”-Omgiven av spetsiga, snöiga toppar”, testpiloten om Alagna
I januari besökte vår testpilot Nils Vikström Alagna i Monterosa med XTRAVEL. Här är hans tankar och reflektioner kring ”puderparadiset” i Italien.
Under våren -19 fick jag ett mail från en ”Freeride-Anders” om att jag vunnit en resa till Alagna. Det tog mig ett tag innan jag kopplade samman det misstänkta bluffmailet med ett tävlingsdeltagande på Freeride några veckor tidigare. Snöbrist och tät schemaläggning våren 2019 fick mig och Xtravels kontaktperson att boka resan till januari 2020 i hopp om bättre förutsättningar.
Väl framme i Milano en mörk januarikväll, timmar efter Zlatans andra hemmamatch sedan återkomsten, blir jag hämtad av resebolagets guide. Under transfern upp mot de mörklagda bergen gick snacket varmt med guiden Hannes, som intensivt försökte peka ut toppar som knappt anades i skymningsljuset. En kvällspasta senare var förväntningarna höga inför morgondagen trots många veckor sedan senaste snöfall.
”Under transfern upp mot de mörklagda bergen gick snacket varmt med guiden Hannes, som intensivt försökte peka ut toppar som knappt anades i skymningsljuset.”
I morgondunklet vaknade jag tidigt och tittade sömndrucken ut över den fortfarande sovande byn, omgiven av spetsiga, snöiga toppar. Då puderbristen var ett faktum föll valet på carvingskidor under den klarblå himmelen. Guiderna visade engagerat runt i de lååånga, folktomma pisterna och pekade emellanåt ut potentiella pudersvackor i ”freeride paradise”. Längtan efter det, på prognosen, icke-existerande dumpet växte sig än starkare. Grymma pizzor, med extra parmesan, blandades med någon halvblaskig italiensk lunchöl på vindstilla och soldränkta uteserveringar ackompanjerade av excentriska italienska servitörer.
Vardagskvällarna i Alagna bjuder inte på någon vidare vild after-ski men trevliga barer där stora charkuteri- och ostbrickor á la 200 svenska riksdaler serveras ”gratis” som tilltugg till din öl, minst sagt stämningsfullt! Middagarna med guiderna och andra skidåkare gjorde oss heller aldrig besvikna. Ett pensionerat svenskt par med god lokalkännedom serverade både kanin, tiramisu och lokal sprit i en vacker gammal hotellsal.
”På en topp ovanför en glaciär finns Europas högst belägna övernattningsstuga på 4554 meters höjd, byggd för någon gammal drottning i slutet av 1800-talet.”
Sista dagen spenderades utanför pisterna trots brist på mjuka förhållanden. Vi tog liften till högsta station Indren, belägen på 3300 meters höjd. Där påbörjades skråandet någon kilometer och därefter turandet upp mot en av områdets glaciärer, iklädd underställ. Flera högt belägna gamla ”rifugios”, det vill säga hyttor/stugor, finns under senare delen av våren öppna för övernattning och matintag. På en topp ovanför en glaciär finns Europas högst belägna övernattningsstuga på 4554 meters höjd, byggd för någon gammal drottning i slutet av 1800-talet. Vi satsade lägre men fick en underbar lunch i solen vid en annan Rifugio innan vi åkte de drygt 2000-höjdmeterna ner till liften, drömmandes om vårslask eller puder… Möjligheterna till högalpina äventyr eller liftnära åk blir här många om du utforskar området med hudar under skidorna.
Sent på kvällen rullade vi åter de dryga två timmarna mot Milanos flygplats med väskan fylld av Aperol och Parmesan, drömmandes om att återkomma senare under vintern när underlaget är mjukare, slaskigt eller pudrigt.
Text och foto: Nils Vikström
