Allt fler åker offpist, men informationen brister

Tidigare under våren har Fjällsäkerhetsrådet i samarbete med Freeride genomfört en enkät för att kartlägga skidåkares attityder och vanor kring offpiståkning och lavinsäkerhet. Resultatet visar bland annat att det saknas bra lavininformation i de svenska fjällen.

– Vissa av svaren bekräftar sådant vi tidigare antagit, till exempel att folk skaffar säkerhetsutrustning men är dåliga på att träna på använda den, och att antalet åkare som turar och hajkar har ökat mycket, bara de senaste åren, säger Per-Olov Wikberg, samordnare på Fjällsäkerhetsrådet.

Foto: Fjällsäkerhetsrådet
Nästan sex av tio svarande uppger att de går på topptur eller hajkar oftare nu än för fem år sedan. Samtidigt är det bara fyra av tio som själva anser att de har har god kunskap om laviner och lavinsäkerhet. Vad som är än mer oroväckande är att drygt var fjärde person svarar att de har lavinutrustning men aldrig har övat på att använda den.

Flera av offren i de olyckor som har skett i vinter var utan transceiver, och det har även förekommit handhavandefel – att transceivern inte varit påslagen.

Dock är det viktigt att hålla i huvudet att enkäten inte är gjord med ett slumpat representativt urval, så merparten av de svarande kan vi anta har ett intresse för offpiståkning. Det syns tydligt när de tillfrågade uppger var de åker mest – bara åtta procent svarar mest park eller pist.

– Även om det inte är slumpmässigt urval så är det den största enkäten om lavinsäkerhet som gjorts i Sverige hittills, och vi kommer ha stor nytta av den i vårt kommande arbete. Det skulle även vara intressant att göra en uppföljning om tre eller fem år, men då med representativt urval, säger Per-Olov Wikberg.

Foto: Fjällsäkerhetsrådet/Mattias Fredriksson
Ett skäl till att lavinenkäten genomfördes är det ökande antalet lavinrelaterade olyckor de senaste åren och behovet av att få mer kunskap kring offpiståkare. Ett annat skäl är att få bättre koll på hur svenska offpiståkare uppfattar lavininformationen i andra länder jämfört med den svenska. Särskilt eftersom Sverige i nuläget är det enda europeiska bergslandet som inte erbjuder nationella lavinprognoser. Naturvårdsverket hade ett utvecklingsprojekt kring lavinprognoser under 11/12, men avbröt projektet inför vintern 12/13 för att de ansåg att deras uppdrag från regeringen inte var tydligt och långsiktigt upplagt.

Den enda lavininformation som erbjuds i Sverige i dagsläget är den lokala, enkla bedömningen som vissa liftanläggningar erbjuder i fjällen.
Vad gäller enkäten så ansåg bara 13 procent av de svarande att svensk lavininformation är lika bra som, eller är bättre än informationen utomlands.

– Det är trist att det blev som det blev med lavinprognosprojektet, vi vet att behovet av relevant lavininformation är stort och växer i Sverige. Det är svårt att mäta effekten av lavinprognoser, men den allmänna uppfattningen i världen är att bra lavininformation är viktigt för att förebygga tillbud och olyckor, under förutsättning att informationen är tillgänglig och att skidåkarna tar del av den och anpassar sitt risktagande till graden av lavinfara.
Prognoserna ska inte skrämma åkare utan ska hjälpa seriösa skidåkare att objektivt kunna bedöma risker. För att kunna göra det behövs bra, detaljerade prognoser, det räcker inte med de övergripande siffrorna som liftanläggningarna i fjällen publicerar idag, säger Per-Olov Wikberg.

Han påpekar också att bedömningen som görs av respektive liftanläggning bara gäller inom liftanläggningens gränser, och att det är en dagsaktuell och enkel bedömning, inte en prognos.
Att många heller inte vet vad som räknas till liftanläggningen ställer till det ytterligare.
Just nu jobbar Fjällsäkerhetsrådet till exempel med Skistar Åre för att få fram tydlig information om vilka delar av Åreområdet som omfattas av liftbolagets lavinskala.

Det har även inletts ett arbete med att klassa lavinterrängen i de svenska fjällen enligt den kanadensiska ATES-skalan. Arbetet har påbörjats i Borgafjäll och Storulvån, och även Riksgränsen, Abisko, Hemavan, Sylarna, Åre och Kebnekaise hör till områdena som prioriteras.

 

 

Text: Hedda Berander