Bobby Brown – den borttappade intervjun

2013-07-24 09:03

Ibland händer det som inte får hända. Intervjuer som genomförts blir liggande eller glöms bort. När Freerideredaktionen nyligen städade kontoret hittade vi en intervju från 2010 med Bobby Brown där Kristoffer Frenkel tror sig se en framtida storstjärna i killen från Breckenridge. Ger tiden honom rätt?

Hela den här intervjun gjordes 2010, för tre år sedan. Mycket har hänt sedan dess och frågan är om den lilla spåkulan som intervjuaren såg fortfarande stämmer. Läs, fundera och diskutera sedan gärna innehållet i denna återvinningsintervju.

Ena året en lovande talang som bodde i Colorado. Ett år senare har han redan gjort det omöjliga – att vinna två guldmedaljer under samma X-games. Hans namn är som upplagt för lite skämt, men för enkelhetens skull lämnar vi det denna gång. Efter att han gått från talang till att vinna de största tävlingarna lyser framtidens stjärna starkt på Bobby Brown, detta nittonåriga underbarn från Breckenridge, Colorado. I vintras filmade han med MSP, plockade upp Red Bull som sponsor och gjorde ett historiskt avtryck på skidscenen genom att landa den första switch misty 1440 under finalen av X Games Big Air. Förväntningarna på Bobby Brown är höga, men själv vill han mest tala om glädjen för åkningen.

I en sliten sammetssoffa i en betonglokal under läktaren på Stockholm Stadion får jag ett kort samtal med skidåkningens nya golden-boy.

Winter Jam 2010: Bobby Brown slogs ut när han trillade i landningen av en dubbeltolva.
Foto: Ola Melin
Det är bara november och de flesta har inte ens tagit fram sina skidor ut förrådet. Men jag antar att det inte är så för dig?
– Jag har åkt en del den här sommaren. Jag var två månader på Nya Zeeland, drog till Australien, sen blev det några citytävlingar. Breckenridge öppnade för två veckor sedan, så jag har åkt varje dag sedan dess.

Det blir en del det…
– Ja, förra året åkte jag nog nästan 200 dagar och hade några skadeuppehåll. Om jag bara håller mig frisk kommer jag nog att åka mer än så i år.

Själv får jag alltid ont i kroppen när jag åker för mycket. Men så verkar det inte vara för dig?
– Nej, jag åker mycket, men jag tar också hand om mig själv. Jag tränar mycket, är aktiv, hoppar på trampolinen, äter nyttigt. Allt hör på något sätt ihop så det gäller att tänka på helheten. Förhoppningsvis är det ett okej recept så att kroppen klarar av all åkning.

I vintras kraschade Bobby Brown under ett shoot med MSP och ådrog sig tre kotkompressioner och en intryckt bröstkorg. För de allra flesta skulle en sådan skada innebära slutet på säsongen och kanske karriären, men inte för Bobby. Även om amerikaner är duktiga på att bygga historier och dramaturgi får man lov att säga att det är smått fantastiskt att Bobby var ute och åkte mindre än två månader efter den hårda kraschen. Det som slår en när man ser honom är att han är bitig för att vara så ung. Till detta hör att han dessutom är betydligt längre än många andra åkare som är här under Stockholm Winter Jam. För att få en sådan kroppshydda att röra sig lugnt och naturligt i luften kan jag bara anta att det behövs stor talang, mycket träning och en massa muskler. Han ser mer ut som en quarterback i amerikansk fotboll än den hip hop-nynnande skidåkaren som möter en.

Foto: Chris Garrison/Red Bull

Foto: Christian Pondella/Red Bull

Men det är inte alltid man kan förutse åkningen? Du hade en rejäl krasch förra året.
– Det gäller att förbereda sig fysiskt för att sådana krascher kan ske, för det kommer det att göra under ens karriär.

Har du några problem från skadan förra vintern?
– Nej inga alls. Efter skadan påbörjade jag min sjukgymnastik och jag har tränat sedan dess. Jag åker alltid till Woodward på kvällarna och hoppar på trampolinen, för att få lite extra fysisk träning. Jag känner inte av den alls, ryggens känns otroligt bra.

Förra året vann du X Games, det största inom sporten. Vad är vinterns mål?
– Jag vill få bra resultat och se till att jag får en ännu bättre part i en skidfilm. Jag vill visa en mer enhetlig bild av min åkning än jag gjort hittills. Jag vill verkligen fokusera på det denna vintern. Förhoppnings blir det en produktiv och fullspäckad säsong och med tanke på det som hände förra året vill jag även i bästa möjliga mån hålla mig frisk och skadefri.

