Skidåkarens livspussel: Patrik ”Strumpan” Strömsten
Väx upp och skaffa dig ett jobb. Ett uttryck som alla skidälskare och bummare fnyser åt men som ändå ofta är en verklighet som behöver hanteras på något sätt när vuxenlivet knackar på. Det finns motmedel så klart: sponsorkontrakt, flytta och hitta arbete på skidort eller bli ekonomiskt oberoende och ha råd med alla skiddagar man känner för …
Patrik ”Strumpan” Strömsten, för många känd som den skidåkande sommelieren i Riksgränsen, hittade en egen väg för att få ihop passionen till skidåkningen med resten av livet.
Kirunasonen Patrik spelade hockey som liten. Men ett par silverfärgade Kneissl SS i julklapp tog honom från målvaktsposition i Kiruna AIF till pucklarna i Luossavaara-backen i mitten av 80-talet.
– Jag kände direkt att det vara samma balans på skidorna som på skridskorna. Och vem ville åka storslalom när man kunde dunka puckel, minns Patrik som vann flera totalsegrar i skandinaviska cupen i puckelpist för juniorer.
Det här var 80-talets svenska skidscen. De duktigaste åkarna fick på sin höjd ett par handskar eller skidor av fotografen när de blev fotade och Powder spårade new school-åkningens födelse till Riksgränsen, här åkte brädåkare och skidåkare tillsammans.
– Vi uppe i Gränsen var stolta men fattade ingenting, hur skulle man annars åka?
Patrik hoppade av skolan och tog jobb som diskare i Riksgränsen. Med tiden blev han servitör. År efter år med totalt skidfokus gick. Efter puckelpisten hittade han telemark för att sedan satsa på skidalpinism. Skidglädjen fortsatte liksom bara att ständigt hitta nya uttryck. Riksgränsen var hemmabas och skytteltrafiken gick ner till Alperna. Det var i princip det perfekta skidlivet, så när som på en detalj. Höstarna!
– Jag hade svårt att känna det meningsfulla med att slita hela höstarna för att tjäna in den kassa som behövdes för att åka hela vintern. Det blev till en nedåtgående skibumspiral, jag kände mig okreativ i det. Jag ville ha en offseason som också var kul och insåg att jag behövde starta eget för att kunna sätta mitt eget schema om dagarna och över året.
Han började lägga sitt egna skidåkarlivspussel. 1999 startade han företaget Vininor för att kunna arbeta som sommelier, utveckla vinlistor åt restauranger och arrangera vinprovningar. Ur det föddes sedan möjligheten att vara med och starta upp skidpensionatet Meteorologen Ski Lodge i Riksgränsen 2006. De 14 rummen och 24 matplatserna blev omedelbart populärt bland dedikerade skidåkare som samtidigt ville ha en gastronomisk och bekväm hotellupplevelse.
I dag handlar det mesta av arbetet i Vininor om att importera exklusiva viner till kunder såväl inom restaurangnäringen som till dedikerade entusiaster. Det är ingen slump vilka vinproducenter Patrik arbetar med.
– De flesta ligger i bergsnärt regioner som Piemonte, Alsace och Bourgogne för att kunna kombineras med skidåkning dagtid. Men även för att de klimatologiska och geografiska förhållandena där ger viner som jag gillar, med högre syra och stringens. De påminner mer om en senig bergsmänniska, i motsatts då till mer sockerstinna viner från soligare och varmare områden, som väl då är mer som en strandraggare.
Patriks årscykel ser ungefär ut så här: Hela januari i Chamonix. Från februari till slutet av maj är han i Riksgränsen (skidåkning alla lediga stunder), juni till september på Gotland där sambon Ulrika Karlsson driver Krakas krog i Kräklingbo (cyklingsavstånd till havet där surfbrädan ligger gömd under en gran), oktober i Chamonix-lägenheten (bra access till vingårdarna för inköpsresor och åkning på Aguille du Midi), november till januari (varvandes julbord på Gotland med resor till exempel Japan). Och sedan tillbaka för öppningen uppe i Riksgränsen.
Snart är det dags för nästa steg i Patriks skidåkarliv. Tillsammans med Jussi Lindblom och några investerare satsas 60 miljoner kronor för att skapa en gemensam dröm.
– Vi arbetar för att öppna Niehku Mountain Villa våren 2017. Hotellet kommer ligga vid den gamla lokstallsruinen i Riksgränsen, ha 14 rum och egen helikopterlandningsplats.
Det krävs uppoffringar för att få ihop ett helt skidåkarliv. Patrik har gjort nio knäoperationer. Familjen bor enkelt både i Riksgränsen, Chamonix och på Gotland. Sexårige sonen Charlie Pep har ett sommardagis på Gotland och ett vinterdagis i Abisko och nu när det snart är dags för skolstart tittar de på hemundervisning eller möjligheterna att gå i två olika skolor.
– Och min revisor ser säkert flera saker i hur företaget drivs som skulle kunna förbättra omsättningen. Men var i kalkylerna kan man skriva in 120 skiddagar per räkenskapsår? Eller att min son får åka skidor 80 dagar om året?
