...

Åre kabinbana – en svajig historia

Sedan 2016 har det varit likt en dragkamp huruvida man ska riva Åre kabinbana eller inte. Riva, låt bli, riva, låt bli, riva, låt bli… Envist står den fortfarande kvar men den ikoniska kabinbanans dagar är räknade. Häng med när vi går igenom historien om Sveriges största hammock och minns den tillsammans.

Sveriges första kabinbana föds 

Åre kabinbana är Sveriges första och enda kabinbana. Hade det inte varit för Palmeregeringen hade kanske den ikoniska kabinbanan aldrig kommit till. Det var nämligen så att regeringen i början på 1970-talet hade som målsättning att skapa ett skidområde i Årefjällen dit också ”vanligt folk” hade råd och möjlighet att ta sig för att åka skidor. Detta öppnade för den andra fasen av det historiska ”Åreprojektet” och bygget av kabinbanan uppe på Åreskutan.

De schweiziska arbetarna kallade Åre för Sibirien och blev insnöade vid flera tillfällen på toppen i barackerna.

I februari 1975 började man bygga Åre kabinbana. Vintern det året var en av de värsta i Åreminne. De schweiziska arbetarna kallade Åre för Sibirien och blev insnöade flera gånger på toppen i barackerna. Tillsist invigdes kabinbanan den 6 maj 1976. Då var kabinerna gula och smeknamnet ”Sveriges största hammock” föddes. Det visade sig också bli Sveriges dyraste hammock. Med en budget på 7 miljoner landade tillslut kostnaden för bygget på drygt 70 miljoner, alltså tio gånger så dyrt.

Kabinbanan skyndar långsamt

Åre kabinbana är den högsta i Norden för en enskild linbana med en fallhöjd på 853 meter. Efter cirka sju minuters färd befinner du dig på 1274 m.ö.h med flera mils utsikt över den jämtländska fjällvärlden. I kabinen ryms 75 personer plus förare och den har en hastighet på cirka 8 m/s. Den som snabbt löser denna mattekluring vet då att kabinbanan har en kapacitet på cirka 400 personer/timme. Jämförelsevis tar gondolen i Åre cirka 3000 personer/timme.

Stormig livstid

Idén om att riva Åre kabinbana började gro redan 2016, men Skistar sökte rivningslov och berättade först våren 2019 att planen var att riva Sveriges enda kabinbana efter sommaren. Åre kommun beviljade rivningslovet för kabinbanans dalstation i augusti samma år. I detaljplanen ser man hur ett nytt torg, parkeringshus, lägenheter och en restaurang ersätter området kring dalstationen, men ingen lift? Nej tyvärr, det fanns inte plats för en ny lift att ersätta kabinbanan med fick man höra. Och detta gjorde inte människor glada. Så man överklagade detaljplanen helt enkelt och genomförde en utredning gällande kabinbanans kulturvärde. Men Skistar stod fast beslutna – rivningen ska ske. Först sa man efter vintersäsongen 2020 men Skistar valde istället att renovera och reparera liften under våren och sommaren. Och Åre kabinbana, ja den tuffar fortfarande på.

Och som det har stormat kring kabinbanan och dess öde, både bokstavligt och på sociala medier. 2019 tuffade stormen Jan, med vindar upp mot 50 m/s, till utseendet på kabinbanan rejält med pajade rutor och havererade vajrar. Men detta var egentligen bara lugnet före den riktiga stormen som sen kom på sociala medier. Flera människor engagerade sig genom att skriva under namnlistor och flera etablerade skidprofiler visade öppet sitt missnöje över beslutet.

Livet efter döden

En fråga som mänskligheten alltid ställt sig är vad som händer efter döden. Och det gör man även nu men den här gången gäller inte frågan vad som händer oss människor, utan Åre kabinbana.

Planen är att ersätta kabinbanan med en Skutgondol i centrala Åre och i högzon ska också 1000-metersliften få en ersättare.

Efter flera turer fram och tillbaka kring kabinbanan i Åre bekräftade tillslut Skistar sina planer inför 2030: att bygga en ny gondol i centrala Åre som går hela vägen upp till toppen. Den nya gondolen ”Skutgondolen” sätter därmed kabinbanan på bänken och tar över matchen. Tanken är att de ska bygga gondolbanan med start från Timmerstugan, med en mellanstation där Hummelliften slutar för att sedan fortsätta turen vidare upp på toppen. I högzon ska också 1000-metersliften få en ersättare. I nuläget är det oklart när bygget sätter igång.

Skälet till varför man vill riva Kabinbanan är dels för att den är gammal, dels för att den har väldigt begränsad kapacitet. Som tidigare nämnt har kabinbanan en kapacitet på 400 personer/timme medan gondolen har en kapacitet på 3000 personer/timme. Kabinbanan har också haft stora problem med nedisning. Detta har orsakat att den ofta stått stilla medan man för hand hackat bort all is.

