Alaskarapport: Del 3
PG allvarligt skadad under filminspelningarna med Free Radicals i Alaska. Sebastian Garhammer och Jon Larsson fortsätter rapporten från trippen i AK.
Fotograferna tar en morgonkaffe i väntan på att helin ska bli varm.
Då var det dags igen, turen är med oss och ännu en dag med mer eller mindre klarblå himmel. Klockan är halv åtta och efter en amerikansk frukost med pannkakor och sirap är det dags att bege sig till heliplattan.
Vy över heliplattan med bergen i bakgrunden.
Seandog, ägaren till Alaska Heliskiing hämtar oss i sin gamla gråa buss, hans enorma hund Shaka sitter i baksätet. På väg upp med bussen ser vi ett stort område en bit in i bergen som verkligen ser bra ut. Uppe vid heliplattan är alla samlade, Absinthe crewet är också på plats och alla är lika taggade som vi. Vi får höra av Rob, vår guide att området vi kollat på från vägen heter Proho. Ljuset ska vara bra såhär på förmiddagen så vi bestämmer oss för att göra ett försök. Vi blir avsläppta på en avsats mittemot facet för att reka och helin lämnar oss för att plocka upp Absinthe. Från avsatsen ser åket inte sådär himla märkvärdigt ut, ett helt ok åk men ändå inget som inte skulle kunna vara hanterbart. Seb och PG bestämmer sig för att köra en varsin linje från toppen och Jon väljer en något lägre startpunkt. Ingen av oss väljer en särskilt svår linje då vi är lite osäkra på hur snön kommer sitta och så är det första åket för dagen.
Vår pilot Al in action.
Till slut kommer helin tillbaka, vi har varsitt foto av facet på våra digitalkameror och vi lyfter mot toppen. Uppe på toppen inser vi dock ganska snabbt att vi helt klart missbedömt storleken på åket. Det är troligen goda 700 fallhöjdsmeter. Rob gör snabbt några kontroller av snön, det tjocka lagret verkar sitta men det står helt klart att det kommer sluffa en hel del. Vi bestämmer oss för att köra.
– Jag hade valt en något enklare, mindre linje och är därför först ut. Jag droppar in och har några tänkta svänger ner mot en klippa som jag hade bedömt till ungefär 10 meter. Att vi alla missbedömt storleken på åket medför att vi också hade missbedömt min klipppa. Den är istället åtminstone dryga 20 meter. Detta plus att det sluffar mer än tänkt gör att jag avbryter åket och åker ner i botten för att kolla de andra, kommenterar Jon.
Näste man på tur är Sebastian. Hans åk börjar med en rygg på toppen som arbetar sig åt vänster och avslutas med en klippa ner i ränna som han tänkt straightlina. Åkningen är stabil och han stompar klippan som avslutar ryggen. När han kommer ut mot rännan möts han dock av ett hav med sluffande snö. Han slås omkull på bredsida men kommer snart ut ur sluffet igen och åker lite groggy men helskinnad ut ur åket.
Facet Proho. Större än det ser ut…
När vi två är nere är det bara PG kvar. Hans åk börjar på toppen med ett mer eller mindre öppet område som drar åt höger men som är väldigt exponerat. Väl där är tanken att han ska vika in igen och köra en straightline ut ur en ränna. Han droppar in från toppen och kör väldigt stabilt i början med stora svängar. När han sedan kommer runt och ska droppa in i rännan stannar han upp ett kort tag för att låta sluffet hinna före honom. Han sätter skidorna i fallriktningen och släpper på. Mot slutet av rännan har han fått upp en jävla fart och hinner ikapp sluffet som täcker en sten som sticker upp. Han träffar stenen och slungas upp i luften, skidor och övrig utrustning fullkomligt exploderar. PG får en ofrivillig luftfärd och landar ca 20 meter längre ner. Han ser inte ut att röra sig och vi försöker få honom att svara på radion. Inget svar.
Vi ropar upp till Rob som står på toppen med lätt panik i rösten och förklarar att krashen såg riktigt illa ut. Rob ropar på helikoptern för mer hjälp och beger sig så snabbt han kan ner till PG. Helikoptern är snabbt på plats med flera guider som förbereder en räddningsoperation. Vi har nu kontakt med PG på radion som verkar ha svåra smärtor i höften och ryggen. Resten av crewet flygs tillbaka till heliplattan medan guiderna förbereder Per för ambulansflyg. Alla känner sig tunga till mods.
PGs sista helilyft i Alaska för denna gång.
Sebastian åker med Seandog till sjukhuset i Haines och övriga åker hem för att packa kläder och andra nödvändigheter till PG. I Haines konstateras att PG:s svanskota är av och att han kommer att flygas vidare till Juneau för vidare behandling. När man magnetröntgat honom där befarar man att han även har skador på några ryggkotor så han flygs vidare till Seattle. Där upptäcker man frakturer på bäcken och lårben men att ryggen är utom fara.
Som sagt, det känns tungt. Det är aldrig kul när någon råkar ut för olyckor av det här slaget. Sedan ska man kanske upp imorgon, stå där på toppen av kanske sitt livs största åk och vara 100 procent fokuserad på det man ska göra. Ibland undrar man om det är värt det.
