I backspegeln: Breda skidor
Oavsett om du åker pist eller offpist, har den breda skidan förbättrat din skidåkning. Freeride kollade i backspegeln för att se hur det var innan skidan var 130 millimeter under foten och hade rocker fram och bak. Hur åkte man skidor då?
En del där ute är lyckligt lottade. Ni som aldrig behövde lära er åka skidor på ett par långa hårda plankor som inte reagerade oavsett plogteknik eller hälpress ur sväng. Ni kanske inte vet hur lyckligt lottade ni är, men det är ni. I skiftet mellan åttio och nittiotalet hade utvecklingen i skidbranschen helt gått i stå. De unga emigrerade över till den nya coola sporten snowboard och även om nya skidmodeller presenterades varje år, kändes det som om det var Ole Bramserud som fått välja namn till de nya funktionerna. Anti electricity, Vibra pro och stabalizer kunde de nya prylarna heta som skulle göra skidan bättre och åkningen roligare. Tyvärr gjorde de inte åkningen roligare.
Nu var det i ärlighetens namn inte så att allt detta lullull gjorde någon större skillnad på skidorna. Men tillverkarna fick sätta dit någon ny plastdetalj, döpa och måla om fjolårets modell, så hade man plötsligt en ny skida till köparen.
Att åka offpist på ett par skidor från den gamla skolan var lättare sagt än gjort och logiken i branschen gjorde det inte lättare. Att ha hårda skidor var det coolaste man kunde tänka sig och ju längre de var, desto bättre åkare signalerade de att du var. Självklart gjorde skidans form så att åkningen offpist blev både långsam (jämfört med idag) och omständlig. Vertikalarbete var ett lika använt ord i skidbacken då som steeze är idag.
När så skidtillverkarna började intressera sig för skidans form började en föråldrad bransch som mest fokuserat på racing, att bredda sin blick. Den nya skärningen med bred nos och smal midja gjorde inte bara så att skidan gick bra i pisten, den gick också betydligt bättre offpisten.
Salomon släppte sin offpistskida runt slutet av nittiotalet och när Rossignol gjorde entré med Banditserien, var det nog ändå många som fortfarande lutade sig på bakbenet och skakade på huvudet. ”Breda skidor? De går ju inte att åka i pisten med!”.
I ärlighetens namn var ju inte skidorna sådär jättebreda. Salomon X Scream och Volant Chubb, som båda var samtida och tidiga ut, mätte mellan sjuttio och nittio millimeter i midjan, men var ändå superbreda med den tidens mått!
En av de mest drivande bakom att öka bredden och därmed också öka flytförmågan på skidan, var Shane McConkey. Denna vildhjärna från Squaw Valley, tävlade under mitten av nittiotalet i den amerikanska friåkningstouren och kunde inte förstå varför skidorna var så smala. Nu var ju inte Shane helt ensam om den här tanken. Helikopterföretagen i Nordamerika hade under flera år haft breda mjuka skidor i sitt sortiment, men det ansågs vara för turistigt att åka på dem. ”Nej, så enkelt får det inte vara att åka skidor – det ska ju vara svårt!”
De breda skidorna har funnits i snart femton år. De har inte bara gjort det roligare att åka skidor utanför pisten, de har också gjort att en helt ny generation åkare inte övergav skidorna för snowboard. Så även om ni som läser detta inte behövde lära er ploga med raka hårda barnskidor kanske ni åtminstone kan känna lite sympati för oss övriga när ni läst det här. Det var inte bättre förr!
