Never! de va sverre han pallar allt!

Sverre Liliequists kör kraftfullast och mest pang på. Det vet alla. Hur ser han på sin egen åkning och hur gick det egentligen till när han hoppade de där 65 metrarna i Chamonix 1999?

2005-03-10 09:48 Av: BigAir Betyg: 4
Öh? Fyfan vad sjukt, varifrån kommer han flygande? grymt!

2005-10-19 15:43 Av: zip_it Betyg: 5
är det låg sol, eller flyger han typ 40 m över snön?

2006-05-05 22:15 Av: hahto
en hel del fart lär han ha haft i uthoppet

2006-05-27 08:35 Av: ski_extreme
du flög väll mellan 50-100 meter eller

2006-08-28 15:49 Av: ErikAndersson Betyg: 5
sickness

2006-09-05 12:34 Av: flowbrow
nice !! 🙂

2006-09-19 21:08 Av: jpelgander Betyg: 5
wuriah bah

2006-10-31 13:54 Av: adrenaline-junkie
mufti…har för mig att han fick rätt ont i landningen….

2006-11-28 16:06 Av: nordling Betyg: 5
Det finns bara en sak att säga: OJ.

2006-12-30 18:09 Av: Ghettobollnas
Det måste va photo shop

2007-01-03 22:09 Av: Calle_Triumf Betyg: 4
klart det inte är PS.. sekvensen finns ju på film… freeradicals 2 eller 3.

2007-01-15 14:06 Av: Larsse Betyg: 5
är det inte här han krossar hälen?
Har hört någon säga det.

2007-03-06 10:43 Av: Jaheterhugo Betyg: 5
vart f*n är kicken du må ju ta värdsrecord i att flyga longt i djupsnö!!

2007-06-26 14:08 Av: SverigeTomten
livs sista flyg

2007-09-18 15:57 Av: trapp91 Betyg: 5
2006-10-31 13:54 Av: adrenaline-junkie
mufti…har för mig att han fick rätt ont i landningen….

never! de va sverre han pallar allt!

😉

Alexander Kluns bild på Sverre Liliequists hopp i Chamonix från 1999 är fortfarande den mest beskådade bilden på Freeride. Inte så konstigt; luftfärden är sinnessjuk.
– Det var under inspelningen av Free Radicals och det var min absolut första riktiga photoshoot någonsin. Vi var högst upp på Grand Montes och Kaj och jag stod utan radioapparater ovanför den där vinddrivan och visste inte vad vi skulle göra. Det stod en massa folk och kollade på så jag tog ordentligt med fart. Fick vind under skidorna och var väl fortfarande 15 meter upp i luften när jag var där jag hade planerat att landa. Jag tror vi uppskattade det till 65 meter långt. Tåbindningen på ena skidan lossade och jag drog ett ledband i foten, minns Sverre. Hoppet vann pris för Best Air i Powder Photo Annual 2000.

Samma vår gick han på kryckor över torget i Chamonix och mötte Frode Grönvold som frågade vad som hade skett.
– Har du det på film? Bra, då var det ju värt det sa Frode till mig, minns Sverre och skrattar.
– Då fattade jag hur skidbranschen fungerade.

Året innan, alltså 1998, hade Sverre dragit allas ögon till sig under NM i Extremåkning i Riksgränsen där han placerade sig som bäste svensk. World Pro Ski Tour, den proffstour i parallellslalom som Sverre körde tillsammans med Kaj Zackrisson, hade haltat under säsongen och de båda skidkumpanerna åkte hem igen och fastnade för friåkningen. Free Radicals snappade kvickt upp de båda för filmning.

Det var då, på skidgymnasiet i Malung 1989, likväl som nu Sverre och Kaj. Som siamesiska tvillingar på skidor. Är det inte jobbigt att vara Piff och Puff?
– Nej då, jag ser det som en styrka och vi styr själva hur intensivt det blir att hänga. Det kanske hade varit svårare för andra åkare som är mer tävlingsinriktade än vad vi är. Men för oss är det perfekt.

