Idiotens guide till Sogndal

Mäktiga fjäll radar upp sig kring norska Sogndal. Men vart börjar man i denna region som dignar av bra skidberg? Vi tar det från början och ger dig några av de bästa och mest lättillgängliga turerna. Här är fem åk för färskingar i Fjordnorges friåkningscentrum.

På Vestlandet, långt in i världens näst längsta fjord ligger den lilla staden Sogndal. Mäktiga fjäll tornar upp sig längs det salta vattnet, många synnerligen lämpliga för att åka skidor på. Men vart börjar man i denna region som det senaste decenniet utvecklats till något av ett norskt friåkningscentrum? Det är lätt att känna sig som en nybörjare, till och med som en idiot. Men låt inte paniken ta dig riktigt ännu. För vi tar det hela lugnt och metodiskt. Andas ut. Andas in.

Ta in den lite slappare generella norska skidåkarmentaliteten, lämna de svenska prestationskraven bakom dig och kliv mentalt in i vårt västra grannland där bergen är högre, fjordarna djupare och snön faller ymnigare och vitare. Tja, baksidan är möjligen maten. Men efter långa sugande skiddagar är du så hungrig att en djupfryst Grandiosa ändå kommer att smaka som en pizza på Da Franscesco i Rom.

Låt oss börja med att zooma ut lite grand först för att få perspektiv på den större regionen Sogn. Regionen Sogn går från nämnda Sognfjorden i väst och vidare inåt land till Jotunheimens höga berg i öst. För skidåkare är det enklast att sedan bryta ner regionen i tre olika områden.

”Det är lätt att känna sig som en nybörjare inför alla potentiella åk och turer i Sogndal, till och med som en idiot. Men låt inte paniken ta dig riktigt ännu.”

Vi börjar österifrån och hittar Hurrugane (ja, det uttalas Horungarna) i västra Jotunheimen där hotellet Turtagrø med anor från 1880-talet ligger på 884 meter över havet och är en perfekt utgångspunkt för turer i det högalpina området. Klassiska turer i Hurrungane är Store Dyrhaugstind 2150 m, Fanaråken 2068 m, Lauvnostind 1950 m, Steindalsnosi 2025 m och Store Ringstind 2121 m. Från Sogndal till Turtagrø hotell och Hurrugane är det cirka 7 mil bilvägen.

Jostedalen är dalgången som löper norrut från staden Gaupne och bilväg 604 slingrar sig 3-4 mil in i dalgången och tar dig in i Jostedalsbreens nationalpark. Från vägen gör man sedan avstickare in mot sidodalar som Leirdal längst i söder eller Vigdalen lite längre in mot öst. I Leirdal hittar vi toppturer som Asbjørnosi 1610 m, Grøndalseggi 1423 m, Såta 1701 m och den episka breda rampen Hest 1632 m.

”Inre delarna av regionen Sogn i Norge har tre gånger så lång säsong som Japan, snömängderna i Sogn kan konkurrera med Kanada och tillgängligheten hundra gånger lättare än i Alaska.”

Vi fortsätter att zooma ännu lägre ut och kikar globalt. Japan, Kanada och Alaska är platser som lockar skidåkare med mycket puder. Inre delarna av regionen Sogn i Norge har tre gånger så lång säsong som Japan, snömängderna i Sogn kan konkurrera med Kanada och tillgängligheten till fjällen i Sogn är vida enklare än de helikopterassisterade skidåken i Alaska. Så att som svensk sukta efter långväga exotiska skiddestinationer med gott lössnörenommé som nämnda trion Japan, Kanada & Alaska är inte bara att gå över ån efter vatten, det är att flyga över världshav och kontinenter för leta efter något som finns i vårt västra grannland Norge.

