Björn och Lottens vinter

Turturduvorna Lotten Rapp och Björn Arnemo har haft en säsong fylld med mer puder än vad ett premiärlejon på röda mattorna skickar i nyllet en genomsnittlig vecka. Vi passade på att ställa några frågor i samband med deras videokrönika över den gångna säsongen.

Bästa orten ni var på under säsongen?
– Många skidorter i norra Italien var fina i fjol. Julen 2013 i Alagna (Monterosa) är ett vackert minne för våra liv. Tror nästan att vi ska sätta oss ner och skriva en Freeride-artikel om den julen och dela med oss av dom bilderna (Ja tack, reds. anm.). Som bekant så var de italienska topparna överösta med snö föregående vinter, men det är inte bara de som gjorde Alagna till en ny storfavorit. Läget för oss var som så att i början av december flyttade vi in i byn Klösterle i Österrikiska Arlberg, och som nyinflyttade där så slogs vi hela tiden av uttrycket ”NEIN” i en riktigt vass murrig ton. Så i Alagna smälte våra julehjärtan av uttrycket ”sì”, och schnitzeln rök till förmån för risotto och magiska viner.

Sämsta händelsen?
– Lavinen i Riksgränsen. Det var någonting som vi båda hoppas att aldrig få uppleva igen. Känns fortfarande som ett svårt ämne att skriva om, men jag hoppas att ingen ska behöva sätta sonden i någon annan människa. Nu fick allt visserligen ett lyckligt slut, men det lämnade en bitter eftersmak!

Vad minns du starkast från säsongen som gick?
– När det stod klart att Lotten kvalat in i världstouren! Det kändes riktigt stort! Först ut var ju vinsten i New Zealand Freeride Open i september och bättre start på säsongen kunde vi ju inte haft, men det var sjukt spännande in i det sista! Jag vet också hur mycket hon har kämpat för att nå dit och det är alltid jävligt mäktigt att se när all ansträngning ger utdelning. Däremot är hon långt ifrån nöjd och kommer vara riktigt taggad på touren i vinter!

Hur har sommaren varit?
– Kanonbra! Det blev en jävla blandning på saker faktiskt. Först ut var en resa med Lottens familj till Kroatien över midsommar och därefter stack jag söderut för att lira med SKOGSRÅ på Emmaboda. Efter det blev det mycket tid på sjön då jag jobbar med en fotobok om yrkesfiskare och deras livsstil! Innan sommaren började lida mot höst blev det också en fotoresa till Funäsfjällen tillsammans med Lotten och strax efter det gjorde jag den bästa fjällvandringen i mitt liv tillsammans med Hej Främling. Ett stort, gött gäng med asylsökande från hela världen som för första gången såg de svenska fjällen och tillsammans gick vi upp och ner från Blåhammarens fjällstation, käkade trerätters, vadade i bäckar, kollade på renar och hade det hur gött som helst! In på Facebook och stöd Hej Främlings verksamhet som är så viktig i dessa tider!

Vad händer i vinter?
– I vinter kommer vi bo kollektivt i Bruson, Verbier tillsammans med Erik Nordin, Rasmus Ekman, Emma Gunnebrink och Johan Arnemo. Förra vintern bodde vi lite ensammare borta i Klösterle, St. Anton vilket var supermysigt, men delad glädje är dubbel glädje, för att använda ett slitet uttryck, så i år blir vi fler! Något som vi tror blir spännande i stugan är alla olika bakgrunder. Några av oss har racingbakgrund, andra åker telisar och en annan är svingrym på att t.ex. rädda folk ur glaciärsprickor, så vi tror att alla komma ha mycket att föra till frukostbordet! Vi planerar även att filma och släppa några filmer på Freeride under vinterns gång samtidigt som många är sugna på att fota och tura mycket! Jag och brorsan ska göra ett försök på Mont Blanc framåt våren innan det bär av mot svenska fjällen igen. Dessutom kommer ju Erik, Rasmus och Emma att tävla i FWQ.

Hur är det att resa runt som par?
– Enerverande! Hemskt! Och alldeles, alldeles underbart! Vi lär oss mycket av varandra när vi är ute och flänger mellan olika länder och situationer och det är värt otroligt mycket! Det jag har lärt mig av Lotten under dessa två år hade nog tagit mycket längre tid om vi istället hade suttit och stirrat på varandra i en 1a i stan. Förmodligen hade vi inte vetat hur vi agerar tillsammans i situationer som t.ex. i laviner eller när man för andra gånger rundar Milano för att man varken har GPS eller karta med sig.

Övrigt att tillägga?
– Säger som Lasse Collin ”Kör hårt, berget är vårt”.

Text: Simon Tjernström

Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.