8 episka flygturer i svensk friåkning

Efter Erik Wennbergs magiskt stora drop utför Högsta Högsta i Åre förra veckan är det på sin plats med en tillbakablick. Här är åtta luftfärder som för alltid har sin plats i den stora krönikesamlingen över svensk friåkningshistoria. 

1.  Jesper Rönnbäck
– Hoppar över Malmtåget i Riksgränsen 1996

1996 var ett extremt bra år i Riksgränsen. Snowboardåkarnas segertåg under 1990-talet hade äntligen spillt över lite grand på nytänkande skidåkare. En av de allra främsta innovativa skidåkarna i Sverige, och världen, var en viss poetiskt lagd norrlänning vid namn Jesper Rönnbäck. Hoppa över ett tåg lastat med järnmalm? Får man göra så, kan man göra så, varför gör man så? Förvirringen var total när Jesper Rönnbäck för 22 år sedan förverkligade en dröm han burit sedan länge – att hoppa över malmtåget i Riksgränsen. Redan fem år tidigare hade han som 16-åring snuddat vid drömmen, men sköt upp planerna efter att en polare som delade samma dröm tagit för lite fart och kraschlandat framför tåget. 1996 gick det bättre. Vis av erfarenhet laddade Rönnbäck på ordentligt och flög högt över tåget. Hoppet förevigades av den idag hyllade filmaren Ruben Östlund, och rullades sedan ut i kultrullen Time Zero som var föregångare till de hyllade Freer Radicals filmerna.


2. Ingemar Backman
– 8,5 meter hög backside air i Riksgränsen 1996

I mitten av 1990-talet var snowboard det coolaste du kunde åka. Det hade gått så långt att skidåkarna var portade från ”snowboardparkerna” (ja, de hette faktiskt så på den tiden). Utan en snowboard under fötterna var du hopplöst ute, en ”kryckåkare” och det spelade ingen roll om du var kung på skidor. Högst upp på snowboardtronen satt Ingemar Backman. En soldränkt vårdag i Riksgränsen 1996 lyckades han med det för den tiden omöjliga – han satte en 8,5 meter hög backside air i en quarterpipe. Vid efterföljande tävlingar blev det standard att sätta upp en 8,5 meter hög ställning vid hoppen för att peppa åkarna att försöka slå Ingemars rekord. Rekordet höll sig i flera år.


3.  Sverre Liliequist
– flyger 65 meter i Chamonix 1999

Det är snart tjugo år sedan Alexander Klun laddade upp en bild på en nästan fritt flygande Sverre här på Freeride, och det är en av de mest visade bilderna med råge här på sajten.
Året var 1999 och Sverre höll på att slå igenom på allvar. Han var i Chamonix och filmade tillsammans med sin ständige radarpartner Kaj Zackrisson när de stannade till en bit ovanför en vinddriva på Les Grands Montets.
– Vi var högst uppe på Grands Montets och jag och Kaj stod utan radioapparater ovanför den där drivan och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Det stod en massa folk och kollade på så jag tog ordentligt med fart. Fick vind under skidorna och var väl fortfarande femton meter upp i luften när jag var där jag hade planerat att landa. Jag tror att vi uppskattade hoppet till 65 meter efteråt. Tåbindningen på ena skidan lossade och jag drog ett ledband i foten i landningen, berättade Sverre efteråt.
Bilden, och hoppet, vann pris för Best Air i Powder Photo Annual 2000.


4. Jan-Olov Aikio
– Hoppar 11 meter på quaterpipe i Åre 2002

”Slog Jan-Olov Aikio världsrekord?” Så löd en rubrik i Freerides forum i början av april 2002. Frågan gällde Jan-Olov Aikios spänstiga elvametershopp i Åres nyss genomförda Red Bull Big Air-tävling, där han vann kategorin Highest Air.

Några år tidigare, som föråkare i quarterpipen under snowboardtävlingen King of The Hill i Riksgränsen, hade ”Acke” fläskat på med ett sju meter högt hopp.

Något överdrivet sägs det att det Aikios hopp 2002 tog död på snowboardåkningen samtidigt som det sparkade liv i den för stunden slumrande skidåkningen.

Kirunasonen Jan-Olov Aikio var en av de första i Sverige som hakade på newschooltrenden inom skidåkningen. Under 90-talet drog han runt med Free Radicals-gänget och med sin hänsynslösa stil gjorde han sig snart ett namn även utanför Sveriges gränser.