Så zoomar vi in igen och är tillbaka i Sogndal och Sogndalsdalen. Vinter och snösäsongen sträcker sig från november till maj. En viktig ingrediens i den friåkningskultur som växt fram i Sogndal är skidorten Hodlekve som officiellt heter Sogndal skisenter. Med bil når du skidcentret på en kvart från själva småstaden Sogndal. Liftsystemet består av tre släpliftar, och en för säsongen 2017/2018 ny barnlift. Fallhöjden är drygt 500 höjdmeter och bäst offpist åkning som är helt hajklös hittar du kring liften Rindabotn. Och en kort tur från toppen av liften till Blåfjellet 1401 meter över havet öppnas flera möjligheter med åk både på fram- (syd) och baksida (nord). Det surras dessutom i ledningen på Hodlekve om en ny lift på toppen från Rindabotn upp mot Kambafjell, blir det verklighet så kommer skidorten att få sig en enorm knuff framåt, uppåt med fantastiska möjligheter för liftbaserad offpiståkning.

På temat liftsystem skall också nämnas att det 20 minuters bilfärd nordost om Sogndal finns ytterligare ett bra litet system. Det är Sogn Skisenter som också kallas Hafslo efter byn och sjön nedanför. Två släpliftar, däribland Storetrekket som ensam ger 580 höjdmeter, ger nära sjuhundra fallhöjdsmeter bra skidåkning. Kring Modvoberget finns massa brant och rå åkning att kika på, vilket vi tidigare rapporterat om på Freeride i reportaget ”Bra drag i Hafslo”.

Av textsjoken ovan har du säkerligen redan förstått att offpiståken och turerna är många kring Sogndal. Men någonstans ska man börja. Låt oss kika på några enkla och lättillgängliga åk. Vi börjar med Blåfjellet som alltså ligger ovanför liftsystemet Hodlekve, där det finns flera bra åk där halva, eller till och med mer, av uppfärden assisteras av lift. Efter tre tips från Blåfjellet kryddar vi till det hela med en färjeutflykt västerut, för att avsluta med en topptur norrut i näraliggande Leirdal i Jostedalen och dess storslagna nationalpark. Tvåtusenmeterstopparna i Hurrungane ovanför Turtagrø hotell i västra Jotunheimen lämnar vi för tillfället därhän och får be att återkomma på det synnerligen frestande temat i en framtida artikel.

 

 

Blåfjellet 1401 meter

– Klassiska sydsidan hela vägen runt

Södra sidan av Blåfjellet är en klassiker i Sogndal. Denna sida av Blåfjellt kallas i folkmun för framsidan av Blåfjellet, eftersom det är de sluttningar som ligger synliga ovanför liftsystemet Hodlekve som åket är på. Turen upp gör du på cirka en timme, till en och en halv timme, beroende på kondition och tempo.

Parkera bilden vid Rindabotn, kör alltså förbi den första parkeringen nere vid Hodlekve skidcenter. Vid Rindabotn-liften kan du köpa liftkort, det finns toalett och enklare servering. Starta genom att ta Rindabotn-liften till toppen, då är du på 950 meter över havet och har utan en endaste svettdroppe laddat dig själv med 350 höjdmeters åkning tack vare liften. Från bergsstationen klistrar du på stighudar och går på höger sida om vändhjulet på ankarliften i nordvästlig riktning. Detta är som sagt en populär tur och du får vara extremt tidig om det inte ska ligga spår som du kan följa uppför. Ungefär vid 1000-metersstrecket viker du av mer västerut, ski mountainerers left as they say, och följer de bulliga och jämnt lutande ryggarna mot Kambafjellet 1220 meter över havet.

Från toppen av Kambafjellet måste du tyvärr tråckla dig ned cirka tjugo höjdmeter till svackan mot själva Blåfjellet, men ofta går spåren runt om själva toppen av Kambafjellet. Den första sluttningen från svackan mellan Kamba- och Blåfjellet lutar på lite mer än trettio grader och här får ha koll på att snön sitter som den ska, lavinprognoser för hela Norge hittar du som vanligt via www.varsom.no. Fortsätt i väst, sydvästlig riktning och njut av utsikten, vid klart väder kan du se Barnesfjorden i sydost, som är den inre delen av Sogndalsfjorden som i sin tur är en av Sognfjordens många blåsalta armar.

