NZ – Snön på andra sidan jorden: Del 2

Här är den andra och avslutande delen i Johan Gustafssons intryck och tips från resan bland Nya Zeelands skidorter.

Jag möter upp Johan och Joakim klockan 08.00, vädret har inte gett oss mycket snö på flera veckor men under gårdagen har det snöat uppe på Treble Cone och liftarna stängde vid lunchtid så vi har bestämt oss för att testa offpisten på det lite större skidområdet.

Vi packar in oss fem stycken med var sitt par skidor/snowboard i en alldeles för liten bil och ger oss förväntansfulla av mot Treble Cone som är en lite längre bilfärd på ca en och en halv timma från Queenstown. Vädret är molnigt och vi är lite dystra då det inte ser ut att ändras. Helt plötsligt ser vi hur ett blinkande rött och blått ljus tänds bakom oss, skit också! Det är farbror blå som bestämt sig för att vinka in oss och med alla skidorna i bilen ser det inte allt för ljust ut. Vi har kört 90 km/h på en 80-väg och får 80 NZD i böter. Det känns som om det inte är vår dag, man kanske skulle stannat i Queenstown och njutit av en kaffe på Starbucks istället?

Jocke Eswald hikar.

Johan Petterson drar en linje.

Vi tar oss igenom dimman uppför berget och just när vi kommer upp på parkeringen bryter vi igenom och solen skiner vackert mot oss, äntligen! Vi tar en kaffe på basstationen innan vi tar första liften upp och det känns som om det tar en evighet för baristan att göra klart kaffet. Det har kommit 15 cm snö under gårdagen vilket är relativt mycket för området och vi tar några åk i Saddle Basin som uppvärmning, solen bränner bra och det blir snabbt tung vårsnö så vi söker oss längre upp i området och tar en hike upp till Treble Cone Summit för att komma åt bättre snö. Efter en tung förmiddag med kramp i låren bestämmer vi oss för att ta lite bilder i Hidden Valley på eftermiddagen innan vi än en gång skall pumpa ut den sista energin ur benen.

Treble Cone har många lättillgängliga klippdropp och rolig terräng att åka i vilket gör det till den bästa offpisten i området. Det är dessutom lätt att hitta ospårat om man bara klättrar en liten bit men parken är liten och inget att jämföra med till exempel The Remarkables eller Snow Park. Ett dagskort kostar ca 500 kr vilket är rätt dyrt, men om man har vädret på sin sida så är det definitivt värt det och det är trötta och glada vi återvänder till Queenstown för att vila upp oss för nya skiddagar.

Några dagar senare är det kvällsåkning på Coronet Peak som gäller, vi plockar med oss vår flatmate Danielle som just börjat åka snowboard och ger oss av till berget. Coronet Peak är ett bra komplement till det närmaste berget The Remarkables då det är mycket bättre piståkning och även endel raviner att utforska, här anordnas även just kvällsåkning som kan vara ett skönt alternativ till den vanliga åkningen och otroligt vackert när solen går ner över Queenstown.

Vi har bestämt oss för att njuta våra sista veckor i Wanaka och Snow Park. Wanaka är en mindre stad än Queenstown och därför lite lugnare, men du har istället närmare till skidområdena Cardrona, Treble Cone och Snow Park. Vi tar in på Mountain View Backpackers och kommer snabbt underfund med att det är dominerat av japaner. Stället har ett gemensamt kök/vardagsrum och vi kommer bra överens med våra nya vänner.

Andreas Herbst på wallriden

… senare i rullstolen.

Dagen därpå är den 19 september och det börjar lida mot slutet på säsongen. Vi möts av en väldigt blöt vårsnö när vi kommer upp till Snow Park för att ta lite bilder. Dagen börjar fint med bra bilder från en lång dubbelkinkad rail som Andi krossar. En wallride ligger alldeles bredvid och vi bestämmer oss för att ta lite bilder innan vi går vidare till ett stairset, dock ligger solen på och efter lunch börjar det bli blött och svårt att bedöma inrunnet. De första försöken går bra, men när han droppar in för sista fotot har han för mycket fart och flyger över. När vi kommer runt ser vi att han ligger kvar, helt stilla, i landningen och vi blir snabbt oroliga. Han har trillat tre meter rakt ner på en isig fläck i skuggan och har smärtor från höften. Det blir till att besöka sjukvårdarna som konstaterar att inget är brutet men att han har skadat en muskel och får ta det lugnt ett par dagar.

På grund av Andi skada åker jag själv upp till Cardrona för att se hur den sista skidorten av de fem utvalda står sig mot de andra. Jag möts av en skidort som kan ge något åt de flesta åkare, bra pister för carving och en rolig park för parkråttor. Cardrona är det bästa alternativet i området för allroundåkning och väldigt familjevänligt med många nybörjarlinjer.

En kort sammanfattning av Nya Zeelands skidåkning är att Snow Park har den bästa parken men man bör vara en välutvecklad åkare för att få ut det mesta av parken då de inte har något för den rena nybörjaren.
Treble Cone är området för offpiståkaren då de har en otroligt vacker miljö och många möjligheter att åka utanför pisten, snön på Nya Zeeland går dock inte att jämföra med de större puderorterna i världen.

Cardrona är det absolut bästa allround-alternativ, det känns som en riktig familjeort eftersom det är nybörjarvänligt men man kan också njuta av parken eller träna upp carvingtekniken i de lite bredare pisterna.
Om man vill åka park närmare Queenstown är The Remarkables ett riktigt bra alternativ med en riktigt bra park som har allt från nybörjarlinjer till ”The Stash”, vi saknade dock en riktigt bra halfpipe. Man kan även göra en hel del hiking för att åka offpist.

Coronet Peak är komplimentet till Remarkables i Queenstown-området med sina pister och kvällsåkningen. Parken är inte lika bra men eftersom man kan få båda orterna på samma liftkort för ett bra pris så kan man njuta av båda två.

Vi har haft en underbar tid i Nya Zeeland och skidåkningen har varit över förväntan, snart är det dags att vända tillbaka för den europeiska säsongen igen, men först ska vi hinna med lite sommar i Australien. Ses i vinter igen!

Vi har hunnit filma och editera en liten del av åkningen från The Remarkables och Snow Park vilket ni kan njuta av här:

Text: Johan Gustafsson, Film: Johan Gustafsson, Foto: Danny Crofts, Joakim Eswald