...

Atomic Bent 110: allround & svinkul för jibbiga friåkare

Atomic har gjort en ny fet skida tillsammans med Chris Bentchetler för alla freeriders där ute. Den heter ”Bent 110” och vi har testat denna lekfulla skida i magiska Kittelfjäll. Här är vårt omdöme. 

Vi har testat Atomic Bent 110 från Atomic. En av skidorna i den nya Atomic Bent-familjen designad färgglatt dekorerad av Mr Bentchetler i egen hög person.

Bent 110 är näst största och fetaste skidan som just nu spottas ut ur den högt producerande Atomic-fabriken. En bred skida som du inte skojar bort när det kommer till lekfullhet. Ett par lagg med skidglädje i fokus. Tidigare har vi förresten teståkt Atomic Bent 90 som är mer renodlad mot park.

Värt att nämna är kanske att Atomic Bent Chetler från början år 2009 var en pro model i form av en pudrig och jibbig bc-skida med 120 mm under foten. För ett par år sedan kom en 100 mm-variant som snabbt blev en succé, och denna vinter kom en ny drös med bredder i serien vars namn också rationaliserades ner till ”Bent”, ja förutom de fetaste 120 mm-laggen som alltjämt  heter Atomic Bentchetler 120.

Testplats

Jag är på plats i Kittelfjäll. Den lilla skidbyn i södra Lapplandsfjällen som vunnit mitt hjärta de senaste åren. För er som inte har varit här är Kittelfjäll ett litet skidsystem med ynka två släpliftar (för tillfället…) plus en handfull kortare knappliftar och barnliftar. Trots det har berget extremt fina pister som nås av dessa två liftar, men det jag skulle vilja slå ett extra slag för är offpisten.

Kittelfjäll bjuder på lättillgänglig offpist som jag skulle vilja påstå är bland de bättre i Sverige. Är man dessutom ett fan av toppturer så finns det både enkla turer inom anläggningen samt stora möjligheter om man letar sig utanför liftarnas räckvidd.

Prognosen säger sol och värme när vi är på plats. Snön har hunnit smälta undan lite mer än vad jag hade hoppats. Men som tur är finns det alltid delar av fjället som fortfarande är åkbara. Jag har tänkt att utmana Bent 110 och pressa på hårt i pisten, dessutom ta ett och annat varv i parken. Det finns inget bättre för en stel gammal halvkass jibber än den mjuka vårsnön att tänja gränserna på.

Nog om Kittelfjäll! Jag är här för att prova dessa lekfulla freestyle-skidor från Atomic. Testlängden är 180 centimeter med en svängradie på 18 meter. Jag ska göra mitt allra yttersta för att svänga, hoppa, klämma och poppa på dessa Atomic Bent 110 och sedan försöka skildra min upplevelse av dessa skidor till er. Häng på!

Om Atomic Bent 110: för vem är denna skida byggd?

Skidan vi ska fokusera på i det här testet är som sagt Atomic Bent 110 är. Atomic ämnar tillägna denna skida till dig som letar efter den roliga freeride-skidan där lekfullheten står i fokus. Kanske är du parkåkare, eller som jag ”tror att du är parkåkare”. och det är dags att göra säsong i Alperna och känner att du vill ha en skida utan kompromiss när det kommer till lekfullhet? Kanske ska du köra allround och vill ha en skida som fungerar båda att leka runt på i pisten, offpisten och i parken? Eller är du den typen som helt enkelt bara vill ha en extremt snygg och arty skida? Oavsett vad som exakt passar in på dig så är den här skidan byggd med avsikten att ha kul på hela berget.

Atomic Bent 110 är byggd av en lätt träkärna av poppel. Enligt Atomic har just poppel valts för att optimera skidans vikt utan att offra något när det kommer till dämpning och stabilitet.

Skidan har vidare en “Dura Cap Sidewall” från belaget till ovansidan av skidan. Tanken med den här konstruktionen är att optimera en kontrollerad kraftöverföring och få ett bra kantgrepp. Vidare är den rundade formen av ”Dura cap” slitstark och håller bättre mot slag och märken.