5. Niklas Karlström
– Dubbel backflip Pyramid Gap, Utah 2005

Året är 2005. Niklas Karlström befinner sig i Utahs backcountryn utanför skidorten Alta för att filma till den sedermera legendariska filmen Teddybear Crisis. Nedanför skidtopparna på de nya 4frnt VCT-skidorna ringlade inrunet som en endlös orm genom lössnön mot kicken över ”Pyramid gap”. Kicken långt, långt där nere såg ut som en halvt uppäten sockerbit och landningen som en suspensoar, men han hade bestämt sig.
Samma år hade nowboardfilmen ”Pop” från Absinthe films med Travis Rice släppts. Travis sägs av många ha fått sin stora genombrottsdel i filmen. Till tonerna av Modest Mouse låt ”Float on,” öppnar Travis med en frontside dubbel 10:a över Pyramid gap och det var minst sagt en snackis det året.

Med endast ett hopp i ryggen på det respektingivande hoppet stod den 21-åriga storsnusaren med samma toner i öronen som ackompanjerade Travis Rices del i filmen då han visade att Pyramid gap var hans. Gitarren med det överdrivna reverbet började monotont mala på efter mollskalan, slingan började ljuda i Niklas öron och han hade bestämt sig. Han vände skidspetsarna ner i inrunet och fick fart.

Det var en grej bara. Medan fartvinden överröstade Isaac Brocks spruckna stämma och kicken närmade sig kirunasonen slog det honom. “Jag har ju aldrig gjort en dubbelvolt förut”. Det gick fortare än vad det någonsin gått i ett inrun och Niklas Karlström minns:
– Jag hade så grymt mycket tid att tänka i inrunet. Det var typ en kilometer långt men jag tvekade inte. När jag kom in i hoppet gick det så fort att jag inte hann trycka av på kicken. I luften kändes det som att nu landar jag på huvudet eller magen.
Men Niklas Karlström stompade landningen:
– Jag blev mest chockad när jag landade. Det kändes knappt att jag landade för jag slickade den. Henrik Windstedt sprang fram och kramade mig. 


6. Jon Olsson
– Kangaroo Flip, Åre 2006

Före länge sedan i en galax långt, långt borta drev Jon Olsson friåkningen framåt med stormsteg. För 12 år sedan var inte snackisen kring Jon Olsson de sponsrade inläggen på sociala medier från Visit Dubai, drönartest, snabba lyxbilar och flärdfullt liv i Monaco och på Marbella. Killar som Jesper Rönnbäck, Jan-Olov Aikio och Per Huss hade nämligen ännu längre bak i historien visat att det gick att flyga långt och högt på skidor. För Jon Olsson räckte inte det, han ville göra det snyggt och tekniskt också. Kanske slänga in lite baklänges åkning här och där också. Fördelen med att vara pionjär är att man har större chans att göra något som ingen tidigare gjort. Och pionjär är ett epitet som Jon Olsson axlar enkelt, på flera plan dessutom. Jon Olsson har gjort det flera gånger om skidåkningsmässigt och ligger bakom hopp som Olsson Flip, Hexo Flip, DJ Flip och inte minst Kangaroo Flip.
Inte nog med att Jon Olsson är en skidåkare av yttersta världsklass, han tog också på sig Event-hatten när klassiska big air-tävlingen Red Bull Big Air lades ner. 2005 körde han ”Jon Olsson Invitational” (JOI) för första gången, en tävling som sedan skulle gå av stapeln ett otal gånger fram till och med sista gången 2015.

Men åter till 2006, då vi alla fick bevittna ett paradigmskifte inom freeski-tävlingar. Jon Olsson avtäckte nämligen då denna ”Kangaroo Flip”. Känguruhoppet består av dubbla flatspin 540, och gjorde alltså tävlingsdebut under andra upplagan av JOI i Åre. Under tävlingen dominerade upphovsmakaren Jon totalt genom att vinna sin egen tävling med denna nya och egenutvecklade variant på dubbelvolt. Flera månader innan hade skidvärlden börjat viska om hur Jon Olsson tränade på vattenhopp i Australien och på Bosön utanför Stockholm, och tillsammans med Mike Wilsons ”Wilson Flip” var Jon och Känguruhoppet det definitiva startskottet för dubbelvolter med snurr inom fri- och parkåkningen.


7. Wille Lindberg
– Triffide III i La Grave 2011

Skidåkning är en sport med mycket myter. Det surras om personer, platser och saker som har skett men få platser är lika upplyfta som denna couloir i franska La Grave som leder ner till en återvändsgränd, med en svettig klippa som enda möjliga utväg. Vi snackar så klart om Triffide III. Jesper Rönnbäck var faktiskt inte allra första svensk utför detta sällsamt stora drop (shout out till , men det var han som satte couloiren i La Grave på kartan i första Free Radicals-filmen då han hoppade den i sitt vägverketinspirerade skidställ, på ett par Dynastar G9 han lånat av fotografen, Christoffer Sjöström.

