Sommarskidåkning i sin bästa form: catskiing i Stryn

Freeride åker till norska Stryn och tar snålskjuts upp på glaciären. Häng med på ett hisnande äventyr på legendarisk mark med overkliga vyer, enorma mängder snö och sommarskidåkning i sin allra bästa form.

Det vankas sommarskidåkning i Norge och det är den klassiska skidorten Stryn som står på menyn. Målsättningen för dagen är att ta oss upp på några av Stryns intilliggande toppar med catski, det vill säga en pistmaskin utrustad med en hytt som med flertalet bekväma sittplatser.

Stryn Sommerski lanserade konceptet catskiing för några år sedan, men till följd av pandemin så kom aldrig verksamheten igång på riktigt – förrän nu. Konceptet är unikt och i dagsläget är Stryn ensamma i Norge med att köra catskiing under denna tid på året.

Vi bor på den tidlösa campingen Folven, som i mångt och mycket är en minst lika mytomspunnen plats som själva skidanläggningen uppe på glaciären. Campingen drivs av den norska friåkninglegendaren Fred Syversen och här finns förutom boende också en pub, pumptrack, skate- och slacklinepark samt en drös med norskar som lunkar omkring klädd i färglada lusekoftor och sotarmössor.

Nåväl, campingen må vara en upplevelse i sig, men det är skidåkningen vi kom hit för. Vi lämnar därför Folven bakom oss och beger oss upp mot fjället längs den slingrande serpentinvägen samtidigt som snövallarna växer så det knakar.

Kort därefter parkerar vi intill Stryn Sommerski och det känns mer eller mindre overkligt att kliva i pjäxorna igen med tanke på att vi för tio minuter sedan befann oss i mitt i en grönskande dalgång, man kan bokstavligen säga att vi kastats mellan sommar och vinter inom loppet av tio minuter.

”det känns mer eller mindre overkligt att kliva i pjäxorna igen med tanke på att vi för tio minuter sedan befann oss i mitt i en grönskande dalgång”

Skidsuget börjar infinna sig efter att ha legat latent i en dryg månad och uppståndelsen blir inte mindre när vi ser att solen sakta men säkert börjar tränga sig igenom molnen. Efter att påtåren kaffe inmundigats och skidutrustningen har hamnat på rätt plats så samlar vi ihop gruppen som idag består av ett stycke skidjournalister mixat med personal från skidanläggnignen, samt en duon Johan och Anna från affärsresearrangören Alpine Legends.

Johan Andersson, från ovan nämnda researrangör, är ett välbekant ansikte i Stryn då han tillbringat oräkneliga somrar i området. För närvarande diskuterar han eventuella linjeval och alternativ på fjället tillsammans med Nina Lensebakken som arbetar som anläggningschef på Stryn Sommerski, vilket känns som ett tryggt radarpar att ha med sig.

Utanför står maskinen, som ska ta oss upp på fjället, och glänser illröd och vi slår oss helt sonika ned och njuter av den mullrande åkturen samtidigt som den härligt pirriga och förväntansfulla känslan börjar infinna sig.
– Den här biten hade varit jobbig att gå, yttrar sig någon i gruppen samtidigt som övriga skrattar medhållande.

Det tar oss inte mer än 20 minuter innan vi står redo, på vad som känns som, on the top of the world. Sanningen är den att det är väldigt skönt att få skjuts upp, inte minst med tanke på all energi som vi sparar, men det är också skönt att slippa knöla ned matsäck och extra kläder i ryggsäcken eftersom det gott kan vänta där nere på skidcentret.

Uppe på toppen lyser dessvärre solen med sin frånvaro och vinden har dessutom tilltagit. Det blir tydligt att vi tagit oss närmare 1000 höjdmeter uppför och det råder full vinter här uppe på 1900 meters höjd.

SS Norway

Vi står just nu på toppen av ”SS Norway” som är ett välkänt åk öster om skidanläggningen. Johan pekar pedagogiskt ut den första biten ned med staven och vi följer sedan hans spår. Inledningsvis är det flackt men det gäller att hitta rätt för att inte hamna mitt bland intilliggande klippväggar.
– Här har jag varit nära att åka utför ett stup för längesedan, berättar redaktören för denna webbaserade blaska och bjuder på ett skräckslaget leende.

Tack och lov hittar alla rätt denna gång trots att sikten är sisådär. Snön är desto bättre och det ligger ett par centimetrar kall nysnö som virvlar upp runt skidorna vilket får samtliga att dra på smilbanden lite extra.

”Snön övergår otroligt nog sömnlöst från att vara fluffigt kall till att bli slaskig och mjuk.”