Sedan ett antal år tillbaka har Atomic designat sina freeride-skidor med en så kallad ”HRZN Tech” för tip och tail. Den här konstruktionen (se bild) har en fasad tip och tail som ger 10% mer yta utan att lägga till någon ytterligare bredd eller vikt på skidan. Atomic menar att det här ger skidan fantastiskt flyt i djup snö och en mer ”avslappnad” tip och tail som inte hugger fast lika lätt i knixiga situationer. Atomic säger också att det här skapar en mer lekfull skida med progressiv prestanda som utgör den ultimata designen för freeride- och freestyle-åkare.

 

Längd               Radie                Tip                    Waist                Tail                          Rocker

172                           16                      132                         110                    123                     Powder Rocker 25/50/25

180                          18                      133                         110                     124                    Powder Rocker 25/50/25

188                          19                      134                         110                     125                     Powder Rocker 25/50/25

Vikt: 1750gr / 180cm

OMDÖME OCH TANKAR OM SKIDAN

Jag är först i liften när Kittelfjälls skidanläggning öppnar denna lördag-morgon. Det ska bli 12-13 grader varmt under dagen så min tanke är att vara först upp och testa Atomic Bent 110 när pisten fortfarande är stenhård efter nattens minusgrader.

Ensam i liften med go musik i öronen filosoferar jag mig uppåt med blicken riktad mot Kittelfjällets topp. Mina tankar svävar tillbaka till mitt senaste besök här i Kittelfjäll. Då hade vi 25 minusgrader och nysnö. Ni vet den typen av kallt ”Champange-puder” som inte bromsar upp när man åker igenom det. Under den här resan gick vi på några olika toppturer. Både Sadeln och Norge-svängen som är de enklast tillgängliga turerna i Kittelfjäll.

30 meter kvar till avstigning. Jag vaknar upp från mitt dagdrömmande och hoppar av liften. Likt den gamla race-åkare jag är så spänner jag pjäxorna till max och börjar glida ner mot ”Nationella” (den fina breda pisten vid ”Hotelliften”).

Jag börjar få upp farten under skidorna och snurrar av en butter 360 ut från transporten och ner i nästa transport som går parallellt nedanför. Min första tanke, ”extremt mjuka toppar som ändå kickar tillbaka när jag sätter tryck på dem”. Den undre transporten går i till ”Nationella” och farten börjar tillta. Under hela åket ner till liften trycker jag skidorna kant till kant. Den mjuka skidan gör att jag får till väldigt runda och fina svängar i den hårda pisten. Kantgreppet är alldeles utmärkt och jag inser att skidan verkligen går att svänga på.

Åket efter kör jag betydligt snabbare och provar på hur den beter sig i högre farter. Tyvärr blir den lite fladdrig men Bent 110 blir snabbt förlåten när jag lägger till en Switch 180 ut för den största branten i pisten. Jag landar mjukt på tailsen men återfår snabbt balansen.

Jag måste medge att jag uppskattar hur skidans lekfullhet stannar kvar även när man kör den alldeles för snabbt. På vägen upp i liften reflekterar jag över skidans prestanda i pisten. ”Inte helt tokig”. Jag menar, mina förutfattade meningar var att jag inte skulle gilla att carva på den här typen av skida i pisten. Men att den skulle väga upp för det så fort jag kom utanför pisten eller in i parken. Men det här är absolut en skida som även håller måttet för en rolig dag i pisten.

I slutet av dagen är pisterna så där mjuka och smöriga som de blir under soliga vårdagar. Det passar den här skidan som handen i handsken. Jag åker runt och leker att jag är Chris Bentchetler. Hoppar på allt som kan ge lite luft under skidorna. Snurrar på alla side hits och smådropp mellan pisterna och självförtroendet för att öva på mina aningens bräckliga butter 360´s har aldrig varit högre. En fantastiskt kul skiddag är på väg mot sitt slut.

Men inte riktigt än… Timmarna går och antalet åk lika så. Men har man tagit sig från södra Sverige till Västerbotten så tycker jag att man ska maxa skiddagen… I slutet av skiddagen har jag äntligen landat i parken. Jag kör varv efter varv och känner hur 12-åringen inom mig börjar komma fram. Det snurras hit och dit och jag vågar verkligen pusha skidan då jag alltid lyckas landa bra. Inte tack vare min skicklighet utan snarare skidans förmåga att anpassa sig till det mjuka underlaget.

