K2 Skidexpedition 2009: Update 1
Oförklarlig byråkrati på turistministeriet i Islamabad gör att Fredrik Ericsson inte kommer att få vandringstillstånd på Laila Peak.
The main man i Islamabad. Han kände till alla viktiga ställen, som t.ex. pizza restauranger….
Mycket har hänt de senaste dagarna. En del bra och en del riktigt dåligt. Jag kom fram till Islamabad i söndags utan några som helst problem. Jag missade inga flyg, alla mina väskor kom fram och till och med grejorna som jag skickat med cargo i förhand var i Islamabad och väntade på mig när. Chockerande!
Men som vanligt går inte allt som det ska på mina resor. Den här gången var det inte mitt fel utan min klätterpartner Michele som fick bita i det sura äpplet. När jag var på väg att kliva på planet i Frankfurt fick jag ett sms från Michele som sa: ”Do you have Pakistan Visa? I stop in airport because I don’t have Visa”. Michele hade helt enkelt glömt att skaffa visum som man måste ha för att komma in i Pakistan. Det blev inget större problem. Michele kunde gå på Pakistanska ambassaden i Milano i måndags och fick sitt visum samma dag och kunde sedan hoppa på flyget till Pakistan redan två dagar senare. Så när vi möttes här i Skardu idag kunde vi bara skratta åt det som hänt.
En sista genomgång av utrustningen innan vi
ger oss ut i bergen. Michele är riktigt nöjd
över att få hålla i ett par så fina skidor.
En inte lika kul grej var nyheterna jag fick från turistministeriet. Jag var där häromdagen för att som jag trodde glida in, skriva på några papper, le lite och sedan glida ut med klättertillstånd till K2 och vandringstillstånd till Laila Peak. Men så blev det inte. Klättertillståndet till K2 fick vi men något vandringstillstånd till Laila Peak fick vi inte. Jag frågade varför och det roliga var att det hade de inget svar på. Jag fick bara ett NEJ. De hade helt enkelt ingen anledning. Riktigt skumt! Vi lämnade in en andra ansökan om vandringstillstånd men svaret blev det samma. Nu är jag sjukt besviken att vi inte kommer att få klättra och åka skidor på Laila Peak. Förhoppningsvis lugnar det ner sig om några dagar och jag kanske kan hitta något positivt i det hela.
Förutom det har lyckats äta eller dricka något dumt för det har börjat röra sig lite väl mycket i magen och jag har tappat aptiten. Inte helt ovanligt att få magproblem här i Pakistan. Än så länge är det inte så dåligt och jag har gått till motattack med antibiotika så förhoppningsvis är jag frisk igen om några dagar.
De bra sakerna då. Tja, vi är på väg mot K2. Det har varit min dröm i många år och äntligen händer det. Så livet kan inte bli mycket bättre. Imorgon åker vi vidare till Askole där vi börjar den sex dagar långa vandringen upp till K2 basläger.
Foto: Fredrik Ericsson
