Windstedts uppladdning: surfing och dödsöar
Henrik Windstedt är frisk som en nötkärna i knäet och ser den här säsongen som den stora revanschen för fjolårets mellanår. Uppladdningen började förra månaden på en båt i vattnen utanför Västtimor. Med en surfbräda under fötterna…
Världens bästa säsongsuppladdnig, vad kan det vara? Jo, du åker i väg med polarna till andra sidan jordklotet, där vattnet är varmt och vågorna höga. Hyr en tvåmastad båt som man brukar se på bild i resetidningar när det skrivs om Bali och öarna runtomkring. Döda sedan två veckor ombord med att vaxa surfbrädan då och då samt välja ut schyssta breaks så ofta flåset tillåter.
Henrik Windstedt gick inte i land på de åtta första dagarna när han tillsammans med Jon Olsson, Sverre Liliequist och brädåkarna Jonte Edvardsson, Jonas Hagström och den svenska surfgurun Henio begav sig på surfresa till Västtimor, en 1,5 timmes flygresa öster om Bali. Att han inte gick i land berodde givetvis delvis på paradisupplägget att bara kunna peka på en våg och bli ditskjutsad i gummibåt, men även på rädslan att bli sjösjuk.
– Efter två dygn ombord vande jag mig vid vågrörelserna. Jag körde dessutom med akupunkturband runt handlederna i början. De ska motverka sjösjuka. Ofta kan man få omvänd sjösjuka när man går i land, så därför stannade jag helst ombord, förklarar Henke.
Men till slut gick de i alla fall i land – på Dödsön. Den kallas så av locals eftersom det i snitt försvinner 20 personer på den obebodda ön varje år. Kannibaler nämns i sammanhanget. Hela öns befolkning ska tydligen ha tagit ihjäl varandra på 1700-talet. Freeriders goes Blairwitch Project skulle man kunna kalla det. Nu klarade sig alla öbesökare tillbaka till båten den här gången som tur var! Men tilläggas ska att några av de som gick ombord igen blev sjuka dagen efter och tog det lite som en varning.
När gruppen frågade en av båtägarna, som har hängt runt Bali i 14 år, varför det finns mycket mer haj utanför Australien jämfört med Bali, svarade han: Det finns det inte!
– Jag såg en stor sak, kanske 2,5 meter lång, i en våg nära oss. Men det kan ha varit något annat levande. Kanske delfin. Det ska tydligen finnas nio meter långa krokodiler där också. Det börjar bli för många vid flodmynningarna i området, så en del letar sig upp längs kusten, berättar Henke.
Nu är frågan hur mycket nytta man har av surfingen som komplementsträning till skidåkningen.
– Nä, det är ett helt annat element. Och det är galet svårt. Det är som golf, man fattar bara inte varför bollen jämt drar åt höger. Ibland ligger man i timmar och paddlar utan att få tag på en enda våg. Så plötsligt fångar man en och lyckas stå i fem sekunder. Då är det okej att ligga och vänta några timmar till. Det är nog mer psyket som trimmas. Att aldrig ge upp utan bara fortsätta nöta.
Jon, med sina 100 surfdagar plus, ska tydligen ha dominerat över både brädåkarna och Sverre, som är känd för att träna i vågorna vid Torö utanför Nynäshamn. Efter drygt 30 surfdagar tycker Henke själv att han börjar få ett hum om hur man tar huvudhöga vågor. Brädan han har är av Gun modell och är 6 fot 10.
Den skada på vänster knä som Henke ådrog sig vid en hopptävling i Breckenridge, Colorado, i februari och som gjorde förra året till en mellansäsong, är helt läkt. Nu blir det inga direkta tävlingar förrän X-Games i slutet av januari och efterföljande US Open (där andraplatsen i slopestyle-tävlingen från i fjol ska försvaras eller uppgraderas till guld). Snart bär det, för Henkes del, av till USA och Mammoth för att där komma igång på allvar på snö. I förra veckan förnyade han sitt kontrakt med Peak Performance för ytterligare tre år.
– Det känns skönt att ha en bra sponsor i ryggen. Då kan man koncentrerar sig på själva skidåkning i flera år framöver.
Nyligen stod räcken i Stockholm på programmet då årets skidfilmsproduktioner drog igång.
Henke, vad är bäst? Det perfekta räcket eller den perfekta vågen?
– Absolut den perfekta vågen. Synd bara att den aldrig kommer att komma för min del. Surfing är kul men, i mitt tycke, livsfarligt. Allting i och runt vattnet tar tid att lära sig. Och att jag dessutom är väldigt rädd för just vatten gör inte saken lättare.