Efter oräkneliga åk i parken tar jag mig till toppen för att bränna på över den sorbet-mjuka puckelpisten som skapats under dagen. Jag står på så snabbt jag vågar. Skidorna sväljer ojämnheterna väldigt bra men återigen blir dem aningen oroliga desto högre hastighet jag kommer upp i.

Bent 110 i Offpisten

Under mitt besök i Kittelfjäll har snön börjat smälta undan ganska kraftigt och eftersom jag inte har några tur-bindningar på dessa Bent 110 så få jag hålla mig ifrån de höga topparna i närområdet. Men självklart måste skidan testas ordentligt utanför pisten också.

Dag nummer två fokuserar jag mer på just offpisten. Jag är tidigt i liften och tar mig upp till toppen av Hotell-liften. Där ifrån tar jag skiers right bort mot ”Snäckorna”. Det fina i Kittelfjäll är att naturen har lämnats som den är och lokalbefolkningen har endast röjt sly i alla naturliga små åsar och dalar som breder ut sig över fjällets sidor. Jag börjar med några åk vid ”Snäckorna”. Skidorna går bra i den hårda förmiddagssnön. Jag gör några svängar, tar mig upp på en ås och viker ner i nästa lilla dal. Trots att underlaget är ganska hårt och ojämnt så lyckas jag ändå få in ett skönt flow på skidan. Naturens lekfullhet tillsammans med skidans freestyle-känsla gör upplevelsen fantastisk.

Senare under eftermiddagen, när snön åter har blivit till sorbet, tar jag mig längst bort till den så kallade ”Björnfällan”. Där åker jag mjuk och härlig offpist mellan träden. Det är ganska trångt och tekniskt mellan fjällbjörken på sina ställen. Men tack vare den relativt korta radien och kanske även HRZN-teknologin så har jag inga problem att navigera mig ner för sluttningen.

Det stora problemet uppstår först när jag nästan har hittat ner till transporten som ska ta mig tillbaka till liften. Där finns det plötsligt ingen snö kvar. Jag tvingas ta av mig skidorna och klättra ner den sista biten. Hade jag inte lånat dessa skidor hade det kanske varit aktuellt att droppa dessa meter och landa i gruslandningen. Men inte den här gången.

Nu till summan av kardemumman. Jag har provat Bent 110 under väldigt glassiga vår-förhållanden. Enligt min åsikt är det här en lekfull skida som jag personligen har väldigt kul på. Allt från park, till pist, till slushig offpist. En skida som gör sig väldigt bra vid tillfället då jag provar den. Som nämnt tidigare svänger den bra i pisten, men den blir lite orolig i högre farter. Vill man ha en stabil planka som du verkligen kan kötta på med, så hade jag valt en annan friåkningsskida (fler skidtester kategori freeride). Vill du istället ha en ny lekkamrat så kan du skratta dig hela vägen ner till afterskin på ett par Bent 110.

FÖR- OCH NACKDELAR MED Bent 110

+ Extremt lekfull

+ Poppi

+ Lättåkt

+ Artistisk design

+Bra dämpad och sväljer ojämnheter väldigt bra

-Lite orolig i skärande sväng om man tvekar. Man måste våga trycka till trots att den är mjuk

-Fladdrig i höga farter

BETYG 4 / 5

VEM HAR TESTAT?

Namn: Olle Stenbäck

Ålder: 27 år

Längd: 184

Vikt: 75 kg

Bakgrund: Före detta alpin tävlingsåkare som bytte race-lagg mot puderskidor. Spenderade sedan 3 säsonger skidåkandes utomlands på olika världsdelar. Senaste 4 säsongerna har universitetsstudier kombinerats med skidåkning i mesta möjliga mån.

Övrigt: Åker helst orört lättillgängligt puder men när inte det finns så är han inte feg att sätta på sig stighudarna och leta sig till den bästa snön. För stel för att kalla sig jibber men dammar av ett och annat litet trix ibland. Därav föredrar Olle relativt lätta men framförallt stabila skidor som ändå går att vara kreativ på.

Artiklar om Skidtest

Text: Olle Stenbäck
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.