Att landa på huvudet: forskning om skidåkning & hjärnskakningar

Vi fortsätter att utforska ämnet hjärnskakningar. I den här artikeln träffar vi läkare och sjukgymnast som har forskat specifikt på vad som händer med skidåkare som slår i huvudet. Ett omysigt ämne, icke desto mindre relevant. 

Skulle du spänna på dig pjäxorna och klicka i bindningarna om ditt högra ben var brutet? Svaret för de allra flesta är självklart: Nej. Varför? För att det inte är fysiskt möjligt.

Detta är ett solklart exempel på när kroppen säger ifrån och man helt enkelt får bita i det sura äpplet och låta kroppen läka innan man kan ge sig ut igen. När det kommer till våld mot huvudet beter vi oss dock märkligt nog annorlunda.

Trots att vi längst inne vet att det inte stämmer, intalar vi oss själva att hjärnskakningar inte är någonting farligt. Många skidåkare med hjärnskakning ger sig ut på berget för tidigt vilket kan ge förödande konsekvenser. Kalla det för nonchalans, hybris, grupptryck eller osäkerhet, men jag tror att det mest passande ordet för att förklara fenomenet helt enkelt är okunskap.För att få en bättre förståelse i frågan och ta reda på vad man som skidåkare bör ha för kunskaper om sin hjärna har jag pratat med Cecilia och Mats Agnvall som är djupt engagerade i frågan.

– Vi måste vakna upp! Det här är på allvar!
Så inleder Cecilia vårt samtal där vi sitter runt deras middagsbord i Åre. Vi dricker kaffe och äter lussebullar vid en tänd brasa men ämnet vi diskuterar är minst sagt omysigt.
Både Cecilia som är sjukgymnast för Åre skidgymnasium och Mats som är läkare på Åre hälsovårdscentral, har under många år försökt att hjälpa människor som kämpar med hjärnskakningar. Genom frustration över otillräckliga hjälpmedel väcktes parets engagemang och de kämpar nu för att sprida kunskap främst inom skidvärlden. År 2007 presenterades den första hjärntrappan i läkartidningen och Cecilia satte direkt igång med att utveckla konceptet. Mats förklarar:
– Den stora skillnaden är att Cecilia har gjort grenspecifika hjärntrappor för till exempel puckelåkning och alpint. Det hjälper den utsatte att enklare ta till sig vad den läser och förstå vad de olika trappstegen innebär. Ju mer Cecilia lärde sig om det här, desto mer förstod jag och vi insåg att det fanns ett behov av att sprida information.

Paret har tillsammans gjort om krånglig fakta om hur man bör hantera en hjärnskakning till två enkla verktyg som DU som skidåkare bör ha koll på: ”Hjärntrappan” och formuläret ”Hur mår du?”. Cecilia berättar:
– Efter en krasch bör du fråga dig själv om du mår 100% bra. Misstänker du att det är en hjärnskakning ÄR det en hjärnskakning. I stundens hetta kan det vara svårt att känna efter ordentlig, men vanligtvis smyger sig symptomen på och då gäller det att ta det på allvar.

Mats påpekar att en annan utmaning är skidåkarens vana vid ett högt tempo:
– Många åkare har ett starkt pannben. De kämpar, går uppför, svettas, har ont lite överallt och är vana vid det tempot. Så när de blir lite dizzy av en smäll är det vanligt att man ändå hör: ”Äh, vi kör!”

Många gånger är det svårt att känna efter hur man egentligen mår efter en smäll och det är då formuläret ”Hur mår du?” fyller en viktig funktion. Tanken är att du fyller i formuläret en dag när du är pigg och utvilad (innan en skada) så du vet hur du brukar må när du är frisk. Drabbas du av en hjärnskakning ska du fylla i formuläret igen för att uppmärksamma dina symptom.

