Spelrecension: SSX
Tolv år har gått sedan EA presenterade det första spelet i SSX-serien och för ett litet tag sedan kom ännu ett spel i den populära snowboardserien. Freeride har testat det nya spelet.
EA’s beskrivning av spelet:
En modern återskapelse av den kritikerrosade spelserien. SSX återvänder med adrenalinstinn och verklighetstrotsande spelkänsla genom hela åket. Tävla, gör trick och överlev de mest storslagna bergen. Trotsa verkligheten. Äg planeten med SSX.
Plattform: Playstation 3 och XBOX 360
Pris: från 342 kronor
Spelet testat på: XBOX 360
Betyg: 8/10
Recensent: Mattias Näslund
EA är ett företag som är ansvariga för en hel del titlar genom åren och som det gigantiska företag de är så är de givetvis otroligt sugna på att tjäna pengar. Det till skillnad från ”Random Hardcore Games AB” eller annan obskyr liten utvecklare vilka gör spel för hardcorespelaren och gärna spenderar otaliga nätter knackandes kod för att få det där erkännandet som de så länge har väntat på. Detta är något som kan reta gallfeber på mången spelare.
”De gör det bara för att tjäna pengar” brukar det låta men ”I-hate-to-break-it-to-you-cred” gör ingen människa mätt i magen, och EA är ju faktiskt inne i det här för att tjäna massor av pengar. På sin meritlista har de en gedigen lista med spel och att skapa spelserier och pumpa ut efterföljare är inget nytt för EA. Om försäljningssiffrorna för ett spel ser bra ut så är det givet att efterföljare står på släpplistan nåt år efter det första spelets release.
Foto: EA Games
Tolv år har gått sedan det första spelet i SSX-serien, även det kallat SSX, kom till Playstation 2 och strax därefter kom bland annat den grymma uppföljaren SSX Tricky (som för övrigt hade röstskådespel av Lucy Liu, Billy Zane och David Arquette, reds anm) samt SSX On Tour där man även hade möjlighet att dra på sig laggen. Sju år har gått sedan SSX On Tour och för många verkar väntan ha varit olidlig.
På många sätt känns SSX (ja, alltså den senaste versionen) precis som det gjorde för sju år sedan och är troget serien. Bryter man ner SSX i sina enklaste beståndsdelar så består det mycket av ett gäng tuffa extremsportssnyggon i ravekläder som åker extrem brantåkning i de mest sinnessjuka backar och miljöer. Orden ”sexigt” och ”rumpa” verkar vara ledordet när det handlar om den kvinnliga karaktärsdesignen
Oavsett om det är mörkt som inuti en sten eller 50 minusgrader tycks inte stoppa åkarna utan tillför bara ännu ett par spänningsfaktorer till åkningen. Borta är fantasibackarna med flippertema, även om det i klassisk SSX-anda handlar om rent vansinniga hopp och trick som ingen någonsin har satt eller kommer att sätta. Trots att kontrollen till viss del är omdesignad finns där den trevliga känslan när man sätter ett vrickat trick och surfar nedför backen.
Foto: EA Games
Spelet kretsar kring en story tunnare än bladguld vilken inte direkt tillför något av substans till spelet även om den intensiva presentationen är snygg och får det att pirra i kroppen. Svulstigt är ordet jag tänker på när jag ser videomaterialet. Det är inte Hammarbybacken eller ens Åreskutan det handlar om i det här spelet, utan mer dödliga stup på platser som Antarktis, Klippiga bergen, Afrika med mera. Dessa backar tillsammans med spelets ’Survival Rate’, eller överlevnadsgrad, ger bra grundförutsättningar till åkning för alla med en gedigen dödslängtan.
I spelets World Tour-läge reser man jorden runt och åker nedför de hårigaste berg man kan hitta. Ett berg består av ett antal olika nedfarter och för att göra allt lite mer spännande finns det vissa element som är till för att göra allt lite svårare. Det kan till exempel handla om mörker, extrem kyla, stenar och träd samt extrema klyftor man måste ta sig över.
Till sin hjälp har man möjlighet att köpa till och utrusta sin karaktär med diverse hjälpmedel som solcellsdrivna värmedräkter, ishackor och kropsskydd och hur bra dessa hjälper ser man på en procentmätare vilken visar sannolikhet till överlevnad. Skulle man tröttna på att spela World Tour-läget så kan man utforsta bergen lite mer fritt i spelläget Explore där man får surfa omkring lite sådär ledigt som man bara kan göra i ett utforstkarläge.
Foto: EA Games
Det mesta i SSX handlar om att sätta så feta trick som man kan och målet är att länka sin linje till ett enda långt svulstigt trick för maximalt med poäng. Skulle man råka satsa lite för hårt och överrotera sig själv rakt ner i en avgrund kan man spola tillbaka den senaste sekvensen och i rent Prince of Persia-manér låta tiden spolas tillbaka ett par sekunder för att på så vis kunna justera sitt trick för bästa framgång. Givetvis finns det en kostnad för detta och här pratar vi om poängavdrag vilket kan vara retligt när man i övrigt har en rätt så bra samling med poäng och bra flyt i åket. Skulle man tröttna på att jaga poäng så kan istället jaga sina motståndare i ’Race-läget’ där det helt enkelt handlar om att komma först nedför berget.
I SSX finns inget klassiskt flerspelarläge där man kan sätta sig ner med ett par polare en kväll och spela tillsammans, utan istället är det spökåkare man får tävla emot. Alltså en genomskinlig inspelning av din motståndares åk. Dessutom måste sägas att EA’s ambitiösa flerspelarläge som de implementerat i spelet faktiskt är riktigt bra, och att spela mot andra är alltid kul, även om det inte sker i realtid.
Jag är inte helt vän med kontrollen i SSX och tycker att den uppdaterade kontrollen kan vara lite fladdrig när man ska styra sin bräda nedför backarna. Det händer att man hamnar fel på kickern inför ett hopp eller flyger rakt in i klippväggar och träd när man istället vill landa i finfint puder. Dessa gånger blir man riktigt frustrerad och det har hänt att jag har slagit av spelet i ren ilska, för att några timmar senare fortsätta spela med ett lugnare humör.
En sak som gläder mig är att i SSX så behöver man inte längre balansera sin karaktär när de nöter rails, och det känns som att det är lättare att få ett bra flyt i linjerna på grund av detta. Både bra och dåligt kan alltså sägas om kontrollen, men jag tror att när man vänjer sig vid den uppdaterade versionen så kan man nog leva med den och trivas med den.
I stort är spelet en värdig efterföljare till en av EA’s bästa spelserier och även om det finns vissa retliga moment så ser man gärna förbi dessa då det är det ett rent nöje att shredda pow i SSX.
