Fem feta åk i Monterosa

För dig som söker vägledning mot äventyr utanför pistsystemen i italienska Monterosa har Freeride samlat fem turer och offpiståk. En mix av utmaningar i varierande svårighetsgrad från topparna ovanför liftsammansatta byarna Champoluc, Alagna och Gressoney. 

Längst upp i Ayasdalen ligger det smått sömniga Champoluc. Hit söker sig storstadens italienare från Turin och Milano när de flyr vardagen och ska uppleva bergens storslagenhet. Ryktet om byns naturtillgångar i form av upplevelser har också letat sig bortom de Norditalienska slätterna och nått hela vägen upp till Norden. Italienskan på caféerna bryts titt som tätt av med svenska ord. Även skidåkare från Storbritannien och våra grannländer i Norden har letat sig till en numera dåligt bevarad italiensk hemlighet.

Champoluc befolkades av Walserfolket under senare delen av medeltiden. En grupp människor mer knutna till den schweiziska och tyska kulturen snarare än den italienska som en följd av att bergspassen i den norra delen av dalgången fungerade som transportpassager för varor på väg både söder- och norrut genom Alperna. Det kanske tydligaste spåret efter denna grupp människors närvaro lever kvar i form av deras språk som fortfarande talas av de mest lokala invånarna i området.

Idag snurrar näringslivet i Champoluc inte längre kring transport av varor över bergspassen. Numera kretsar det mesta kring den snö som finns i bergen runt om byn. Skidåkningen är hjärtat som pulserar distinkt och skänker byn dess huvudsakliga puls. Nattlivet är begränsat men existerande. Vill du dricka en kall öl efter en bra dag på berget finns flera alternativ och i byn finns barer som stänger först efter midnatt. Det mesta som bör finnas på en skidort finns här och ju närmare du kommer dalstationen till gondolen upp på berget desto mer intensifieras antalet pjäxbärande personer på gatan.

Champoluc reser du i första hand till för att åka skidor. Byns skidsystem är en del av Monterosa Ski som kopplar ihop Champoluc med både Gressoney och Alagnas liftsystem. Du tar dig relativt snabbt mellan de tre dalarna på skidor, men undvik att missa sista liften på vägen hem. Från Alagna till Champoluc är det ca 3 timmar med bil tillbaka till Champoluc.

När pisterna slutat stimulera dig skall du inte misströsta. Monterosas toppar hyser offpistskidåkning som är bra, till och med riktigt bra. Alltifrån korta toppturer med stighudar från toppliftarna till anmarscher i pjäxor som mäter 1300 fallhöjdsmeter finns att uppleva. Rännor där du behöver replängder på uppemot 100 meter för att klara instegen och glaciärer på 4000 meter över havet väntar den som känner sig redo för äventyret bortom vardagen.

För dig som söker vägledning mot äventyr utanför pistsystemet följer fem turer och offpiståk som ger en bra blandning av utmaningar i varierande svårighetsgrad från topparna i Monterosa Ski. Åken är rankade i en godtycklig skala efter sin svårighetsgrad och grad av utmaning. Till varje åk kan du också kika på karta, via Offpist & Topptur för respektive åk. Det finns två från Alagna – La Balma och Valle Perduta, samt tre från Champoluc –  Bettaforca, Canale Di Piure och Perrin. Vägen som har gåtts och åkts är inritad med hjälp av GPX-koordinater, en guide som skickar dig i rätt riktning ute på berget. Snöfall, snötäcken och aktuella lokala förhållanden varierar givetvis hela tiden, varför vi som skidåkare alltid själva har det yttersta ansvaret för våra bergsäventyr. Lokal lavininformation kan du bland annat hitta här.

 

La Balma (Alagna) 

– Effektiv klassiker på nära 1700 fallhöjdsmeter

Start 3260 m.ö.h. dal 1580 m.ö.h

En klassiker i området som bjuder på många fallhöjdsmeter ( 1658 stycken) nedåt, men samtidigt kräver minimal insats i antal höjdmeter uppåt. Hur sweet låter inte det? Åket inleds uppe på Indren dit du tar dig med kabinen Funifor Indren. Väl framme med liften spänner du skidorna under fötterna och tar det tydliga skråspåret lookers right bort mot ett övergivet lifthus. Vid det övergivna lifthuset svänger du vänster över en bergskam och plötsligt uppenbarar sig Valle La Balma framför dina ögon och nedanför dina fötter. Följ skråspåret några hundra meter innan du dropar in skidåkarhöger. Vägvalet härifrån är relativt enkelt, du följer dalgången nedåt och har god visuell vägledning av landskapet.

