Ericssons expedition inleds
Första delen av Fredrik Ericssons trilogi av skidåk utför världens högsta berg inleds i sommar. I maj beger sig Ericsson till världens näst högsta berg, K2.
Fredrik Ericsson är en av världens ledande extremskidåkare och har under de senaste åren åkt skidor på några av världens högsta berg såsom Dhaulagiri, Laila Peak, Gasherbrum 2, Shisha Pangma och Peak Somoni.
– Jag har redan åkt på fem av världens 14 stycken 8 000-meters berg. På dessa expeditioner har jag samlat på mig ovärderliga kunskaper som kommer hjälpa mig när jag nu siktar på de tre absolut högsta bergen.
Projektet sträcker sig över två år och planen är K2 (8 612 meter) i sommar, Mount Everest (8 850 meter) hösten 2010 och Kangchenjunga (8 586 meter) hösten 2011. Den första stora utmaningen inleds alltså nu när Frippe tillsammans med den amerikanska klätterjournalisten Trey Cook påbörjar resan till Karakorum bergen i Pakistan. Berget de ska bestiga och sedan åka skidor nerför – K2 – anses som den svåraste av alla 8000-meters berg. Inte bara för att det är högt och brant men framförallt för att vädret är något av det mest ogästvänliga man kan uppleva.
Efter en tuff tvåveckors resa med flyg, jeep och till fots anländer de till Goodwin Austen Glaciären vid foten av K2. På 5 100 meters höjd slår de upp sitt basläger. Under en månad kommer Frippe och Trey sedan att förbereda sig inför den stora utmaningen genom acklimatseringsklättringar på berget. I mitten av juli påbörjar de den hårda klättringen till toppen av K2.
Klättringen går upp längs den 3500 vertikala meter långa syd-sydost ryggen, en seriös led med brant och tuff höghöjdsklättring. När Frippe och Trey är fullt acklimatiserade beräknar de att klättringen från baslägret till toppen tar fyra dagar. På vägen spenderar de tre nätter i tält på ogästvänliga och kalla höghöjdsläger.
– Den dag vi ska upp till toppen börjar klättringen vid midnatt. Vi räknar med att klättringen från högsta lägret på 8000 meter till toppen tar cirka tio timmar, säger Frippe. På denna extrema höjd, även kallat dödszonen, andas man in bara en tredjedel av det syre man får i sig på havsnivå och muskler börjar sakta brytas ner.
Skidåket, som är själva höjdpunkten på den två månader långa expeditionen, beräknas ta cirka fem timmar. Åket går ända ner till baslägret och har en sammanlagd fallhöjd på 3 500 meter och är bitvis mycket brant – upp till 50 graders lutning.
– Att åka skidor på över 8 000 meters höjd är ingen lek. Det är extremt jobbigt och i början orkar jag bara ett par svängar innan jag måste stanna för att vila. Efter fyra-fem svängar är jag ungefär lika trött som efter en kilometers skidåkning i alperna, säger Frippe.
Fredik använder varken syrgas eller höghöjdsbärare och förutom all vanlig klätterutrustning bär han även med sig skidutrustningen och på fötterna har han ett par randonnepjäxor på fötterna som är långt ifrån lika sköna eller varma som klätterskor.
– Jobbigare, men då blir också belöningen desto större om jag lyckas, säger Frippe.
K2 bestegs för första gången 1954 av Italienarna Achille Compagnoni och Lino Lacedelli och Göran Kropp blev 1993 första svenska bestigare. Berget har sedan dess bestigits på ett tiotal olika leder och ett 200-tal har lyckats nå toppen. Även fast några av världens bästa extremskidåkare har försökt, har ingen lyckats åka skidor utför K2.