Trots bra resultat i stora friåkningstävlingar som World Extreme Skiing Championships (1999), Red Bull Snow Thrill (2003, Engadin Snow (2002-03) och X Games (Ultracross 2001) och utmärkelser som Best Line i Powder Video Awards i fjol, är det ändå filmprojektet Swedish Posse tillsammans med vännerna Kaj, Jerk Loman och Jon Örarbäck som Sverre rankar högst:
– Att klara av att göra fem filmer på fem år, det känns som min största framgång.

Sverre fann skidorna vid åtta års ålder och det var backen på 17:e hål på Saltsjöbadens golfbana som stod för de första fallhöjdsmetrarna.
– Min grannkompis fick sina alpina skidor ett år innan mig. Min mamma tyckte jag skulle lära mig att åka ”riktiga” skidor först, alltså längskidor.

Så det började på längden alltså. Om du fick välja idag då, vasaloppet på puderlagg eller Hahnenkammrennen på längdskidor?
– Usch, inget. Men om jag måste så blir det nog hellre Hahnenkammrennen på längdskidor. Då går det ju fort i alla fall, säger Sverre.

Sedan blev det Saltsjöbadens Slalomklubb, Skidgymnasiet, Idrottsplutonen i Östersund och därifrån ett liv som skidproffs. Med tiden har Sverres signum blivit en av de mer kraftfulla åkstilarna på berget.
– Jag vill alltid ha en bra position i åkningen och inte rygga tillbaka för något. Det ska vara fart ner i rännorna och ta hopp och galna dropp då och då utan att vobbla och tveka. Därför gillar jag terränger där man kan ladda på ordentligt. 35 grader brukar vara bra. Men viktigast är att man åker med glada vänner, beskriver Sverre som inte vill kalla sig extremskidåkare. Extremskidåkning är något som galna fransoser med rep runt axlarna håller på med bland stupbranta isrännor i Chamonix menar han.

Åker han olika beroende på om det är en dag med vännerna på berget eller om det är tävlingsåk i Freeride World Tour?
– Jag försöker att inte skilja på det, men det är klart att man tänker lite extra på linjeval och flytet i åkningen när man tävlar, säger Sverre och fortsätter:
– I dagens tävlingsåkning måste man stå på benen. Missar du det minsta så är du borta i resultatlistorna direkt. Det blir hela tiden en balans mellan att köra på risk och på säkerhet. Det skulle vara kul om det fanns utrymme för många olika åkstilar i bedömningen, men det är väl som det är.

På sista åren har de absoluta toppresultaten inte riktigt velat komma. I O´neill Extreme i Verbier har det till exempel blivit krascher i tre år i rad innan årets tävling. I år blev det en tiondeplats efter ytterligare en vurpa. Det är ett svårt berg och enligt Sverres filosofi finns det bara ett läge, full gas utför. Då blir det ofta vinst eller krasch. Förra året i januari körde Sverre in i en sten och fick en fraktur i ena foten, något som han mörkade lite. Sprickan är läkt men foten gör fortfarande ont. Det har påverkat åkningen. Sverres största sponsorer, till exempel Nike, lägger idag dessutom större vikt vid bra videomaterial än tävlingsresultat. Nästa år kommer det därför att bli ännu mer filmning på agendan.

Sverre fyllde nyligen 36. Han pratar om familj och satsa på andra värden i livet. Men att lägga av med skidåkningen?
– Nä, det känns så otroligt svenskt att köra tills ett visst datum. Nere i Alperna lever folk med sin skidåkning hela livet. I Sverige ses det mer som ett misslyckande om man inte har lyckats gå vidare till något ”riktigt”. Så länge man blir lycklig som en barnrumpa varje år det är dags för skidtest i Sälen, så kommer jag köra.

Text: Dan-Marcus Pethrus