En lyckad dag utanför Luleå
Ett gäng skidåkare, ett hus, en skoter, några hamburgare och solsken. Svårare än så behöver det inte vara att leva. Läs rapporten från sandgropen utanför Luleå.
I gryningen var vi på plats i BDX sandgrop utanför Luleå. Dagen innan hade vi självklart varit och rekognoserat i området. Eftersom vi inte fick tag på någon traktor kunde vi inte bygga den step-up som vi hade planerat. Därför vände vi blickarna upp mot kullarna istället för nedanför dem. När jag såg huset uppe på kullen tänkte jag att man hade kunnat få oerhört häftiga bilder om man på något sätt kunde hoppa över det.
Efter lite inspektion av huset bestämde vi oss för att det var möjligt om man jämnade till inrunnet, slog ner ett antal armeringsjärn som stack upp från taket på huset och självklart dra fart med hjälp av skoter. Nöjda med oss själva gick vi tidigt till sängs kvällen innan så att vi kunde vara på plats i gryningen för att få så mycket dagsljus som möjligt. Dagsljus är tyvärr något av en bristvara när man bor strax söder om polcirkeln.
Efter en kolhydratrik frukost bestående av havregrynsgröt och diverse smörgåsar var jag riktigt förväntansfull och var för en gångs skull riktigt sugen på att skotta snö. Vädret var nästan perfekt, inte ett moln på himlen och ungefär -10 grader kallt. Som tur var höll man sig riktigt varm av allt skottande. Efter ungefär tre och en halv timme stod så hoppet färdigt och det såg faktiskt riktigt läskigt ut. Eftersom hoppet ändå var tvunget att frysa till bestämde vi oss för att grilla några hamburgare samtidigt som vi fattade mod inför det första hoppet.
Efter många om och men hittade till slut skoterförarna till den avsides belägna platsen som vi hade hittat. Nu var det äntligen dags att hoppa. Alric fattade position uppe i ett träd och Daniel Rönnbäck en bit bort för att få så bra stillbilder som möjligt. Efter diverse strul med fart och stubbar som stack upp från marken och hindrade skotern kom vi äntligen på knepet för att få så mycket fart som möjligt. Efter många timmars arbete fick vi äntligen lön för mödan och adrenalinhalten i blodet höjdes rejält när jag som förste man kom in mot hoppet.
Efter något provhopp var det så dags att testa något som var värt att ha på film och fotografier. Efter att jag dragit en skön lincoln och Erik kört en stor cork 720 kände vi oss ganska nöjda med oss själva. Efter några fler mer eller mindre lyckade hopp började dock dagsljuset att tryta och alla var ganska trötta efter en lång dag ute i den minst sagt friska luften. Efter en fluktuation i nyckelbenet för min del och en riktigt blåslagen armbåge för Eriks del var vi faktiskt inte lika entusiastiska på att hoppa mer. Vi hade dock fått det material vi ville och var oerhört nöjda med dagen, alla dagar som innehåller skidåkning, hamburgare och strålande sol ska man vara oerhört nöjd med. Så varför skada sig mer än nödvändigt?










