Corona i Skidnorge: När lyktorna släcks i Narvik

Nu när skidsäsongen är över i de flesta svenska skidorter på grund av corona-krisen är det läge att samla upp lite historier från denna underliga tid. Skidfotografen Fredrik Schenholm befann sig i Narvik precis när covid-19 restriktionerna i Norge slog till som hårdast i mitten på mars 2020. Här är hans berättelse om upplevelserna. 

– Jag har en känsla av att den här resan inte kommer att bli som vi har tänkt oss, säger Linn samtidigt som hon tittar på mobilen. På skärmen är det en bild på ett stort stenblock som ligger på en liten väg i norra Norge utanför Narvik.
Det är kvällen den 10 mars och den lilla vägen på bilden där den nedrasade stenbumlingen trumpet ligger i vägen för alla bilar leder in till vår stuga.

Vi har precis kommit fram till ett snörikt och kallt Narvik efter en hel dags resande från Göteborg. Nu sitter jag, min fru Linn och våra två barn Meja och Leo på en bensinstation smaskandes på fyra löjligt dyra korvar. Utanför det stora fönstret står vår med skidprylar fullpackade hyrbil parkerad.

Skidåkning måste vara skoj för hela familjen. För oss gäller en kombination av grym offpist, möjligheter till bra toppturande, härliga pister och roliga features för kidsen som hopp, lådor och skogsbanor. Förra året provade vi norska Stranda och insåg att det kanske aldrig kommer bli bättre än så. Eller? Narvik har allt som Stranda har, men i tillägg även en hel stad och allt vad det innebär. Sagt och gjort, årets skidresa med stort S bokades till Narvik med hoppet att det skulle bli lika bra som i Stranda. Eller varför inte bättre.

Narvik ligger sagolikt vackert på en udde omsluten av fjordvatten. Det är en stad på riktig med affärer, hotell, restauranger, köpcenter, bostadsområden, skolor, sjukhus och universitet. En knapp trekvart med bil öster ut ligger svenska gränsen och ytterligare 130 kilometer åt sydöst ligger Kiruna. Mellan Narvik och Kiruna går både E10:an och Malmbanan. Längs Malmbanan transporteras den svenska malmen från LKAB i Kiruna till hamnen i Narvik. Det går även att åka SJ-tåg denna sträcka där skidorter som Abisko, Björkliden och Riksgränsen ligger längs rälsen.

Det som utmärker Narvik ur en skidåkares synvinkel är Fagernesfjellet. Det är ett helt galet coolt berg med dess fot i stadens centrum. Många av husen, om inte de flesta har ski in. En del har även ski out. Berget är en del av staden och finns det inte ski out från boendet så är det inte långt att ta sig till liften. Och från och med i år har dem utan tvekan världens coolaste, snyggaste, mest inspirerande och häftigaste liftkarta.

Det visade sig tidigt att resan inte skulle blir som vi sett framför oss. Semesterplaneringen började med att vi satte datumen, sedan insåg vi att Narvik var värd till Junior VM i alpint ungefär samma datum, vilket gjorde att varenda sängplats i Narvik var uppbokade. Med andra or var inte ski in/ski out-boende aktuellt för oss. Tack och lov hittade vi dock en stuga längs fjorden Skjommen cirka 25 minuter västerut. Dit kom vi tre timmar efter att korvarna ätits upp, då stenblocket var bortplockat från den lilla vägen.

Dagen efter, onsdagen den 11 mars, hinner vi med tre timmar med kvällsåkning i det lilla men charmiga Ankernes Alpinanlegg innan närvaron i Norge skakas om. Det var ett gäng härliga timmar som gav ett gott smakprov av säsongens rika snötillgång i Narvik. Skidsystemet, som består av 2 liftar och 8 nerfarter, drivs och ägs av den lokala skidföreningen. Fallhöjden är nästan 300 meter och en varm choklad med våffla kostar 40 kronor i värmestugan ”Villa utsikten”, som ligger intill pisten. Förutom den tilltalande prisbilden på dryck och tilltugg så håller utsikten i skidsystemet total världsklass. Framför skidspetsarna breder både fjorden och Narvik ut sig samtidigt som det storslagna Fagernesfjellet tornar upp sig mot himlen. Vyn består av berg och fjord. Så långt ögat kan nå.

Nu tar Corona över Norge:
11 mars: Junior VM i alpint avslutas på kvällen, tre dagar innan det officiella slutdatumet.
12 mars: Ankernes alpinanlegg stänger för säsongen.
Den 13:e mars vaknar vi upp i den mysiga stugan där utsikten över både berg och fjord är hänförande. Verandan badar i kall snö som fallit över natten. Himlen är molnfri och solens strålar reflekteras från bergen på andra sidan fjorden. Skidsuget är på topp och dagens plan är skidåkning på Fagernesfjellet. Tanken var att även igår, precis som dagen innan, ha åkt skidor i Ankerens alpinanlegg, men strax efter lunch fick vi reda på att de stängde för säsongen. Gårdagen fylldes istället med stjärtlappsåkning, skratt och rumpont. Inte dåligt, men det hade gärna fått skett i kombination med lite skidåkning. Men…

13 mars: Fagernesfjellet stänger sina liftar för säsongen. Även alla restauranger stänger i Narvik.
Nu ställdes tålamodet mot en utmaning. Även kreativiteten. Allt stängt och inget att göra. Tack vare Sverige mjukare linje i viruskrisen är fortfarande de svenska skidorterna öppna.

Ett snabbt samtal till receptionen i Björkliden resulterar i en bokad stuga för de kommande fem dagarna. Kidsen har längtat efter björnarna, lodjuren och vargarna i Polar park, som ligger cirka en timme med bil norr om Narvik. Vi hinner nätt och jämt dit för att hälsa på djuren. Vi rullar från Polar parks parkering vid 15:55.

13 mars klockan 16: Polar park stänger tills vidare.
Den hittills mindre tillfredställande resan, sett till bristen på skidåkning, ska snart komma att ändras. Nu är det bye bye Norge och hej hej Sverige. Den 14:e mars checkar vi in i den lilla och nästan översnöade stugan i svenska Björkliden. Stjärtlapparna packas ner och skidorna packas upp. Skidpeppet är på topp och de resterande dagarna handlar om skidåkning. Och SAS personalpermittering.

15 mars: SAS permitterar 90% av sin personalstyrka.
16 mars: Norge stänger gränsen.
Hur kommer de att gå med vår hemresa den 18 mars? Ena delen av familjen är mer orolig än den andra. I samma veva börjar rekommendationer om att inte resa och vara på hemmaplan. Är det då ok att vara bortrest och ha skoj? Såklart det är, men rekommendationerna gör sitt till semesterstämningen. Medan jag och Linn funder på sådana saker fokuserar Leo och Meja på skogsåkning och parkhäng längsmed Rakkasliften. Trots bristen på norsk skidåkning i Björkliden så njuter vi av att se kidsen utvecklas till att bli ännu bättre skidåkare.

Och med det försenade planet kom vi tack och lov hem den 18 mars. Hur är då en familjeresa till Narvik. Ja, vi fick inte ge det en ärlig chans direkt. Men av det lilla vi såg och upplevde så finns potentialen där. Det kan kanske till och med vara bättre än Stranda. Det får bli ett nytt och Coronafritt försök nästa år. Linn anade inte hur rätt hon hade 8 dagar tidigare.

Text: Fredrik Schenholm
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera