Med dyngsurt underställ i Hemavan

Christer Hillörn tar sig an det mesta i Hemavan, både uppför och nedför, i luften och vid middagsbordet. Resultatet: svettiga underställ.

Artikelförfattaren och Patrik
Artikelförfattaren och Patrik ”Pastorn” Lund rekar linjer på Dulko.

Bygeln rasslar till runt vändhjulet på Kungsliften, det är här det börjar. Topparna ligger på rad och åkningen ser enormt inbjudande ut. Vi klickar i bindningarna och lägger en elva utför krönet bakom liften och planar ut på en platå några hundra meter längre ner. Skidorna åker upp på ryggsäcken. Det är nog här det börjar, tänker jag och blickar upp mot en lång fjällsluttning. Jag frågar Sven hur långt det är upp till första toppen.
– En kvart, om du joggar, svarar han.

Sven roar sig på sin egen bakgård.
Sven roar sig på sin egen bakgård.

Sven ”X” Olofsson och raska promenader i skidpjäxor är lite som kenyaner och barfotalöpning – något helt naturligt. 30 minuter senare står jag och flämtar på toppen, alldeles för varmt klädd. Inget problem med det i och för sig, förutom att Sven redan står där med pjäxorna knäppta och låtsas halvfrysa lite. Nästa hike måste jag knäcka Sven annars blir han så jäkla mallig tänker jag för mig själv medan jag rafsar ihop prylarna på toppen som i folkmun kallas 1380. Det är klart och riktigt kallt väder och det ligger en decimeter nysnö ovanpå ett lite hårdare lager snö. Vi skråar norrut för att hålla höjd och efter hundratalet meter blickar vi ut över Sveriges kanske vassaste friåkningsområde, Kobåset. Denna U-dalgång som likt en ostkrok sträcker sig norrut liknar verkligen ingenting annat. Här finns allt från mysåkning till riktigt hårresande utmaningar. Det råder verkligen inga tvivel; Kobåset kan tillfredsställa vilken skidperversion som helst.

Vi försöker att reka en linje från toppen vilket inte är alldeles lätt då fjällsidan hela tiden bryter av i branta partier och en massa klippor. Sven som vid det här laget har stått och stampat otåligt ett bra tag omvandlar istället ord till handling. Och som han gör det. Efter sju svängar ser vi en liten prick längst nere i dalgången. Snacka om koll på terrängen, men så är han pistör i Hemavan också mellan åtta till fem. Patrik ”Pastorn” Lund som även han saknar fartspärrar är inte sen att följa efter. Själv väljer jag att följa grabbarnas linje för att inte ofrivilligt sätta personligt rekord i klippdrop. Det är 400 meters fallhöjd av helt sanslös åkning och åket böljar hela tiden. Det känns som att snön och skidorna verkligen är polare.

Patrik Lund på väg ner i Kobåset.
Patrik Lund på väg ner i Kobåset.
Kobåset med terräng så det räcker.
Kobåset med terräng så det räcker.

Väl nere står vi ett bra tag och tittar upp över dalgången. Möjligheterna är oändliga här. Tyvärr så känns även längdspåret som man måste staka sig tillbaka på oändligt i det här föret. Vid 15 minusgrader och valla för slaskföre är det som att staka sig fram med stighudarna på. Vi får slita som djur för att ta oss tillbaka till Kungsliften. Efter en halvtimme snubblar jag in i värmestugan helt slut och genomsvettig. En ny underställströja åker fram och jag funderar allvarligt på att slänga den jag haft på mig.

På väggarna hänger ett stycke svensk skidhistoria i form av bilder på Stig Strand, Ingemar Stenmark och de andra skidvirtuoserna från årgång -56. Medan vi frossar på våra mackor tänker jag på att Hemavan utstrålar ett lugn som få andra orter. Under de gånger jag besökt byn har jag inte lyckats träffa en stressad människa eller någonsin stått i kö. Varken i liften eller på Sibyllakiosken. En möjlig förklaring är att Västerbotten är lika stort som Danmark till ytan och endast har 250 000 invånare – nu kan vi snacka om svängrum.

Sven bromsar för fotografen.
Sven bromsar för fotografen.
Patrik rundar av dagen.
Patrik rundar av dagen.

Efter fikat åker hudarna på i ett försök att spara lite på krafterna på väg upp mot 1380-toppen. När jag rycker av hudarna från skidorna erinrar jag mig en rubrik i Västerbottenskuriren i stil med. ”Ny lift planeras i Kobåset”. Sven berättar att det finns planer på en lift precis där vi står men att det krävs en lunta med tillstånd och en hel del pengar innan vi slipper traska från toppen av Kungsliften. Men tänk om det fanns en enkel t-krok bara. Då skulle jag bosätta mig i Hemavan under vinterhalvåret.