En lite dryg kilometer är det från Kambafjellet till själva toppen av Blåfjellet. Den västra toppen är markerad med ett röse och du är då på 1401 meters höjd. Sista biten är ganska flack. Du passerar eventuellt mellan Kambafjell och Blåfjell en del skidåkare som svidar om till åkläge, dessa ska åka Storakupa som är ett lite brantare åk. Men du stretar vidare till toppen av Blåfjell.

Åket ner är cirka 800 fallhöjdsmeter. De inledande 400 höjdmeterna åker du söderut mot Stilledalen nedanför och det är jämnbrant strax under trettiograder, cruising blir inte så mycket bättre än det här. Sista hanget ner mot Stilledalen är upp mot trettiograder. Nedanför hakar du på längdspåret som kommer från Høhehaug och tar dig tillbaka till Hodlekve.

Skidort/område: Hodlekve, Sogndal
Högsta punkt: 1401 meter
Lägsta punkt: 600 meter över havet
Fallhöjd: 801 meter
Längd: 3900 meter
Tidsåtgång: 1-1,5 h uppför
Svårighetsnivå: lätt
Observera: sluttningen mellan Kambafjell och Blåfjell är potentiell lavinterräng

 

Blåfjellet 1340 meter

– Sydsidan mot Storakupa

Södra sidan av Blåfjellet är som sagt en klassiker i Sogndal. Men det finns fler varianter av framsidan på Blåfjellet än att åka hela vägen runt Storakupa mot Stilledalen, man kan åka ned i Storakupa istället och därmed också slippa gå den sista flacka och tråkiga biten upp till toppen. Mindre uppför, bättre skidåkning = två goda ting.

Turen uppför är identisk med den klassiska till toppen av Blåfjellet från toppen av liften Rindabotn i Hodlekve (Sogndal Skisenter) skidsystem. Du går upp till Kambafjellet, men sedan tänker du till.
I detta skede av turen skiljs de skidåkare som måste till toppen och de skidåkare som går på tur för att åka skidor. En lite dryg kilometer är det från Kambafjellet till själva toppen av Blåfjellet. Den västra toppen är markerad med ett röse och du är då på 1401 meters höjd. Sista biten är ganska flack och ger inte så värst mycket bättre skidåkning. Bättre istället att stanna ungefär halvvägs och svida om till åk-mode.

Leta er ner vid Storakupa och haka sedan på längdspåret som kommer från Høgehaug. Ordföljden ”Leta er ner” syftar till att det inte bara är att brassa på rakt ner i fallinjen. Det ligger några riktigt branta partier i Storakupa som du inte vill åka ut över blint. En vanlig variant är att hålla sig mittemellan de två stora branta inledande partierna (se filmen). Åket ner är cirka 750 fallhöjdsmeter där du alltså bara behövt gå halvparten för egen maskin, dessutom en enkel, jämn och behaglig uppfärd.

Skidort/område: Hodlekve, Sogndal
Högsta punkt: ca 1340 m (om man inte envisas med att gå till toppen på 1401 m)
Lägsta punkt: 600 meter över havet
Fallhöjd: 740 meter
Längd: 3200 meter
Tidsåtgång: 1 timme (cirka 400 höjdmeter uppför)
Svårighetsnivå: medel
Observera: uppför är sluttningen mellan Kambafjell och Blåfjell är potentiell lavinterräng, nedför får man se upp för de brantare klippartierna i Storakupa med fallrisk och/eller lavinfara.

 

 

Blåfjellet 1401 meter

– Nordsidan ner i Gunvordalen

”Baksidan” av Blåfjellet är den som vätter åt nord. Att åka här och samtidigt ta hjälp av liftarna i Hodlekve är lite mer av ett projekt eftersom det kräver att någon hämtar upp er eller att ni har två bilar och kan parkera den ena. Å andra sidan är det en enormt bra utväxling eftersom lite mer än fyrahundra vertikala meter uppför ger ett åk på på nära tusen fallhöjdsmeter.

