Fernies fram- och baksidor

Fernie, den lilla puderhålan i BC är antingen eller! Antingen har det snöat massor och då är det en helt underbar plats att vara på, eller så håller sig snöguden Grizz borta och då är det helt ärligt ett rätt tråkigt ställe.

Foto: Martin Åkesson

Det finns bara en anledning att slänga sig på planet till Calgary och sedan åka de drygt 30 milen till Fernie. Den anledningen stavas puder, fluff eller det vita guldet. Benämningarna är många men kontentan är densamma. Fernie är ett lössnöparadis. Och med mycket snö så finns det också massor att göra.
Hypen kring Fernie som kom i samband med ett reportage i Åka Skidor under hösten 1998 är på många sätt rättfärdigad. Den vintern, 1998/99, var den lilla (runt femtusen invånare) före detta gruvhålan en översvämmad svenskkoloni, med vissa norska inslag, som vägde upp den stora kolonin av australiensare. Vart man än vände sig i systemet så var det svenska som pratades och i livsmedelsaffären var det mer regel än undantag att någon klagade på det klena snussortimentet.

Åkare: Trent Scarlett
Foto: Rikard Andersson

Så många var vi kallade till denna puderhåla, från amatörer och mer rutinerade säsongare till Free Radicalsgänget som var där och filmade till tvåan. Men det blev inte så mycket film eftersom vädret var kasst (läs grått med ymniga snöfall). Fast alla andra fick verkligen valuta för pengarna, vintern kom nämligen i efterdyningarna av väderfenomenet El Nino, vilket medförde en vinter med sjukt mycket snö. Någon hade räknat ut att det snöade i snitt var tredje dag; eller 67 gånger under säsongen om man så vill.

Det var då, nu är det 2004 och Fernie har förändrats till en viss del: McDonalds har kommit till byn, några nya liftar har tillkommit och vissa har försvunnit och svenskkolonin har tunnats ut betänkligt: Men annars är det mesta sig likt. Claude och Lillis sköter hotell (Hotell grand Central, deras bar rekommenderas varmt), de überlånga tågen tutar sig genom byn på nätterna, badhuset och dess hottub är ett himmelrike för en trött skidåkarkropp samt att nattlivet fortfarande lyser med sin frånvaro. Fast vill man kröka järnet finns det ju bättre alternativ, till Fernie kommer man för snöns skull.

Tyvärr är det många som reser till Fernie och varken har lusten eller utrustningen för att ge sig utanför skidområdet. Då kan det lätt bli trist eftersom skidområdet är litet med bara sex liftar fördelade på fem bowler. Så det tar inte lång tid att åka igenom själva systemet och har det inte snöat så kan man också räkna med att det uppåkt precis överallt. Men med spade, sond och tranciever samt det viktigaste, kunskapen att använda prylarna, så öppnar sig en helt ny värld.

Åkare: Trent Scarlett
Foto: Rikard Andersson

För den late är det bara att åka Elk Quad från botten, sedan en halv pist ned till Great Timber Express Quad. Väl på toppen hoppas man att faceliften är öppen (det är den sällan, bara då det är det mycket snö) för att kunna åka de extra höjdmetrarna. Sedan är det bara att sätta skidspetsarna i åkriktningen på den superbreda traversen som tar er fram till Fish Bowl. Den ligger som sagt utanför området och kontrolleras alltså inte av pistörerna. Fish Bowl är ingen hemlighet, vilket gör att det mesta är uppåkt. Men vid snöfall kan man få riktigt bra åk om man är snabb hit. Testa gärna skogen i början av bowlen! Ett stort plus får den pistmaskinuppkörda traversen därifrån (Varning! När ni åker i Fish Bowl, håll er undan mitten av bowlen där lavinrisken är stor.)

Känner du för att hika lite kan du snedda genom hela Fish Bowl och vidare ut på ryggen. Fäst skidorna och hika uppför. En 30-40 minuters promenad och du har fritt fält, ett riktigt bra cruisingåk, kanske inte snorbrant men det vägs upp av det orörda pudret och de strategiskt utplacerade träden. Tänk bara på att hålla dig efter ryggen, annars kan det bli riktigt jobbigt att ta sig hem igen.

En annan favorit finns på den andra sidan av systemet. Ta Timber Bowl Express Quad. Åk ned till parken, snedda ut i skogen. Där finns många ryggar att traska upp på. Många orkar bara över den första, så mitt tips är att gå en bit längre – fast det tar sin tid. Här ligger ett suveränt ställe, orört och träd som står på helt rätt ställe. Efter det fina åket straffas man på slutet då man måste ta sig igenom en riktig snårskog som till slut leder ut på ett längdskidspår (det är så jäkla skönt). Det leder tillbaka till liftarna. Men hur långt längskidspåret når är oklart. Något att tänka på om ni går riktigt många ryggar!

Ett tredje tips är att gå upp på den 2045 meter höga Elephant Head. Samma sak där, ni tar Timber Express Quad och tar sikte på foten av berget, det går inte att missa. Stället kan vara riktigt bra, men kan ibland vara väldigt vindpinat. Men det är väl värt en chansning.
De här är bara tre exempel på bra åkning i Fernie; givetvis finns mycket mer. Men det får ni upptäcka själva!