Drömmen om en lift försvinner så sakta när vi glider bort längs fjällryggen och tittar ut över åket. Snön är riktigt lättåkt för att vara svenskt kalfjäll. Vi delar broderligt på utrymmet och alla radar upp sig för att bränna av var sitt åk innan ljuset och fotomöjligheterna försvinner. Jag rättar till brillorna och hjälmen en sista gång och tar sikte på längdspåret längst ner i dalgången. Mot slutet av åket börjar ögonen tåras och jag inser att det går så fort att det är dags att samla ihop armar och ben för att slippa träffa Svens kollegor på fjällräddningen. När jag vänder mig om för att titta på åket ser jag Pastorn skena utför fjället och mitt framför näsan på oss droppar han ett isfall, sätter landningen – och så var hans dag gjord. Vi är alldeles för trötta för att orka bry oss om hemtransporten som står kvar på ”att-göra-listan” innan bastubesöket och den hägrande middagen.

Sven och Patrik testar Storfjällets Hot tubs.
Sven och Patrik testar Storfjällets Hot tubs.

Efter en långdragen staktur hem och ett välförtjänt bastubad med utomhusbubbel tar vi bilen till Sånningården. Fjällrestaurangen ligger tio minuters bilväg från Hemavan och kräver egentligen en historia för sig. Maten får min gom att jubla, eller vad sägs om; sikromsröra, inbakad fjällröding, och Västerbottensost med hjortron. Ja ni förstår själva varför Gastronomiska Akademin har diplomerat denna anrika Västerbottensgård. Nu rundar vi av ganska tidigt eftersom heliski står på schemat för morgondagen och beger oss tillbaka mot hotellet.

Urlastning på Dulko.
Urlastning på Dulko.

Vädret visar sig vara på vår sida även denna dag. Soligt och kallt så dunjackan åker med i säcken. Vi möter upp med vår heliguide Krister Marberg som kört heliski i området sen urminnes dagar och enas om att Dulko blir åket för dagen men inte förrän på eftermiddagen. Förutsättningarna kan knappast bli bättre än så här för att vara så sent på säsongen. När vi kliver ur helikoptern på Dulko sjunker vi ner till pjäxkanten i nysnö. Vi tackar för liften och eftersom vi vill ta några bilder i kvällsljus så planerar vi att ta oss tillbaka på egen hand. Vi glider fram till krönet men tyvärr ser vi inte hela åket då det är en brant passage ungefär halvvägs, men Patrik har som vanligt järnkoll på sitt åk och kör först. Spända av förväntan ser vi honom komma ut på det flacka partiet och så knastrar det till på radion.
¬ 800 fallhöjdsmeter ren glädje grabbar, det är bara att köra ropar Patrik i radion på sin pitedialekt.

Minnesvärt är bara förnamnet.
Minnesvärt är bara förnamnet.

Jag riktar brättena mot Viterskalsstugan och de följande två minuterna går inte att värdera i pengar. Åket har etsat sig fast i hjärnan redan innan det är slut. När jag når stugan fumlar jag upprymt efter mobilen i jackfickan. Jag måste ringa och tacka mor och far för att de satte skidor under mina fötter som liten. Men inte helt oväntat krävs det en mobiltelefon med glesbygdsantenn för att ringa här ute, jag ger upp.
¬ Hur tar vi oss tillbaka nu, frågar jag?
– Det ordnar jag, ropar Svens som står på en liten höjd och viftar med sin tegelsten till mobiltelefon.
I väntan på skotertaxin knackar vi på i stugan. Stugvärden har förberett varm choklad med grädde trots att de stängt serveringen för dagen. Vi enas om att after skin i Viterskalsstugan är klart underskattad. Efter en timmes pratstund dyker så vår skoter upp.

Vi har inga problem att njuta av kvällssolen under tolkningen tillbaka till hotellet – däremot att hålla i tolklinan. Svens kollega har bra tryck i gastummen. Men han vill väl hem precis som vi. Till slut skymtar vi Norrliften och vi genar en aning in bland fjällbjörkarna mot slutet och når hotellparkeringen. Jag klickar ur skidorna och på vägen in går jag förbi en soptunna. Det slår mig att jag har något i ryggsäcken som sannerligen kommer att ödelägga hotellrummet om det når rumstemperatur. Jag tar upp en stel genomfrusen underställströja ur ryggsäcken och öppnar locket på soptunnan. Då slår det mig att den kanske skulle göra sig alldeles förträffligt längst ner i fotograf Stefans rollerväska. Tänk att den kom till användning i alla fall.

Pauser är inte Svens grej, inte ens dem med fika.
Pauser är inte Svens grej, inte ens dem med fika.
Mer om Hemavan
Fakta Hemavan: stromma.se
Fakta Heliskiing: heliskihemavan.se

Text: Christer Hillörn, Foto: Stefan Brodén
Logga in på Freeride för att kommentera.
Bli medlem logga in Logga in med Facebook
  1. TStyle
    0
    TStyle | 2007-11-26 15:50          

    Härligt artikel! Fina bilder!

  2. Gött!!! Så där är alla dar i Hemavan!! =) nästan iaf!

  3. AndreasAndersson
    0

    Skönt skrivet mään // Blåställ

  4. GHK
    0
    GHK | 2007-11-24 08:49          

    Kung!!! Äntligen ett bra repotage om Hemavan å sedan att även två av skidvärldens skönaste killar (Pastorn å X:et) är med gör ju inte det sämre!