Starten är vid toppen av Rindabotn-liften i Hodlekve (Sogndal Skisenter) och slutpunkten nere vid den södra parkeringsplatsen vid kanske Sogndals mest klassiska rena topptursfjäll Togga. För de späkande skidåkarna går det naturligtvis att både börja och sluta vid parkeringsplatsen vid Togga, men då är det precis lika många höjdmeter – cirka 970 meter – uppför som nedför medan det på det andra viset är lite mindre än hälften uppför med 451 höjdmeter, medan det är precis lika många sköna svängar nedför. Jag tror att min poäng har kommit fram… en annan aspekt är väl kanske snöförhållanden och navigering, det är något lättare att gå upp och åka i samma väderstreck.

Uppfärden tar du samma väg som de två andra beskrivna åken från Blåfjellet, superkort uttryckt: Från toppen av liften Rindabotn följer du ryggarna upp mot Kambafjellet och fortsätter sedan västerut till Blåfjellet. Det är inte helt nödvändigt att gå hela vägen till toppen av Blåfjellet, det går att också att skråa/gå rakt västerut från Kambafjellet, alternativt åka direkt från Kambafjellet men då blir det ofta en något mer östlig variant av åket som går nära bergsryggen Svarteholten ovanför ett brant parti och sedan in i skogen på själva ryggen av Svarteholten.

Om man tar hela vägen till Blåfjellet så kan man ha i åtanke att toppen av Blåfjellet ligger mittemellan, men något söder om, de två topparna Nonsholten och Svarteholten-ryggen. Det är mellan dessa sidor som den vanlig nedfärden på nordsidan av Blåfjellet går. Leta dig ned ganska rakt norrut, följ den flackaste terrängen, vilket inte är flackt – det är strax över trettio grader från toppen och hela vägen till trädgränsen på cirka 700 meter, samt en del branter som är upp mot 35 grader. Åket bör göras i bra sikt och med stabila snöförhållanden, eftersom det i terrängen också finns en del kortare konvexa sluttningar.

Skidort/område Sogndal
Högsta punkt 1401 meter
Lägsta punkt 430 meter
Fallhöjd 971 meter
Tidsåtgång ca 1 timme uppför
Svårighetsnivå svår
Observera brant kring och över 30 grader, potentiell lavinterräng.

 

 

Keipen 1464 meter

För att ge sig på vackra Kjeipen, eller Keipen, behöver du en fyrhjulsdriven bil. Från Sogndal kör du västerut 3,5 mil till Hella och tar färjan till Lundsviki där du åker vidare norrut och har Fjaerlandsfjorden på höger hand. Vid Dale svänger du vänster och tar dig uppåt, relativt brant och sedermera på grusväg. Du kör igenom fårhage och får snällt kliva ur bilen och öppna ett par grindar på vägen. Kör sedan så långt du kommer, du passerar en vattenfördämning modell mindre precis på slutet och parkera sedan. Du är då på cirka 300 meters höjd över havet.

Turen går västerut och börjar flackt i en kilometer cirka. Det växer skog och rinner flera älvar ned från berget, varför det inte bör vara alltför sent på säsongen och för varm snö då det lätt blir väldigt mjukt och rinnigt. När ni kommer ur skogen passerar ni en liten stuga, därefter brantare det på lite grand och sedan fortsätter man uppför och passerar Bjørnabreen på väg mot själva toppen på 1464 meters höjd. Åket ned går samma väg som uppför och du har då den mäktigt, branta bergsryggen som löper till höger om dig samt fantastiskt fjordutsikt.

Skidort/område Balestrand väster om Sogndal
Högsta punkt 1464 meter
Lägsta punkt ca 300 meter över havet
Fallhöjd 1100 meter
Tidsåtgång 2-4 timmar
Svårighetsnivå svår
Terräng glaciär under toppen
Observera glaciär på toppen, samt en del hang som är branta nog – över 30 grader – för att släppa laviner, terrängfällor nere i skogen och ofta mycket bäckar med vatten när våren har kommit.