Vi stannar till innan branten och tillika starten på själva åket – det vill säga SS Norway, innan vi åker ned en och en. Här har dimman lättat och sikten har kommit åter till vår stora förtjusning. Vi njuter av några stora sköna svängar nedför för branten som ligger intill en gigantisk bergvägg och snön övergår otroligt nog sömnlöst från att vara fluffigt kall till att bli slaskig och mjuk. Det utropas ett och annat glädjetjut innan vi glider ned för den sista biten och korsar den snötäcka floden som rinner genom dalgången.

Vi får staka ett hundratal meter tillbaka till skidanläggningen och återvänder i samma stund som solen står som högst på himmelen. Vi tar seden dit vi kommit och inmundigar i sann norsk anda ett par mackor till lunch, samtidigt som vi diskuterar hur glaciären Tystigbreen, som skidanläggnignen delvis är belägen, egentligen mår. Vi konstaterar föga oväntat att glaciärens storlek knappt är jämförbar med vad den en gång i tiden varit och att vi måste långt upp på fjället innan isen tar vid.

Idar Aaboen (som driver anläggningen tillsammans med Nina Lensebakken sedan 2015) konstaterar dock hoppfullt att glaciären med största sannolikhet kommer växa till sig lite denna sommar, då snötillgången är god, vilket förhoppningsvis gör att trycket från den snön som fallit på glaciären komprimeras och blir till blåis – det vill säga en del av glaciären.

Bikinitoppen / Björnsson

När vi ändå talar om isen; nästa tur med kissekatten går över kärnan av glaciären, som utgör formen av ett flera hundra meter stort öppet fält nedanför den majestätiska toppen Nuken (1837 m ö.h.).
– Här är glaciären över 90 meter djup… och det är massor med sprickor, berättar Nina och flinar glatt åt oss andra.

”- Här är glaciären över 90 meter djup… och det är massor med sprickor, berättar Nina och flinar glatt åt oss andra.”

Vi klarar oss givetvis med livet i behåll även denna gång och har just kommit fram till platsen med det inofficiella namnet ”Bikinitoppen”. Där vinkar vi adjö till catskin som tar samma väg över glaciären ned. Förra sommaren var forskare på plats och mätte glaciären, kartlade även sprickor och rutten som catskiin kör är säkrad även om det skojas friskt om sprickorna.

Vi andra tar sikte på den så kallade baksidan. Den som har gjort sin Stryn-läxa vet att det finns två baksidor, Stora- respektive Lilla baksidan, men vi kilar in oss emellan dessa och hamnar då på den något snällare varianten ”Björnsson”.

Vid det här laget har tyvärr snön blivit rejält klistrig vilket försvårar åkningen. Stämningen är dock fortfarande på topp och det är rätt och slätt glada miner bland samtliga i gänget. Åket är långt och varierande Tids nog kommer vi ned till den slingriga Gamle Strynefjellsvegen där en minibuss strategiskt står och väntar på oss. Har vi klarat oss från att gå så här länge ska vi minsann inte behöva gå sträckan tillbaka till skidanläggningen nu heller.

Härifrån ser vi hela vägen ned till den idylliska byn Hjelle och glaciärsjön Oppstrynsvatnet. Där står sommaren i full blom och det är en kavalkad av färger nere i dalen och det känns nästan surrealistiskt att stå här i full skidmundering. Men det är också detta fenomen som gör Stryn så fantastiskt, det är på riktigt sommar och vinter samtidigt.

Den ena halvan av Freeride-duon i Stryn beger sig hem mot Göteborg och den andra halvan fortsätter färden ut mot Norska havet och Stadtlandet för vågsurfing på kvällskvisten. Än det finns gott om krafter kvar, vi har ju knappast gått upp för egen maskin (avslutande kvalificerat Göteborgsskämt). Punkt.

Catskiing Stryn Sommerski

2017 öppnade den norska regeringen för att kommuner kunde söka tillstånd för catski, och året efter trillade ett halvt dussin ansökningar in. Stryn blev först med att de facto få sitt tillstånd på plats sommaren 2019. Corona-pandemin och Norges restriktioner kring detta satte dock stopp för mycket av aktiviteten 2020 och 2021, varför årets säsong med catskiing på Stryn Sommerski på sätt och vis känns som den första.

Drop-in-priset ligger på 700 norska kronor och då kör maskinen kort och gott upp dig till toppen en gång. För 4900 norska kronor får du skjuts upp på fyra olika toppar och får dessutom en guide med som visar dig Stryns bästa åk.

Mer information på strynsommerski.com

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.