Mattias Skantz snart klar med fjällkedjan

Efter 110 mil på MTB genom fjällmyrar, myggsvärmar och i 25 gradig värme börjar Mattias Skantz närma sig sitt mål. Nu har han ”bara” 30 mil kvar innan han når Grövelsjön.
– Det jobbigaste är att man är ute så länge. Det är ju lika hårt eller 80 % så hårt som när jag cyklade Sörmlandsleden. Skillnaden är att jag nu varit ute dubbelt så länge.

För 15 dagar sedan började Mattias Skantz sin cykeltur genom den svenska fjällkedjan. Inför projektet berättade han för mig om sin taktik inför sina strapatser som går ut på sticka ut och chocka kroppen och sedan bita ihop tills han är färdig. Den första chocken kom redan från starten.

– I början fick jag pulsa i snö där jag sjönk ner till knäna. En dag fick jag bära cykeln tre fjärdedelar av sträckan. Den dagen tog jag mig bara 38 kilometer.

Mattias Skantz har under dagen cyklat från Häggsjövik i norra Jämtland och möter nu upp i Hårsta lite utanför Järpen längs St Olovsleden. Inne i skogen är det varmt och kvavt, temperaturmätaren i bilen visade 29 grader och knotten samlas kring oss likt svärmande bin. Dock med mer sug på blod än på honung.

– En dag hade jag tio getingar, tjugo bromsar, trettio flugor, femtio myggor i två timmar som jagade efter mig.

– Samtidigt vill man gärna ta av sig lite kläder i värmen men det går inte, då blir man ju uppäten, säger han och tilläger att han snart har förbrukat ett helt myggstift själv.

På grund av ett ömmande knä tar Mattias Skantz det lite lugnare nu då han känner att han inte kan stå upp och trycka ifrån riktigt uppför. Annars  har han känt sig relativt pigg och fräsch även fast det går att se på honom att han är trött och sliten efter ha varit ute i över två veckor.

– I början fick jag väldigt ont i fotleden och insåg efter ett tag att det berodde på att jag alltid tog emot mig med samma ben då jag steg av cykeln. Gör man det 100 gånger per dag under några dagar så börjar det kännas.

Hans val av packning, endast 5,9 kilo, är han nöjd med och så även cykeln som har hållit hela vägen så när som på ett däckbyte på den norska sidan.

– Jag fick tag i ett begagnat downhill-däck för 100 pix av en kille som tog med det till mig på en träningsrunda. Stoppet tog totalt fyra timmar, sedan fick jag rulla igen.

För de flesta semesterfirare brukar semester innebära sovmornar, glass och en och en annan godsak. Några semesterkilon behöver Mattias Skantz inte oroa sig över då jag tycker mig ana att det inte bara är hans packning som blivit lättare utan även kroppen.

– Jag har haft med mig och enligt mig fått i mig det jag behövt. Har försökt tänka en dag i förväg så jag har energi så jag klarar mig.

När det kommer till sömnen har han valt att dela upp sovandet för att kunna vara effektiv i cyklandet.

– Jag försöker cykla ganska mycket på natten då det är ljust och inte lika varmt. Sedan försöker jag sova ca fyra timmar under natten och sedan två timmar på eftermiddagen.

Nu väntar de sista dygnen innan han når sitt mål i Grövelsjön. En sträcka han räknar med att hinna avverka innan helgen är slut. Mattias Skantz slår sig för ögat där ett knott bitit sig fast och meddelar att han behöver rulla vidare mot Undersåker för denna natts ”luffarvila”.

Mätaren i bilen visar fortfarande + 25 grader fast klockan närmar sig 21.00. Vi slår på AC:n och beger oss tillbaka mot Östersund. Mattias Skantz lägger i en högre växel och försvinner över en slagen äng och vidare på leden.