Wille Lindberg var, precis som typ alla andra svenska storbergsåkare, inspirerad av Jesper Rönnbäcks gärningar och på plats i La Grave 2011 tillsammans med Niklas Karlström och Adam Widén kände Wille ”att han hade det i sig”. Landningen gick dock inte helt enligt plan efter det cirka 20 meter höga dropet, Wille snärtade till nacken och slog även i knäet, vilket gjorde att hans filmsäsong var över. Men han lärde sig något:
– Jag skulle säga att det var värt att köra Triffide III ändå. Den erfarenheten gjorde mig rikare på att förstå mina begränsningar men också konsekvenserna. Jag är väldigt glad att ha gjort det. 

Wille Lindberg tar sig an Triffide-trean 3:27 i klippet nedan.


8. Erik Wennberg
– Högsta Högsta, Åre 2018

Om ovanstående sju luftfärder kan sorteras under ”En flygtur vi minns”  så får Erik Wennbergs prestation i Östra Ravin under sportlovsvecka i Åre 2018 i skrivande stund läggas i facket ”En flygtur vi kommer att minnas”, för att om några år ta sin rättmätiga plats tillsammans med alla de andra klassiska ögonblicken i den mer halsbrytande och våghalsiga delen av svensk friåkningshistoria.

21-åringen Erik Wennberg hade veckan före han gav sig på Högsta Högsta flera stor drop i benen. Han tränade inte mindre än tre gånger på det lite lägre, men fortfarande svinhöga, dropet Högsta. Kompisen, tillika filmaren, Alexander Rydén som åkte skidor tillsammans med Erik dessa dagar såg potentialen:
– Ja, Erik Wennberg hade någon form av magiskt flyt. Det såg så enkelt ut när han dropade Högsta. Och sedan gjorde han det så många gånger. Jag vet ingen som har dropat Högsta tre gånger samma vecka, där ett av dropen är utför på en byggd kick och med en cork 7:a!
Erik Wennberg skråade också in under Högsta Högsta och hoppade av klippan ett par gånger lite längre ned i träningssyfte. Dessa fem stora drop, plus ett antal timmar framför skärmen, studerandes Adam Widén och Neil Willimans tidigare olycksaliga försök på Högsta Högsta, gjorde Erik Wennberg redo för den stora utmaningen. Erik Wennberg kraschade första försöket, men stod, inte helt utan darr, i andra försöket. Odeladi, odeladi hoppsan vilken dag!


Listan ovan är en bearbetning av tidigare artikelserie ”En flygtur vi minns” samt ”I backspegeln: Fem banbrytande svenska hopp”, samt ”Högsta Högsta i Åre: Största dropet någonsin i Östra Ravinen”. Via länkarna kan du läs ännu mer om dessa åtta legendariska flygturer, och några till.


 

Text: Anders Wingqvist, Fredrik Tachacho och Simon Tjernström
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. AndersWingqvist
    1

    @linder Har tagit bort den dallrande, spännande sifferordningen... blev för mycket adrenalin i listan, nu är det i klassisk ordning :)
    Ja, Jespers stuntmanna-mässiga hopp över pipen borde faktiskt vara med. De andra två vet jag inte riktigt... även om de är roliga att kika på. Nakenhoppet hade ju kunnat gå riktigt, riktigt illa, vilket iof inte diskar det från listan (samtliga hopp hade ju kunnat sluta annorledes).

  2. Itzak
    0
    Itzak | 2018-03-08 09:22          



    VART ÄR GUN RACK PACK NAKENHOPPET PÅ JOI?! Det är ju brutalt! :D

  3. combatspenat
    2
    combatspenat | 2018-03-07 22:58          



    Den här är ju en riktig freeride klassiker

  4. linder
    0
    linder | 2018-03-07 17:56          

    Spännande ordning att ha 4,7,5,6!

    Men jag tycker allt att Jesper Tjäders Death Gap Dubbel borde platsa in på denna listan!



  5. kappakomplett
    0
    kappakomplett | 2018-03-07 15:01          

    Värsta är Triffide III

  6. AndersWingqvist
    0

    @Besse Oh, tack! Kul!

  7. Besse
    3
    Besse | 2018-03-07 13:02          

    TT har lagt upp Time Zero på YouTube. Jespers hopp 58m6s in i filmen.