Är du peppad inför ännu en säsong?
– Jag är sjukt pepp inför att få åka igen. Hösten är alltid lite svår, det är mycket som ska planeras inför vintern. Just nu är det skönt eftersom hela business-biten är avklarad och jag kan fokusera enbart på åkningen. Jag får åka ut med mina polare och bara ha kul! Förhoppningsvis blir det en minst lika bra vinter som förra året. Men hey, vem vet?

Visserligen har det gjorts narr av det mycket senaste åren, med låten ”My friend is a PRO”, att alla vill vara proffs. Men om man tittar på vad sången ger uttryck för så är det ett ämne som tyvärr tagit mer plats de senaste åren i takt med att sporten vuxit. Att vara proffs och tjäna pengar på sin åkning glorifieras ganska ofta och alla försöker hitta nya sätt att krama ut några ytterligare sekiner från sina sponsorer och få ljuset på sig i mediafloden.

Det är självklart att man ska få betalt för den tid man lägger ned på något, i den mån intresse finns. Dock känns det som att mycket de senaste åren handlar om att försöka maximera sin inkomst för maximerandes skull. Citytävlingar, stora events i backen och filmpremiärer som letar sig runt världen som ett virus på jakt efter nya värdar att infektera. Allt detta kanske är bra för sporten, men det är viktigt att komma ihåg att alla dessa händelser finns till för att bolagen som betalar åkarna ska tjäna mer pengar och åkare som vill detsamma. Självklart finns det inget rätt svar på detta, men som både åkare och fan finns nog risken att man tappar gnistan för åkningen, om man inte gör det i första hand för glädjen till skidåkning.

Några månader efter att denna intervjun gjordes tog Bobby ännu en X Games-medalj, ett silver i Big Air bakom Alex Schlopy.
Foto: Christian Pondella/ESPN

En viss seriehjälte sa ”with great power comes great responsibility”. Är det lätt att blanda ihop och tappa gnistan för åkningen med all business som omger den?
– Det är inte helt lätt. Det är klart att jag egentligen bara vill tänka på skidåkningen, men andra saker tar också upp min tid. Men min familj och min agent hjälper mig så att jag i största möjliga mån bara behöver fokusera på åkningen. Jag försöker klara av så mycket som möjligt på hösten så jag kan låta min hjärna vara ”fri” på vintern och bara fokusera på det jag vill göra. Men hösten har varit hektisk, en klar skillnad.

Har du känt att segrarna har förändrat något med hur du ser på din åkning?
– Självklart blir det med som ett jobb nu. Jag älskar fortfarande skidåkningen mer än något annat, men jag måste tänka på vad jag säger, vad jag gör. Generellt tänka på hur jag presenterar mig själv. Men oavsett allt det där så är det fortfarande lika kul varje gång jag hoppar i skidorna med mina vänner.

Du kom från skymundan och vann det mesta förra året. Har du tänkt något på hur det kan påverka dig i år?
– Det var en dröm som gick i uppfyllelse förra året. Komma mer eller mindre okänd och vinna två guld. Det är helt sjukt! Jag är väldigt tacksam till alla som har hjälp mig på vägen. Allt ifrån personalen i skolan som såg till att jag kunde ta min examen, till mina föräldrar som hjälpt mig. Alla har varit väldigt stöttande.

Aspen 2011
Foto: Christian Pondella/Red Bull
Inom många andra sporter sätter man upp mål för hur man vill att ens framtid ska bli. Var X Games något du själv hade satt som mål eller hände det bara?
– Jag hade ett tydligt mål när jag åkte till X Games i år. Jag var med året innan också och var helt tagen av situationen. Det var mitt första år och jag var med som reserv. Den här gången visste jag vad som krävdes av mig och åkte dit med ett helt annat självförtroende, jag ville ha med mig nya trick. Självklart blev resultat bättre än jag någonsin kunnat tro, men mentalt är det så jag försöker förbereda mig – att jag kan klara allt.

Många talar om att X Games är en väldigt speciell tävling. Hur upplevde du det?
– Det är den galnaste grejen jag gjort. Det är så sjukt stort och helt galet med tryck från alla håll, alla är där. Det var det som var så bra under årets tävling. Jag hade erfarenhet från året innan och kunde åka dit och röra mig lite under radarn, men jag visste själv vad jag kunde och vad mitt mål var. Jag hade flytet med mig och plötsligt stod jag där.

