Professorn

När många försöker få ihop sina skiddagar under året på sina tio fingrar visar Jan ”Professorn” Karlsson att ”the best is yet to come” Med vuxna barn och all tid i världen åker 74-årige Jan Karlsson nog mer skidor än de flesta av oss. Men innan han blev pensionär har han hunnit bidra med sitt strå till svensk skidforskning.

”Ja det var Jan” svarar rösten på andra sidan luren. Jag hör hur det raspar i mikrofonen av vindraget och jag anar att mannen på andra sidan är ute på någon slags aktivitet.

– Jag är ute på en lite förmiddagsrunda med cykeln. Men i eftermiddag ska jag ta mitt riktiga pass med racercykeln, säger Jan Karlsson.

Inte illa för en 74-åring. Vi bestämmer att vi ska ses hemma hos honom i hans lägenhet på Källvägen i Åre. Strax efter tre på eftermiddagen är jag framme vid bommen intill bostadsområdet. Jan Karlsson kommer cyklandes på en svart mountainbike och möter mig vid bommen intill bostadsområdet på Källvägen. Jag välkomnas med ett varmt leende och ett fast handslag. Redan i hallen möts man av flera på skidor och lite längre in ytterligare skidor och cyklar.

Jan ”Professorn” Karlsson är ett namn som många känner igen och har åsikter om. Är du uppvuxen i trakterna kring Årebygden eller har bott i området har du nog inte kunnat undgå honom. Han är per definition en FILO-åkare (First In Last Out).

En vän berättade att vissa skitdagar när det är -6 grader och underkylt regn kan Professorn komma åkandes mer eller mindre själv i systemet och utbrista ”Vad bra det är!!” Enligt honom själv så åker han skidor alla dagar så länge snötäcket tillåter och han inte behöver åka in till Östersund för att besikta bilen.

Vi slår oss ner i köket och Jan bjuder på pulverkaffe. Hans grå yviga hår och det ordnade kaoset göder bilden av honom som en en klassisk professor. Men hans resa på den akademiska banan började långt ifrån toppturande och offpiståkning på Skutan.

– Jag föddes och växte upp i Eskilstuna, Mälardalen. Min skidkarrär började jag dock rätt tidigt i Vilstabacken. Då handlade det mest om alpint tävlingsåkande.

– Min första kontakt med Åre fick jag som tonåring redan i slutet på 40-talet. Sedan var jag uppe i Åre på 60-talet som fysikdoktor i Åre där gjorde jag mätningar och jobbade med skidåkarna Ole Rohlen, Rune Lindström, Bengt-Erik Grahn.

1971 skrev han sin D-uppsats vid farmakologiska institution på KI. Ämnet var faktorer som påverkar blodcirkulationen.

– Efter det att jag var klar med min D-uppsats flyttade jag till Dallas och jobbade på det som då kallades USA:s blodigaste akutmottagning. Min chef på sjukhuset hade som uppgift att dödförklara John F. Kennedy.

I Dallas bedrev Jan Karlsson forskning kring mjölksyra och blödning. Det var den typen av forskning inom idrottsrelaterad vetenskap som ledde honom till att återigen knyta kontakt till skidvärlden. Han hade redan innan sin flytt till Dallas varit med och lagt grunden för det som senare skulle bli skidgymnasiet i Järpen. Jan Karlsson stod för att ta fram kursinnehåll och vilka ämnen som utbildningen skulle bestå av.

–Det var med viss besvikelse jag inte fick närvara på invigningen av skidgymnasiet då detta sammanföll med min vistelse i staterna, säger han.

Sin disputation fick han omgående efter det att han var klar med sin doktorsavhandling, vilket ledde till att han blev docent på en gång. Genom att sitta som biträdande professor på GIH och sedan ta över efter Bengt Saltin som då hade flyttat till Köpenhamn fick han sin professur.

Jan tar fram några av de böcker/avhandlingar han skrivit och lägger på köksbordet. Jag tittar i en av dem och ser siffror på en mätning av syreupptagning på Ingmar Stenmark.