Cecilia och Mats betonar att man inte kan veta vid skadetillfället hur svår hjärnskakningen är och att det därför är väldigt viktigt att man alltid tar det lika seriöst och utgår ifrån hjärntrappan. Du behöver inte bli medvetslös eller ha oroande symptom för att din hjärnskakning ska vara allvarlig, därför ska du alltid följa hjärntrappan strikt för att skapa de bästa förutsättningarna för läkning. Mats förklarar faran med att gammal kunskap lever kvar:
– I stort sett varje dag kan man läsa på sportsidorna att någon har fått en hjärnskakning och sedan fått beskedet av en läkare att det inte var så allvarligt. Då är det såhär: de första dagarna och de första symptomen som till exempel förvirring, illamående eller minnesförlust säger ingenting om hur lång tid hjärntrappan kommer att ta för personen i fråga. Man kan inte säga att det är en lätt hjärnskakning eller en svår hjärnskakning i det läget.
Cecilia viker in och nämner att hjärntrappan hjälper de allra flesta men att det finns vissa undantag:
– Sen finns det de som inte blir bra på en månad och då lämnar man hjärntrappan för att försöka hitta någonting som fungerar genom en annan behandling. Har man problem en längre period ska man uppsöka ytterligare vård.

Jag dricker mitt kaffe och lyssnar på parets berättelse med en rynka mellan ögonbrynen. Det är svårt att sätta fingret på varför vi har en tendens till att ta vår hjärna för givet. Kanske är det för att vi inte kan se hjärnan och inte riktigt förstår hur den fungerar. Jag kan inte hjälpa att känna att det är här skon klämmer. Mats håller med mig om den bristande respekten:
– Problemet är att man funkar med en viss yrsel. Man biter ihop och kör på ändå, någonting som man inte skulle kunna göra om man till exempel hade brutit ett ben. Det handlar om att förstå. Det är ett av de större problemen, att folk har svårt att ta till sig allvaret.

En annan utmaning vi pratar om är att många personer gärna vill testa att gå upp ett steg i hjärntrappan även om de inte mår 100% bra. Att testa att gå upp ett steg i hjärntrappan innan man är redo kan jämföras med att ta av ett gips från ett ben innan frakturen är läkt. Tålamod till att ge sin hjärna tid för att LÄKA är av högsta vikt. Konsekvensen av att inte ha tålamod = längre återhämtningstid och i vissa fall bestående men.

Cecilia ingår även i en pågående forskningsstudie som utförs på elever i Åre skidgymnasium där hon tillsammans med två optiker undersöker hur synfunktionen och balansförmågan påverkas av en hjärnskakning. Forskningen förs på Karolinska Institutet och har som målsättning att bättre förstå hur hjärnan påverkas och återhämtar sig efter en hjärnskakning. För två år sedan ringde Cecilia upp neuro-optikern Tony Pansell efter att hon hade sett ett samband mellan synen och hjärnskakningar hos sina drabbade elever. Tony kom upp till Åre och träffade sju stycken av Cecilias elever som alla kämpade med långvariga problem. Alla sju hade någon förändring på synen och kunde få hjälp av Tony. Cecilia förklarar engagerat:
– Vissa som får en hjärnskakning ser som en 40-50åring på nära håll. Ett test man som drabbad kan göra är att sätta på sig ett par +1 glasögon efter några veckor och titta på en text. Synförändringen kan vara tillfällig och flera vi har behandlat har klarat sig utan läsglasögon efter ett halvår.

Efter att jag har pratat klart med Mats och Cecilia klär jag på mig min vinterjacka och kliver ut från värmen i deras hus till snöfallet där utanför. Jag kikar upp mot Åreskutan och det belysta gästrappet. För några veckor sedan öppnades den första liften och säsongen är härmed invigd. När jag står där tänker jag på er: årets skidåkare. Ha kul den här säsongen! Men framförallt: Ta hand om er. En hjärnskada är ingenting att rycka på axlarna åt.

Läs också den första delen ”Att Landa på huvudet: Den dolda sanningen” där tre skidåkare som har fått sviter efter hjärnskakningar berättar sina historier
Text: Lif Hydén
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. AndersWingqvist
    1

    @listagangstern Ja, det är en bra fortsättning! Tack för tipset!

  2. listagangstern
    2
    listagangstern | 2018-12-18 13:50          

    Bra läsning! Skulle vara intressant om ni tar upp forskning och åsikter kring hjälmens funktion vid en smäll mot huvudet.