  5. Hoxxter
    0
    Hoxxter | 2007-11-23 18:42          

    Nu längtar man! Sitter fast på snowboardutbildning i vemdalen... Håller med megajohnsson där faktiskt...

  6. knali
    0
    knali | 2007-11-22 21:17          

    jag längtar hem.

  7. AndreasAndersson
    0

    Skönt skrivet mään // Blåställ

  8. SandyW
    0
    SandyW | 2007-11-22 11:29          

    Man får ju härliga flashback bilder i huvvet när man ser bilderna...härligt...

  9. Alvaro
    0
    Alvaro | 2007-11-22 08:57          

    Mössan har Sven fått av min mamma! Uruguays flagga, blåa ränder på vit bakgrund och en glad sol. Snyggt jobbat Chrille och Brodén (kryptiskt meddelande: jag frös hela vägen hem från Free radicals-festen efter att någon spillde sin gin och tonic på mig på väg ut). Sven och Pastorn är värsta radarparet, kolla in Vertikals decembernumret för fler sköna bilder på dudesen!

  10. gurring
    0
    gurring | 2007-11-21 23:49          

    Åkte heliski i hemavan i påskas... det var helt underbart...

  11. hannadego
    0
    hannadego | 2007-11-21 23:33          

    Kul att läsa ett så grymt reportage om Hemavan, min "hemmaort" =)

  12. ARE1977
    0
    ARE1977 | 2007-11-21 22:57          

    Helt rätt om mössan Alvaro, handmade va? Goa gubben Brodén grymma bilder.
    Hoppas någon från Strömma läser detta bara....

  13. Djsteffo
    0
    Djsteffo | 2007-11-21 22:09          

    Man måste nog till Hemavan och testa deras offpist!

    Bra reportage, manblir så grymt sugen....

  14. iana
    0
    iana | 2007-11-21 21:56          

    Jag längtar hem till Hemavan!!!
    Underbar artikel och supersköna bilder Stefan!
    Att killarna kan åka skidor är väl knappast ngt nytt? :)
    Ha ha!!!

  15. FF
    0
    FF | 2007-11-21 20:09          

    Stabilt reportage!
    Hur är det... får man köra skoter i området?

  16. JockeOboy
    0
    JockeOboy | 2007-11-21 20:04          

    heleskiingen där rä undebar!!!

  17. Manutten
    0
    Manutten | 2007-11-21 19:09          

    alltså damn! jag körde exakt samma länga förra vintern! lite känslor att läsa det här faktiskt måste ja säga :P aja bra skrivet! över å ut

  18. a_sjolund
    0
    a_sjolund | 2007-11-21 18:56          

    kan det bli bättre? nä det tror jag inte!

  19. Det är så jävla bra ofpist i hemavan:D Kolla bara bilderna så ser ni:)

  20. EnderWiggin
    0
    EnderWiggin | 2007-11-21 17:24          

    Wow, fina bilder! Synd att det är sa himla drygt att släpa sig horisontellt pa bräda... Saknar helikopter ibland!

  21. JohanSjoberg
    0
    JohanSjoberg | 2007-11-21 17:11          

    Kan tänka mig att det var många underställ som luktade gött i det sällskapet!

  22. lainio
    0
    lainio | 2007-11-21 16:26          

    hemavan verkar trevligt =)

  23. Flerkz-AnderZson
    0

    Härligt !!
    bra bilder :D

  24. Peter_K
    0
    Peter_K | 2007-11-21 16:04          

    Orörd snö, grym mat, bubbelbad, heliskiing. Jo, det låter som att ni hade det väldigt tråkigt...


    Grymma bilder! :)

  25. megajohnsson
    0
    megajohnsson | 2007-11-21 15:59          

    Bra artikel, fast den sista bildkommentaren vet jag inte om jag kan hålla med om, man får leta efter en hungrigare kille.

  26. KaILe
    0
    KaILe | 2007-11-21 15:50          

    blir att testa nått åk i vinter : )

  27. jens_ekstrom
    0
    jens_ekstrom | 2007-11-21 15:34          

    Kanon reportage! Ska bli hur kul som helst där i vinter! :D

  28. Lee-nus
    0
    Lee-nus | 2007-11-21 15:19          

    fy faen, härligt reportage!

  29. Utter
    0
    Utter | 2007-11-21 15:02          

    Maj för liftburet men går nog fint in i Juni för toppturer.

  30. s-aberg
    0
    s-aberg | 2007-11-21 15:00          

    verkar nice :D

  31. WITMatrix
    0
    WITMatrix | 2007-11-21 14:52          

    Hemavan kanske man får testa nån gång! =)
    Hur længe varar sæsongen dær?

  32. FredrikMalmsten
    0

    ser sjukt skönt ut..

  33. Alvaro
    0
    Alvaro | 2007-11-21 14:27          

    Sven har skidvärldens snyggaste mössa!

  34. HeLium
    0
    HeLium | 2007-11-21 14:21          

    Härligt! Snyggt reportage! Man blir liksom sugen....