Området var fram till början på 2000-talet tillgängligt med lift, men numera finns endast övergivna rester kvar från denna tiden i form av spöklika lifthus. Vissa av pylonerna fungerar som fyrar och ger dig som skidåkare, likt ett fartyg på sjön, vägledning mot en säker hamn.

Efter de inledande svängarna när du dropat in planar bergssidan ut och du glider nu längst ned i en svagt sluttande gryta. Ta sikte något åt vänster för att inte störta ut för en klippkant. Efter du passerat klippkanten svänger du något höger och traverserar framför klipporna. Snett upp till höger ser du ett av tornen som bar upp vajern till en av de övergivna liftarna. När sedan ett snöfält öppnar upp sig till vänster om dig svänger du av och följer detta fält nedåt och med sikte tagit på ett övergivet lifthus i betong. Efter detta följer du snön nedåt och tar sikte på det stora fält som breder ut sig. En bäck slingrar sig fram genom fältet och du ska nu styra skidorna mot bron över bäcken.

Nu är du nere på 1892 m.ö.h. och bör vid korrekta vägval nått fram till Rifugion i Alpe Bors. Här kan man vid mindre bra snöläge vara tvungen att ta av sig skidorna, vilket undertecknad fick göra. Vi fick spänna dem på ryggsäcken och vandra längs den stenlagda trappen nedåt dalen. Efter ca 250 fallhöjdsmeter kunde vi åter spänna på oss skidorna och glida sista biten in mot restaurangen vid Rifugio Pastore. Här fick hjälp av personalen att kalla på en taxi som senare tog oss till Alagna. Taxin väntade ytterligare en bit ned i dalen och vi fick ta oss dit via en ny stenlagd trappa. Vid bättre snöförhållanden är det möjligt att skida dessa fallhöjdsmeter och är du riktigt lyckosam bär snön dig hela vägen till Wold. Från Wold, som ligger en bit ovanför Alagna i dalgången, går det bussar som tar dig sista biten till Alagna varifrån liftarna åter tar dig upp på berget.

Bettaforca (Champoluc) 

– Enkel och fin tur

Start 2 520 m.öh, topp 2 940 m.ö.h. och åke ned till dal 2320 m.ö.h

En enklare tur på stighudar som inte kräver en allt för stor insats. Från toppenstationen av Alpe Ostafa-Colle Sarezza (Sarezzaliften) glider du ned en bit i pisten mot dalstationen för Lago Ciarcerio-Belvedere (V-liften). När pisten svänger vänster och planar ut något glider du ut från denna till höger och spänner fast stighudarna under skidorna. Nu tar du sikte på ett vitt snöfält längst in i dalen nordost om den plats du står på.

Detta snöfält är sydostsidan av toppen Bettaforca. Det finns stor variation för vilket vägval du tar upp mot toppen. Bäst är att läsa terrängen, välja en minimalt exponerad väg med lagom stigning och hålla en stadig kurs mot nord/nordost. Toppen av Bettaforca syns allt tydligare ju längre du går.

På väg ned kan du antingen välja att åka mer eller mindre samma väg du kom upp, eller så väljer du att ta en dalgång till skiers right mot dalstationen av Bettaforcaliften. Denna dal syns tydligt från toppen av Bettaforca. Efter ha åkt den första biten från toppen planar det ut och du tar då av mot skiers right. Denna väg ned brukar kunna bjuda på fina snöförhållanden eftersom dalen vetter mot nordväst och bergväggarna skyddar snön från solens frätande strålar som annars skapar en otacksam skare. Åker du åket sent på säsongen är däremot vägen upp att föredra även som väg ned. Denna sida vetter mot syd och när klockan närmar sig middag bjuds du soliga dagar på fin vårsnö, men låt inte solen värma snön för mycket. Solvarm snö blir tung och risken för skred ökar ju senare klockan blir.

