Storådörrens första skidspår

Topptursgalningen Mattias Skantz har tillsammans med Henrik Westling gjort det första skidåket på Jämtlands största bergsvägg Storådörren. Och brant var bara förnamnet på det extrema åket. 

Åket som Mattias Skantz och Henrik Westling… Foto: Mattias Skantz
zoom

Östsidan av Synder-Storådörrsfjället bildar tillsammans med västsidan av Nörder-Storådörrsfjället den mäktiga Storådörren, Jämtlands djupaste U-dal. Med en fallhöjd på dryga femhundra meter är dessa de två största bergsväggarna i Jämtland. Förra vintern åkte Henrik Westling och Mattias Skantz västsidan via en ränna strax söder om toppen. I år återvände de för att även köra östsidan. I tisdags 18 april 2017 var det dags. Mattias Skantz förklarar hur tanken kom till från början:
– Hela idén föddes för fyra år sedan under en travers i maj 2013 från Ljungdalen till Tossåsen. På toppen av Synder-Storådörrsfjället hittade Henrik Westling en öppning i den 90-gradiga toppsektionen som såg möjlig ut, en brant diagonal ramp ledde ner till mer hanterbar terräng.

Under de kommande åren gjorde Mattias och Henrik flera försök på väggen, men dåligt väder eller dåliga snöförhållanden satte käppar i hjulen. Under 2016, vid ett försök på östsidan visade sig förhållandena vara så bra på västsidan att den åktes istället, men mer av en slump:
– Det vi lärde oss av det försöket var att om vi skulle åka östsidan så var det tidig förmiddag som gällde, och gärna i kallsnöförhållanden, att få dagsmeja i hela åket kändes helt enkelt osannolikt. Troligen skulle det inte finnas någon snö kvar i delar av åket innan det skulle bli dagsmeja i den nordöstvända startrampen, berättar Henrik Westling. 

Dags att kasta ankar. Mattias Skantz säkrar på toppen av Storådörren. Foto: Henrik Westling
zoom

Den senaste aprilveckan har det bjudits på fina kallsnöförhållanden och en stabil bas i Jämtlandsfjällen och förhållandena verkade därför bra. Mattias Skantz föreslog ett nytt försök. Det blev en tidig start för dem:
– Ja, ingen sovmorgon direkt! Ha ha! 04.00 startade vi från Östersund för att kunna stå på toppen klockan 09.00, berättar Mattias Skantz.

Skidbestigningen gick enligt plan och klockan nio i tisdags stod Henrik och Mattias på toppen och tittade ner. Synen under skidspetsarna var fina men lätt obehagliga förklarar Henrik:
– Förhållandena såg helt optimala ut, men det kändes som att titta ner i ett hisschakt och både jag och Mattias letade nog undermedvetet efter skäl att slippa just då. Men det fanns inga sådana. Vi var helt enkelt på plats i rätt väder med rätt snö och rätt utrustning. Det var bara att köra.

Mattias Skantz tar några andetag inför den sista delen av åket. Foto: Henrik Westling
zoom

De satte ett rep och Henrik Westling klev fram på drivkanten och tryckte loss det som gick och firade sig ner för drivan. Förhållandena var perfekta. Helt opåverkad kallsnö på en bra grund. Mattias Skantz berättar:
– Henrik kopplade ur och åkte ner ungefär halvvägs i rampen och väntade på mig där i skydd av en klippa. Efter att jag firat av var det lite problem att få med sig repet då det grävt ner sig i drivkanten. När jag väl fått ner repet kändes det lite som att vi hade klippt navelsträngen. Att klättra upp genom det som var kvar av hängdrivan, om vi ville avbryta, skulle inte bli så lätt.

Nöjda herrar efter åket. Foto: Mattias Skantz
zoom

Resten av åket flöt på bra, en kort firning på cirka 15 meter mitt på åket behövdes också. Henrik tar till orda:
– Innan åket var det nog den firningen som jag gruvade mig mest för. Jag hade på känn att det kunde vara svallis under snön precis ovanför läppen och både svårt och exponerat att få till ett ankare där. Det visade sig vara helt fel. Faktum var att metrarna ovan firningen var de flackaste på hela åket och mätte knappt 30 grader. Mattias tyckte till och med att det var ett bra ställe att sätta sig och skita på.

Efter den andra firningen blev det lite flackare över en exponerad ramp innan det brantade på ordentligt i sista rännan som mynnade ut i ett isfall, en av de mest exponerade delarna på hela åket. Men de letade sig lugnt och fint ned. Därmed var de första skidspåren nedför en av Jämtlads absolut mäktigaste bergsväggar i box. Mattias Skantz och Henrik Westling åkte adrenalinstinna och nöjda hem till Östersund igen, efter ett åk som tog dem drygt två timmar och tjugo minuter att genomföra.

Storådörrens östsida. Bilden är tagen 2015 och 2017 när Mattias och Henrik åkte var det mer snö.… Foto: Mattias Skantz
zoom

Text: Anders Wingqvist
  • Gilla6   Kommentera (3)
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER: ,
  • TAGGAR: , , ,
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. massa_lagg
    0
    massa_lagg | 2017-04-25 13:09          

    Snyggt

  2. Vattendroppe
    0
    Vattendroppe | 2017-04-23 08:42          

    @Skantz Sjukt stort! Grymt jobbat!

  3. the_teo
    0
    the_teo | 2017-04-22 15:29          

    kul med nå nytt! Hur brant är ett hisschakt?