 

 

Grøndalseggi 1423 meter

Nu beger vi oss in i den del av Jostedalen som ligger mest tillgänglig från Sogndal. Du tar bilen till samhället Gaupne – där ett besök i det fina Lustrabadet bör avrunda din topptursdag. Från Sogndal åker du samma väg som till skidanläggningen Hafslo (Sogn Skisenter) men fortsätter vidare 10 minuter till och kommer då till Gaupne. Från Gaupne åker du väg 604 in i Jostedalen, den tjusiga stugan ”Breheimsenteret” som ser ut som ett uppochnervänt vikingaskepp med ett helvetesgap som köl ligger längst in i dalen, men du tar av vänster efter Leirmo in mot Leirdal. När du kommit upp och in i Leirdal så ta bomvägen ner vänster och kör så långt det är röjt snö, ofta kommer man förbi Moen och Fjellstølen och är då på cirka 400 meters höjd.

Leirdalen får mycket snö, nästan samma mängder som Sogndalsdalen som ligger närmare kusten, men vädret är något kallare i Leirdalen delvis på grund av näraliggande stora glaciären Jostedalsbreen vilket gör att det mer sällan faller regn som nederbörd i Leridalen jämfört med Sogndal.

Turerna går mot någon av topparna på den rygg som i söder utgörs av toppen Asbjørnnosi 1610 meter över havet och i norr Såta 1701 meter ovanför Hestbreen. Topparna Hest (eller Hesten) 1632 meter och Grøndalseggi ligger mellan de två förstnämnda och lite närmare bilparkeringen rent längdmässigt. Det är stora och långa turer i Leirdalen, lättillgängliga utan anmarscher. Det är kalfjäll och då som vanligt behagligt med bra väder och god sikt.

Grønalseggi är tusen effektiva fallhöjdsmeter utan krusiduller – inga superbranta passager, inga tråkiga flacka partier, ingen glaciär att bekymra sig över. Från där du parkerar följer ni vägen upp till den södra sidan av det uppdämda Tunsbergsdalsvatnet. Tura upp genom skogen i sydvästlig riktning, och sikta mot toppen Nonskar. När du når cirka hundra höjdmeter under viker du av mer söderut mot själva Grødalseggi. Toppen har en bowl som är östvänd, enklast är ofta att gå ryggen på den södra sidan upp till toppen. Några delar av åket ned är 30-35 grader, i princip all terräng nedanför lutar mindre än 30 grader. Det finns tre, fyra smådalar på grund av de bäckar som rinner ned från fjället och dessa kan vara något brantare på sina ställen. Turen och åket är nordöstvänt och bjuder ofta bra snö, du är troligen inte alldeles ensam på denna populära tur, men de stora vidderna gör att du ändå kan lägga dina egna spår.

Njut sedan i den varma utepoolen på Lustrabadet i Gaupne, där du har full uppsikt upp mot Leirdalen och karaktäristiska rampen där åket Hesten går. Den tar du nästa tur i Leridalen.

Skidort/område Jostedalen, Leirdalen
Högsta punkt 1423 meter
Lägsta punkt 400 meter över havet (beroende på hur långt snön har röjts)
Fallhöjd 1000 meter
Tidsåtgång 3-4 timmar uppför
Svårighetsnivå lätt

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. AndersWingqvist
    0

    @simp1 Härligt! Ja, Sogndal är ju bra om du är på G in med toppturer eftersom man kan kombinera med bra liftåkning. Flyg vs bil Stockholm-Sogndal känns som att du får värdera budget, tid och miljö utifrån dina egna premisser :)
    Från Gbg har jag gjort båda varianterna, nu senast bil med skidkompisen och det var 8-9 sköna timmar med massa musik, tjöt, kaffe, massa fjäll vid Hemsedal, mer kaffe, mer musik, ännu mer tjöt och en fin färjetur nedanför Laerdal över fjorden. Bil från STHLM är ju lite längre, knappt 11 h enligt Google maps. Flyget blir ju med byte i Oslo också, så vet inte hur mkt tid man sparar där.

  2. simp1
    0
    simp1 | 2019-01-11 13:58          

    Bra guide!! Perfekt för en som är sugen på att ge sig in i toppturs-världen.

    Tar man sin egen bil hela vägen eller tåg/flyg och hyr bil på plats? Om man utgår från ex. sthlm. Vad rekommenderas?