En svajig incident

Kabinbanan har spårat ur två gånger. Första gången var lördagen den 28 januari 1989. Det blåste plötsligt upp till snöstorm med vindbyar på gränsen till orkanstyrka. För att ingen skulle virra bort sig eller fastna ute på fjället i det kraftiga snöfallet valde man att stänga alla nedfarter. Uppe i bergstationen befann sig då 34 personer som man uppmanade att omedelbart åka ner med kabinbanan. Men som att man inte ska åka hiss när det brinner kanske man inte borde åka kabinbana när det är snöstorm… och knappt halvvägs ner spårade vajrarna på kabinbanan ur och stannade. På grund av det hårda vädret kunde varken kabinbanan starta av sig själv eller bli reparerad på plats. Som grädde på moset hade kabinen dessutom stannat vid det svårast tänkbara stället, cirka 50 meter över stenig markterräng.

Men som att man inte ska åka hiss när det brinner kanske man inte borde åka kabinbana när det är snöstorm…

Stämningen i kabinen var lagom god. Vinden förvandlade kabinen till något som kan liknas med en åkattraktion på Gröna Lund och folk började bli sjösjuka. Plötsligt, efter fyra timmar, dök en ensam fransk expert upp på snöskoter. Fransmannen arbetade egentligen med bygget av Olympiagondolen som skulle invigas fem veckor senare. Som en scen tagen ur mission impossible lyckades han ta sig med säkerhetslinor fram längs vajrarna till kabinen. Vid denna tidpunkt hade också räddningstjänsten anlänt med bandvagn och tillsammans med den franska Tom Cruise kunde de tillslut evakuera alla i kabinen. Det tog över fem timmar innan man hade lyckats evakuera alla. I Hummelstugan tog man sedan hand om alla människor och bortsett från troligtvis frusna tår klarade sig alla utan fysiska skador.

Och så var olyckan framme igen…

Torsdagen den 3 januari 2013 hände det igen. På grund av kraftiga västvindar och nedisning spårade vajern på bergstationen ur. Kabinbanan stoppade automatiskt och var tror ni kabinerna stannade om inte på mitten, igen. I kabinen som var på väg ner fanns fyra personer som jobbade på bergstationens restaurang. Man lyckades evakuera personerna men utan den franska experten den här gången.

Några minnen av Åre Kabinbana

Under sina hittills 46 år i tjänst har kabinbanan inte bara svingat upp folk på Åreskutan, utan den har också gett oss skidåkare många minnen. Allt från pinsamma minnen med farsan till spännande möten med nya människor. Dela gärna med dig i kommentarsfältet av ett eget minne du har av kabinbanan så kan vi hjälpas åt att hålla minnet av den ikoniska liften vid liv. Här kommer direkt några minnen av Åre kabinbana.

När man är glad att man åker kabinbanan och inte gondolen

”Jag och farsan står i den korta kön vid jul för säsongens premiäråk. Jag som junis ser till min förtjusning att Axel Bäck verkar hamna i samma kabin som vi. Min far däremot är inte lika bekant med den mer civilt klädde Bäck. Socialt småputtrig som farsan är börjar han snacka ner Bäck, till min stora förfäran. Under samtalet börjar det gå upp för farsan att detta är någon form av landslags-man, varpå den konversationshämmande frågan kommer; ”kuskar du runt med Axel Bäck och gänget?”. Både jag och Bäck skruvar obekvämt på oss, men av olika anledningar. Då hasplar Bäck ur sig en Bond-liknande fras i stil med ”det är jag som är Axel Bäck”. Bäck saknade dock det eftertryck som Sean Connery hade på 60-talet och verkar mer lida än njuta av kändisspottingen. Saved by the bell, så kommer äntligen kabinen och vi kunde skiljas åt varsitt håll i den stora plåtburken. Det hade inte gått i en gondol.” Berättar Gabriel Ringvall.

En plats att njuta av utsikten och träffa trevliga människor på…

”Jag hade alltid drömt om och varit så nyfiken på kabinbanan och skidlifter! Så jag var glad att kunna åka den utan skidor bara för att se utsikten. Det var magiskt.” Skriver Nicole Nordström.

”Jag har bara åkt kabinbanan två gånger, men den ena gången åkte jag hela vägen upp (och ner igen) med en supertrevlig tjej som jobbade där. Hon gav mig tips på kul grejer att göra som inte är så turistiga. Ett lysande exempel på det jag älskar med fjällen, att alla är så trevliga! Jag har nog aldrig träffat en otrevlig människa som är bosatt i fjällen.” Skriver  Christina Elvstrøm Marström.

…eller åka den helt själv, nästan

”Jag har fina minnen av att åka kabinen på hösten under lågsäsong när man är helt själv i kabinen, vilket är en häftig känsla. Eller helt själv var man aldrig. Jag kommer ihåg kabingubben med skägg som alltid var med och skötte spakarna” Minns Ida Wenger.

Text: Sara Lindström
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.