers” i högtalarna, burgarna var på grillen och solen sken. Perfekt dag som skulle komma att bli än mer perfekt. Fina snöförhållanden gjorde att en del passade på att åka avklätt och lägga 8-or á la alperna, och en del passade på att åka som om det ej fanns en morgondag.
Michaela Utsi skickade en felfri 360 utför ”kattögat”. Filip och Edvin fortsatte att kämpa om förstaplatsen och bjöd på vansinnigt hög nivå av åkning båda två. Jibber-Fellkan gjorde en butter mitt i facet, det kan diskuteras om den var medveten eller inte men tufft var det i alla fall.
Efter en lång dag på fjället väntade banketten och prisutdelning. Även på kvällen höll hela starfältet hög nivå. Det är någonting magiskt som händer när en större grupp skid/brädåkare samlas på samma ställe, det festas nåt så in i kaklet! Jag önskar verkligen att jag kunde ge en utförlig beskrivning av allt ståhej som hände under lördagsnatten. Men jag låter ändå det vara osagt. Delvis för att det är lite suddigt, och delvis för att jag tycker att du som läser detta ska ta dig till Hemavan nästa år och uppleva det på egen hand. Det blir som bäst så.
Resultat RTC 2016
