Tillbaka i Tänndalen: Försäsong i pestens tid

Hur fungerar skid- och brädåkningen mitt i en pandemi? Freerides utsända brädduo provade covidsäkrade liftköer i Tänndalen den första helgen i december. 

Försäsongsåkning är varje år väldigt laddat, laddat med en stor pepp, förhoppningar och drömmar som byggts upp sen den sista slaskiga svängen i snöblandad lera när skidorna fick säga hej då till snön (och belaget).

I år är allt annorlunda, med en pågående pandemi som förutom att smitta och döda människor också stängde nästan alla skidorter under andra halvan av förra säsongen. Med virusets nyfunna fart gnagandes i bakhuvudet åkte vi upp till Tänndalen den första helgen i december för att få undersöka möjligheterna att få åka manchester och stå i liftkö på ett covidsäkrat sätt.

Redan någonstans mellan Järvsö och Sveg börjat landskapet påminna om något vi kan kalla vinter. Peppen stiger och när vi stannar mitt i skogen för att sträcka på benen så luktar det vinter, det mörknade redan vid tre men snön lyser upp och det ligger snö på granarna.

Snötäcket i terrängen när vi närmar oss Tänndalen är bara lite mer än en decimeter men det fortfarande sent på kvällen upplysta backarna ser riktigt fina ut.

När vi kollade upp var vi skulle åka så upptäckte vi att Idre öppnat endast för träningsgrupper, Kåbdalis som Freeride besökte i oktober, och Luossavaara öppnade för allmänheten 5/12. Det finns säkert ytterligare några backar som har hunnit öppna när det här publiceras (se listan nedan). Och Freeride var för övrigt snabba med att besöka Tänndalen redan första helgen i november.

First tracks

Liften öppnar för alla vid nio och då har portåkarna redan haft tillgång till den belysta pisten ”Headstråket” i två timmar. I liftkön är det stavlängds avstånd som gäller och alla besökare verkar acceptera de rekommendationer som finns. I liftkön blandas barn i fartdräkt och skidåkare som bara vill njuta av lite decembersnö. Det är två pister som har öppet och Röde Orm som ligger en transportsträcka bort från Headstråket är till en början både perfekt pistad och tom på slalomklubbar.

Vi lägger förstaspår på manchester och njuter av att inte fler har skråat bort till vår liftkö. Att köra laps är alltid ett gött häng, även om det handlar om relativt få höjdmeter, innan vi hunnit tänka stoppsladd har det blivit lunchdags. Liftköerna har blivit längre och vi tar gärna en tidig lunch för att slippa trängseln.

Käka och bo

Även i restaurangen Ski Lodge kök och bar håller vi avstånd och tar ett eget bord, där finns det både bokade bord och en lösning för att kunna äta lite mer spontant. Det känns tryggt och som att Tänndalen har tänkt till för att kunna erbjuda skidåkning på ett så säkert sätt som möjligt.

Hur det kommer att se ut under högsäsong är omöjligt att sia om nu men då kommer förhoppningsvis en större del av anläggningen vara öppen och möjligheterna att hålla avstånd kanske inte förändras jättemycket.

Hur många pister och liftar som är öppna ändras troligtvis dagligen under den närmaste tiden, vi såg minst två backar som såg ut att kunna öppna inom kort.

Vi bodde på Ski Lodge som ligger ett lappkast från liften, nybyggt lägenhetshotell med bra kök om man vill kunna laga maten själv.

Men hur bra var det då?

När landets öppna skidorter kan räknas på ena handens fyra fingrar kan man kanske inte förvänta sig att åka en svensk motsvarighet till Rectiligne eller Pas de Chevre och det fick vi inte heller.

Men vi fick åka riktigt bra manchester och slasha halvhårda högar med kanonsnö och det var för oss helt fantastiskt, som läget är nu måsta man kanske lära sig att uppskatta det som finns tillgängligt och om reserestriktionerna inte förändras kommer skid- och snowboardåkningen i vinter för dom allra flesta svenskar att ske i Sverige. Hur ser dina vinterplaner ut? Och vilka är dina bästa försäsongstips?

Text: Kalle Bern

Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.