Jag antar att det inte blir så mycket under radarn i år?
– Förhoppningsvis är det inte så mycket hype kring mig i år. Jag vill bara dit, visa vad jag kan och har jag tur räcker det. Det kanske inte blir på det sättet men jag intalar mig själv det, hålla det så litet som möjligt.

Friåkningen har haft många stjärnor under sin korta tid på jorden. Alltifrån JP Auclair som vad med vid starten av hela revolutionen, Tanner Hall som lyckats vara stor både bland mainstream och åkare, Jon Olsson som är den som kanske bäst lyckats slå mynt av sin karriär etcetera. Men det finns en tydlig skillnad mellan skidåkningen och snowboarden. De har en fixstjärna som är större än alla andra. De har Shaun White.

Skidåkningen har inte denna stjärna än som står över alla andra åkare, oavsett prestationer. Det är alltid svårt att sia om framtiden, men det är många som verkligen hoppas och tror att Bobby Brown kan bli denna stjärna. Han har verkligen förutsättningarna. Han har inställningen, förmodligen fler trick än någon annan, han är fortfarande ung, han är snyggare och har mer utstrålning än de flesta (jo det spelar roll) och han är amerikan. Det låter som ett recept som kan bära hela vägen till OS, samma arena som gjort Shaun White till en global superstjärna.

Hur ser du på en eventuell medverkan i OS?
– Jag tror det är grymt för sporten. Det kommer bli lite märkligt med domarna och hela poängsystemet säkert, men som helhet tror jag det är bra. Men om man hittar ett bra sätt att ha kvar de viktiga aspekterna av friåkning tror jag absolut det är bra. Titta bara vilken skillnad det är för snowboardbranschen och Shaun White. Det blev megastort efter OS.

Vad är viktigt för att det ska bli lyckat tror du?
– De behöver en bra shaper. Någon som vet hur man bygger hopp. Många hopp är inte välbyggda. Man måste ha ett bra domarsystem, det får inte vara baserat på FIS-regler eller så. Sedan måste man nog ha ett bra system för de tävlande. Hur ska man välja ut de tävlande till OS? Jag tror det bästa vore om det fanns ett sätt där alla hade samma chans att vara med. Om möjligheten finns vill jag tävla i OS, självklart.

Det klagas rätt mycket på att alla dubblar ser likadana ut på tävlingar och att vi åter igen börjar röra oss mot switch10-förbannelsen som rådde för några år sedan. X Games förra året som du vann, har verkligen satt standarden för vad vi kan vänta oss framöver. Vad är dina tankar kring det?
– Jag tror att vi kommer fortsätta se utveckling. Åkarna kommer lära sig nya kombinationer, nya grabbar. Jag tror inte att vi kommer se några tripplar. Vill folk så absolut, men jag tror det finns massor kvar att utforska med dubblarna. Vi kommer att få se ännu mer personlig stil på dubblarna..

På tal om tripplar. I din part i MSP:s nya film gör du en trippel uppe i Alaska..?
– Jag gjorde den bara för att jag var stokad. Vi hade haft en grym session och det var något jag började funderade på. Jag gjorde det bara för min egen skull, det var stundens ingivelse liksom. Jag är glad att jag gjorde den.

Bobby Brown under den banbrytande X Games-finalen i januari 2010.
Foto: Flip McCririck/Shazamm/ESPN

Vad inspirerar din åkning?
– Det jag älskar med skidåkning är att det är så fritt. Det finns ingen väg som är mer rätt än någon annan. Det finns inga förbestämda regler. Du gör vad du vill hela tiden. Jag har sett upp till TJ och Jon under min uppväxt och nu är jag här och tävlar mot dem, det är galet. Hur många andra sporter finns den möjligheten i, egentligen? Det är inget hopplöst system, inga rankinglistor, inga stängda träningar, det är helt fritt. Bara genom att titta på vårt startfält i den här tävlingen så inser man hur många sätt det finns att ta sig dit vi är idag, så många olika stilar.

Stil och steeze verkar vara något man alltid återkommer till…?
– Man kan inte tala om en bästa stil. Man kan alltid ha en personlig fallenhet för en stil. Jag älskar exempelvis Jons hela stil, hur han är perfekt på något sätt. Sedan har vi Henrik Harlaut som har en helt annan stil som jag också tycker är helt fantastisk. Så det handlar någonstans om personlig referens och vad du själv föredrar.

Några andra planer för vintern?
– Jag ska försöka hoppa på tåget och göra lite mer edits. Det är ett grymt sätt att visa att man inte alls behöver tävla för få visa upp sin skidåkning. Vi får se hur det går. Jag ska se till att ha kul när jag åker, det är prio ett!