Perrin (Champoluc)

– över tusen fallhöjdsmeter

Start (och dal) 1920 m.ö.h., Pass 2640 m.ö.h., Topp 3000 m.ö.h.

En tur med stighudar där du ofta kan finna kallsnö, även när berget för övrigt inte bjuder dig de bästa förhållandena. Du har två valmöjligheter att genomföra turen på och din inställning till att gå med stighudar kommer med största sannolikhet få fälla avgörandet för vilket av valen det blir.

Det enklare alternativet med färre höjdmeter på stighudar utgår från toppstationen av Alpe Ostafa-Colle Sarezza (Sarezzaliften) där du till en början skråar sydöst och sedan följer landskapet som får skråspåret att vika av söderut. När du når ett platt parti är det dags att spänna på hudarna och börja gå upp mot Colle Perrin. Härifrån följer du den väg som för dagen bjuder minimal exponering för laviner. Passet syns väl från den plats där du inleder din vandring uppför, vilket ger möjlighet att välja bästa väg efter de aktuella förhållandena.

Vill du spendera mer tid på stighudar inleder du din anmarsch en bit nedanför toppstationen på Champoluc-Crest (Champolucgondolen). Härifrån följer du dalgången sydöst. Vägvalet är relativt intuitivt och landskapet ger dig bra vägledning. Efter en knapp kilometers gång passerar du bron över den bäck du har haft på höger sida om dig. Efter detta fortsätter du mer eller mindre rakt fram tills du når ett skogsbryn där terrängen blir brantare. Fortsätt rakt igenom skogen och börja sedan så sakteliga vika av mot söder och ta sikte mer eller mindre rakt emot passet Colle Perrin. Nu väljer du den väg som gör dig minst exponerad för laviner. Passet syns tydligt i landskapet.

Väl uppe i passet kan du antingen välja att nöja dig eller så fortsätter du vidare mot toppen. Väljer du att fortsätt ska du nu gå mot sydost upp i en tydlig dalgång. Denna följer du till dess slut och gör sedan en 90-graderssväng mot nordost för att sedan göra ytterligare en lika skarp sväng mot nordväst efter ungefär 150 meter. Du ser toppen tydligt härifrån och du siktar rakt emot den.

Vägen ned följer i stort samma sträckning som vägen upp. När du når Colle Perrin kan du med fördel välja att lägga en skrå mot skidåkarns vänster för att sedan dropa in höger när snön ser bra ut. Efter detta följer du stighudsspåren ned genom skogen och hela vägen tillbaka till där du inledde turen.

Canale Di Piure (Champoluc)

– en ränna som pockar på uppmärksamhet

Start 1560 m.ö.h., Topp 2780 m.ö.h.

Som ett irriterande långfinger, ovilligt att vika ned sig syns Canle Di Piure från de flesta platser i Champoluc. Kanalen, eller rännan, mäter i sig ca 700 fallhöjdsmeter och enda sättet att besegra denna uppkäftiga naturformation är att skida ned genom den. En av Champolucs riktiga klassiker som sätter dig villig att ta dig an utmaningen på ett rejält kraftprov. Rännan ligger helt utanför skidsystemet vilket gör att du måste ta dig hela vägen från byn till toppen av åket för egen maskin. Dryga 1200 fallhöjdsmeter ska avverkas, till största delen till fots i pjäxor.

Starten på åket ligger utanför turistkontoret i Champoluc. Därifrån går du mot isfallet en bit in i skogen. Vid isfallet börjar klättringen som till en början sker på stigar i skogen. En av de tyngre bitarna där du saknar visuell ledning och får dålig uppfattning om hur mycket höjd du faktiskt tagit. När skogen öppnar upp sig är du i den lilla byn Mascognaz och det börjar bli dags att spänna på stighudarna. Härifrån går du med hudar längs vägen mot sydost. Följ vägen en dryg halvkilometer och ta sedan av höger från vägen in i skogen mot syd/sydväst. Vid denna passage är en karta alternativt ett mycket skarpt lokalsinne välbehövligt. Skogen är tät och du ser inte riktigt Canale Di Piure härifrån.

