Wille Lindberg reser utan pjäxor

För oss i det avlånga och avlägsna landet blir resandet nästan synonymt med skidåkning. Packa, flyga, hyra bil, få väskor borttappade, tyda svårtolkade skyltar och fastna i bergspass har många av oss upplevt. Ingen av oss har dock gjort fler blunders än Wille Lindberg. Lika härlig som han är som person och duktig på skidor, är han dålig på att resa. Tror du att du har råkat ut för missöden? Tänk om och läs om Willes förehavanden i skidåkningens tjänst.

Tjenare Wille, vad gör du nu?
– Tjenare! Jag sitter i Hossegor, eller Signode närmare bestämt. Jag kör en liten surfsäsong här. Surfar och jobbar och har det väldigt bra, ro för själen inför vintersäsongen. Samtidigt jobbar jag i en bar och serverar lite på ett ställe som heter La Dune som många känner till som La Creme, ett klassiskt surfhak med bar och restaurang. Back in the days hängde Kelly Slater här med dom som startade stället. Jag fick jobbet när jag stod i startgrinden i Courmayeur. Han som äger stället är ett gammalt skidproffs och var starter där. Jag hann stå där i en timme så vi började snacka om vad för åk jag skulle köra men det slutade med vad jag skulle göra i sommar. Så då fick jag jobb.

Vad händer i vinter?
– Jag tänkte ta min Saab till Chamonix och ha min bas där. Förhoppningsvis resa med Nuit de la Glisse och filma. Dom har premiär för årets film ”Imagine” i Paris den 28 november så då ska jag dit också. Sen från Chamonix är jag nära både dom och Dynastar. Förhoppningsvis blir det två stora resor med ”Nuit de la Glisse” men varken budget eller något annat är satt. Innan dess ska jag shredda fyrstjärniga kvaltävlingar, in och ut ba, snabbt och enkelt när man bor i alperna (det är inte sant längre eftersom Wille fick wild card till FWT-touren reds anm). Sen är jag jäkligt peppad på att göra fler “my life” edits, försöka få loss material från filmningar som inte används och använda det tillsammans med mina egna shots och klippa ihop det på ett kul sätt.

Hur är det att filma med Nuit de la Glisse?
– Det är otroligt, det är grymt kul. Det är så next level och inspirerande att få åka så stora berg. I år körde jag en dryg vecka i Schweiz och Chamonix och när man väl gör det är det både overkligt och läskigt. Jag körde med Matt Annetts som har filmat med dom i 10 vintrar. Han har ju bland annat kört med Kaj och Sverre. Jag märkte att han hade ett helt annat lugn när han blev släppt på en 4000-meterstopp. Han var helt lugn och det var ju inte direkt jag det här året.

Hur läskigt var det då?
– Asså, dom är ju frassar (fransmän reds. anm.) och totalt stressade, så när vi satt i helin första dagen pekade Thierry Donnard på berget och sa:
”Ok, so we häve ze scale, 1 tö 10. One iz  bäd ändz 10 iz göd ok? What iz thäts, 1 or 10, come on, come ön time iz möney.”
– Då var vi kanske 2 kilometer från åken han refererade till så det var lite svårt. Sen när vi hade kört och kom ner med helin sa han:
”Ok göyz, two minöts come on, come ån, time iz möney.”
– Vi hann inte snacka ihop oss om var vi skulle köra eller vilket åk Matt skulle ta, men det var bara att lösa det på vägen upp. Som tur var fick vi till det direkt och Thierry lugnade sig lite och efter det var det bara kul.
– Han tror dock att jag är en övermänniska för jag körde lite volter där i början och landade allihopa så han tyckte jag skulle fläska på lite.
”Eh, you zink you can do ze döuble  bääckflijp now Wille?” Här imiterar han fransosen med överdriven accent värdigt ett humorprogram.
– Jag sa väl njae. Det är en ny slags press i den miljön, men han är den roligaste människan jag har spenderat tid med. Han är som Karl-Alfred (Popeye) på steroider, 150 cm lång men med mycket hjärta och vi får faktiskt uppvärmningsåk. Vi filmade bara tiden efter Verbier Xtreme i år, så det blev bara en och en halv vecka men jag och Matt har huvuddelen i filmen så det är grymt kul.

Hur mycket reser du per år?
– På vintern reser jag mycket men generellt sätt är jag på samma ställe i november, december, sen är det fullt ös och jag är på samma plats i max två veckor. Därför reser jag inte så mycket på hösten för då vill jag ha lugnet och rutinerna. Nu när jag är här är det grymt. Ro för själen och jag känner hur peppet kommer tillbaka inför skidåkningen och nu är det bara september. Jag kommer att vara i toppform när det beger sig!

