I backspegeln: Fem banbrytande svenska hopp
1996 var ett extremt bra år i Riksgränsen. Jesper Rönnbäck hoppade över ett malmtåg och Ingemar Backman stompade en 8,5 meter hög backside air. Här följer fem svenska hopp som vi aldrig glömmer.
Jesper Rönnbäck
hoppar
över malmtåget
Klassisk film med klassiskt hopp
Får man göra så, kan man göra så, varför gör man så? Förvirringen var total när Jesper Rönnbäck 1996 förverkligade en dröm han burit sedan länge – att hoppa över malmtåget i Riksgränsen. Redan fem år tidigare hade han snuddat vid drömmen men sköt upp planerna efter att en polare som delade samma dröm tagit för lite fart och kraschlandat framför tåget. 1996 gick det bättre. Vis av erfarenhet laddade Rönnbäck på ordentligt och flög högt över tåget. Hoppet förevigades av den idag hyllade filmaren Ruben Östlund, och rullades sedan ut i kultrullen Time Zero.
Ingemar Backman gör en 8,5 meter hög backside air i Riksgränsen
I mitten av 90-talet var snowboard det coolaste du kunde åka. Det hade gått så långt att skidåkarna var portade från snowboardparkerna (ja, de hette faktiskt så på den tiden). Utan en snowboard under fötterna var du hopplöst ute, det spelade ingen roll om du var kung på skidor. Högst upp på snowboardtronen satt Ingemar Backman. En soldränkt vårdag i Riksgränsen 1996 lyckades han med det (för den tiden) omöjliga – han satte en 8,5 meter hög backside air i en quarterpipe. Vid efterföljande tävlingar blev det standard att sätta upp en 8,5 meter hög ställning vid hoppen för att peppa åkarna att försöka slå Ingemars rekord. Rekordet höll sig i flera år.
Janne Aikio.
Foto: Red Bull
Jan-Olov Aikios världsrekord i Red Bull Big Air
Slog Jan-Olov Aikio världsrekord? Så löd en rubrik i Freerides forum daterat till 2002-04-03. Frågan gällde Jan-Olov Aikios spänstiga elvametershopp i Åres Red Bull Big Air-tävling i april 2002, där han vann kategorin Highest Air.
Några år tidigare, som föråkare i quarterpipen under snowboardtävlingen King of The Hill i Riksgränsen, hade ”Acke” fläskat på med ett sju meter högt hopp. Något överdrivet sägs det att det hoppet tog död på snowboardåkningen samtidigt som det sparkade liv i den för stunden slumrande skidåkningen.
Kirunasonen Jan-Olov Aikio var en av de första i Sverige som hakade på newschooltrenden inom skidåkningen. Under 90-talet drog han runt med Free Radicals-gänget och med sin hänsynslösa stil gjorde han sig snart ett namn även utanför Sveriges gränser.
Sverre Liliequist missbedömer farten och flyger 65 meter i Chamonix
Det är snart fjorton år sedan Alexander Klun laddade upp en bild på en nästan fritt flygande Sverre här på Freeride, och den är den mest visade bilden med råge.
Året var 1999 och Sverre höll på att slå igenom på allvar. Han var i Chamonix och filmade tillsammans med sin ständige radarpartner Kaj Zackrisson när de stannade till en bit ovanför en vinddriva.
– Vi var högst uppe på Grands Montets och jag och Kaj stod utan radioapparater ovanför den där drivan och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Det stod en massa folk och kollade på så jag tog ordentligt med fart. Fick vind under skidorna och var väl fortfarande femton meter upp i luften när jag var där jag hade planerat att landa. Jag tror att vi uppskattade hoppet till 65 meter efteråt. Tåbindningen på ena skidan lossade och jag drog ett ledband i foten i landningen, berättade Sverre efteråt i en intervju här på Freeride.
Bilden, och hoppet, vann pris för Best Air i Powder Photo Annual 2000.
Sverre svävar i Chamonix
Foto: Alexander Klun
Jon Olsson kangaroo flip.
Foto: Per Sandberg
Jon Olssons Kangaroo Flip
Killar som Jesper Rönnbäck, Jan-Olov Aikio och Per Huss hade visat att det gick att flyga långt och högt på skidor. För Jon Olsson räckte inte det, han ville göra det snyggt och tekniskt också. Fördelen med att vara pionjär är att man har större chans att göra något som ingen tidigare gjort. Jon har gjort det flera gånger om och ligger bakom hopp som Olsson Flip, Hexo Flip, DJ Flip och inte minst Kangaroo Flip.
Känguruhoppet består av dubbla flatspin 540, och gjorde tävlingsdebut under JOI 2006, där Jon dominerade totalt genom att vinna sin egen tävling med sin egen variant på dubbelvolt. Flera månader innan hade skidvärlden börjat viska om hur han tränade på vattenhopp i Australien och på Bosön, och tillsammans med Mike Wilsons Wilson Flip var Jon och Känguruhoppet det definitiva startskottet för dubbelvolter med snurr inom friåkningen.