När skogen sedan öppnar upp sig står du vid ett korrekt vägval rakt nedanför rännan. Du kan fortsätta en bit upp i rännan med stighudarna innan det är dags att ta av dem och fortsätta i pjäxor. Stegjärn och isyxa är mycket bra att ha med sig för att klara upp- och nedstigning på ett så säkert sätt som möjligt.

I rännan är du ytterst exponerad, framförallt för snöras uppifrån. Skulle du hamna som andra grupp och gå nedanför ett sällskap som redan tagit sig en bit upp i rännan är du än mer exponerad. Vid ett sådant läge är det en bra idé att välja en alternativ ränna till höger om själva Di Piure. Denna alternativa rutt tar dig ungefär halvvägs upp och försäkrar dig från att hamna i vägen för snö störtandes ned för Di Piure.

Vägvalet är annars mycket intuitivt hela vägen upp tills dess att Di Piure delar sig i två grenar, inte långt ifrån toppen. Här väljer du den högra rännan och tar dig sista biten upp. Toppen av berget du befinner dig på ligger i slutet på den vänstra rännan men det officiella åket har sin start i slutet av den högra rännan.

På vägen ned kommer varje avverkad höjdmeter uppåt att vara riktigt njutbar. Canale Di Piure är bred och mycket trevlig att åka nedför. Följ nu samma väg du tog upp fram tills att du är tillbaka i Mascognaz. Här ska du nu följa vägen som viker av väster ut. Denna slingrar sig sedan via några serpentinsvängar ned i dalen. När vägen övergår i en parkeringsplats har du till höger om dig ett längdskidspår som du följer tillbaka till Champoluc. Sista biten från byns utkant tillbaka till turistkontoret tillryggaläggs i pjäxor.

Valle Perduta/Valle Del Lys 

– Rappeleringar, glaciärer och stor natur

Topp 3290 m.ö.h., Dal 1800 m.ö.h.

Femte och sista åket är det med högst insats. För att komma till början av själva åket behöver du klara av problem med alpinistkaraktär. Insteget består av en ränna där två rappeler á 40 meter krävdes vid förhållandena som rådde under undertecknads besök den snöfattiga vintern 2017. Isyxa, stegjärn, sele för rappel med tillhörande utrustning krävs för att du ska lösa problemen på ett säkert sätt. Dessutom behöver du eller någon av dina kamrater besitta kunskap kring hur insteg av denna typ sker på ett säkert sätt. Det är en no-fall-zone där ett misstag med största sannolikhet kommer att kosta dig livet.

Har du utrustningen som krävs och kunskapen som krävs ska jag inte sticka under stolen med att det är en rejäl kick att baklänges, med skidorna fastspända på ryggsäcken, fira ned sig själv till ett åk som översatt till svenska är döpt ”Den förlorade dalen”. Namnet framstår som allt annat än slumpartat och när du efter ha kopplat loss dig själv från repet och vänder dig om för att låta din blick möta glaciärisen som vräker sig ned från Lyskamm framstår bergen som mer dramatisk än någonsin.

För att komma till insteget tar du Funifor Indren (Indrenkabinen) och skråar sedan åt lookers left. Följ skråspåret cirka en kilometer och ta sedan av dig skidorna och gå med pjäxor uppför sluttningen till höger om dig i riktning nordväst. Efter en bit kommer du behöva ta på dig skidorna igen och glida ca 200 meter innan du åter går med pjäxor uppför sista biten till insteget och starten för rappelen.

Starten för själva åket sker i kanten av en stor, öppen glaciär. Håll dig till vänster så långt det går och ta sedan av mot höger. Nu befinner du dig rakt nedanför en massiv glaciär där du inte vill uppehålla dig längre än nödvändigt. Fortsätt längs kanten av glaciären och ned i dalen som du sedan följer rakt söderut. Du fortsätter nu söderut genom skogen hela vägen tillbaka till liftarna i Staffal. Vid dåligt snöläge kommer dina skidor riskera att få smaka på en hel del av skogens vegetation och bitvis kan du tvingas gå till fots innan du når tillbaka till pisterna.

Text: Axel Adolfsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
  • Gilla5   Kommentera (1)
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER: , ,
  • TAGGAR: , , ,
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. kallejolle
    0
    kallejolle | 2017-04-26 21:37          

    Najs.