Vad är det bästa med att resa mycket?
– Jag tror det är hela upplevelsen, det låter ju klassiskt, men att träffa människor och få så många miljöombyten. Ena dagen stå på en bergstopp och nästa dag vara på ett flyplan på väg någon annanstans. Då känner jag att jag gör något med mitt liv så det är bara att njuta.

Vad är det sämsta då?
– Att jag inte har några dagliga rutiner när jag reser. Det är svårt att hålla och jag gillar det egentligen. Jag blir lättare, äter mindre och hinner inte träna. Hinner inte heller packa upp innan det ska ner igen. För mig handlar det om att vara uppstyrd då, vilket jag lyckas mer med ibland, mindre ibland.

Wille, du har ju gjort ett par rese-fails. Vill du dela med dig?
– Det finns ju många, men den värsta var nog när jag hade sponsorbil. En splitterny BMW från dom och Stadium. Det var 2009 och jag var i USA och körde första året på touren. På hemresan hade jag och Reine (Barkered reds anm) festat till det kvällen innan för att han vunnit och då blev min jacka snodd på krogen. När vi mellanlandar i LA kommer jag på att bilnyckeln var i jackan, men jag blir inte alltför stressad över det för jag hade en reservnyckel som ligger i handsfacket i bilen. Reine frågar gång på gång om jag är säker på det och inte har den i typ neccesären eller så. Jag är ju helt säker så när vi landar i Italien har vi förberett och beställt en bärgare som tar bilen till en verkstad. Reine frågar igen om jag inte har nyckeln någon annan stans innan vi bärgar bilen. Bilen bogseras och vi plockar av ena dörren för att kolla i handsfacket men nyckeln var inte där. Vi får plocka bort bakluckan och kolla efter nyckeln i väskorna men den är inte där heller. Klockan hinner bli 12 på natten och vi har inte hittat nyckeln. Då ringer Reine till Tignes där nästa tävling ska vara och snackar med vår kompis, ber han kolla i neccesären och där var den. Reine var hyfsat glad… Nyckeln hade varit med hela tiden och det blev hyrbil upp till Tignes för att hämta den, sen hyrbil tillbaka. Det kostade 18.000:- för allting och jag bjöd Reine på middag på flygplatsen som tack för besväret. Hyfsad uppladdning inför tävlingen.

– Sen förra året skulle jag hem till Sverige efter tävlingen i Fieberbrunn och hänga med brorsan över helgen. När jag kom tillbaka till flygplatsen fanns ingen biljett och när jag kollade lite noggrannare märkte jag att biljetten var bokad en månad för tidigt. Jag ville dock ner direkt så jag köpte en ny. 2012 när jag skulle ner till Japan var det samma sak. Biljetten gällde typ 14 november och INTE 14 december, men när det är stora missar sådär är det bara att gilla läget. Vi kan följa upp det här om några år men jag kan säga direkt att det kommer inte att hända igen. Men en liten varning från mig till er, det är väldigt lätt att det blir fel datum!

– Sen glömde jag pjäxorna hemma i min lägenhet i Schweiz en gång när jag körde kvaltouren. Jag åkte med Adam (Adam Widén reds anm) och fick köra på hyrpjäxor i Corvatsch vilket fungerade ganska bra. Sen skickades mina pjäxor till Flaine och jag kunde köra med dom där. När vi åkte vidare till nästa tävling glömde jag dom på hotellet.

Förra året glömde jag skidkläderna när jag skulle tävla på första FWT-tävlingen så jag fick låna Reines istället. Det blir ju ganska dyrt då när man måste åka igenom tunneln mellan Chamonix och Courmayeur fram och tillbaka för att hämta grejer.

– Jag skaffade glasögon i år, åldern du vet. Jag har på mig dom nu men de har varit borta sen i mars. Jag glömde dom i Chamonix, sen skickades dom till Engelberg där jag hade lägenhet då, men de dök inte upp innan jag drog därifrån så de skickades till Sverige och först förra helgen var jag hemma och kunde ta på mig mina glasögon igen.

Vad har du för drömresemål?
– Det är nog Alaska ändå. Jag skulle vilja åka dit och uppleva det själv. Sticka dit med ett grymt gäng polare och bara åka lagg.

Vilket är det sämsta ställe du rest till?
– Bansko i Bulgarien tror jag, det var ganska värdelöst. Stort äckligt typ charterkomplexhotell med 2000 bäddar och riktigt turistigt. Sen var åkningen inget vidare heller.

Vilket är det bästa ställe du rest till?
– Det är svårt men nu senast åkte vi till Sunnmørs-alperna i Ålesund på Norges västra kust. Det är ju nära så det känns banalt, man kan ju kalla Norge vår bakgård, men det var så vackert. Fjordar och häftiga berg.