– Ingmar Stenmark hade en enormt bra fysik och hade även kunnat blivit en mycket duktig längdåkare, säger han.

Lägenheten är ljus och rymlig i den delen som är ett slags vardagsrum. Men årens samlande av böcker och LP-skivor och skidgrejer gör att känslan av bibliotek, musikaffär och garage lätt infinner sig.

När det kommer till skidåkningen så står skidorna i lägenheten inte som samlarobjekt utan snarare som hans promenadskor som användes så länge snötäcket ligger.

– För tre år sedan hade jag skidpremiär den 16 oktober då det kom massa snö. På somrarna brukar det kunna gå att åka 10-15 dagar på baksidan.

Helst åker han själv då han gillar att vara ensam och känner att han lättare upplever flow i åkningen om han får åka själv.

– Jag är ingen enstörning men jag har inga problem att vara själv flera veckor utan att bli lappsjuk.

Jan har nu bott i Åre sedan början av 90-talet på grund av en skilsmässa. Han är en profil som ofta syns i diverse tidningar m.m. Han har varit teståkare för Åka Skidor i många år.

Han reser sig och böjer sig över en Mac-dator som måste varit ny ungefär samtidigt som Jan flyttade in i lägenheten på Källvägen (ca 20 år gammal) för att ta fram ett inramat fotografi på honom själv taget av skidfotografen Mattias Fredriksson.

Bilden visar Jan poserandes med en MTB över axeln. Bilden måste också den vara kring 20 år gammal. Han försvinner in i ett av rummet för att svira om och kommer ut i sina träningskläder för att sticka ut på sin runda med racern. Turen går denna eftermiddag till Duved. Jag ser honom försvinna bort längs Källvägen och hoppas att man om 44 år ska kunna göra detsamma och inte sitter och tjurar på hemmet i en rullstol och dosetten som smartphone.

Text: Andreas Lalantha
Foto: Andreas Lalantha
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. kappakomplett
    0
    kappakomplett | 2014-10-25 10:45          

    Jojo, folk som bor i Åre har förstås många "skiddagar", åker upp med sm-6 eller vad det heter och äter en flottig fläskhamburgare för 345 SEK och står sedan och betraktar folkhavet i backen innan beslutet om vänster- eller högerkanten ner i pestrappet långt om länge ska tas... ka-ching en (1) skiddag!

  2. la_grave
    1
    la_grave | 2014-10-24 15:17          

    Skiddagar är ett dåligt mått, räcker ju att åka upp en gång och dricka öl och sedan vackla ner, för at få en skiddag. Skidtimmar är bättre. Eller någon mer avancerad formel: fallhöjd x hastighet x svårighetsgrad (möjligen ska man snarare dividera hastighet med något, blir det för brant/svårt går det ju långsammare än om man bara åker svart backe där man mer eller mindre kan elva med lite skär).

  3. Markus_Fredlander
    0

    Inspirerande läsning. Skönt att man förhoppningsvis har några år kvar som skidåkare.

  4. Igel
    1
    Igel | 2014-10-18 22:06          

    Ge oss mer med denna man!!! Kanske ett klipp med åk och lite intervju

  5. Sepp
    0
    Sepp | 2014-10-18 15:52          

    HAHA. Professorn, vilken stjärna han är då.
    Man kan ju verkligen undra exakt hur många skiddagar han har per säsong, undra om de är möjligt att slå om de ska vara så många som de verkar vara.

  6. kappakomplett
    1
    kappakomplett | 2014-10-16 13:38          

    Jaså, pensionär, jag trodde han var professor!
    Docent blev han i alla genom att sammanföra sin disputation med doktorsavhandlingen...
    Kanske vore det ngt att skicka honom till en CMH lodge?

  7. Torma
    1
    Torma | 2014-10-16 13:33          

    Han är ju som han är den där professorn, alltid glad. Det där "jag, inte lappsjuk"-citatet tvekar jag dock inför. Han är ju mest känd för allmänheten här i byn, genom sitt uppsökande av närmsta själ, för att konversera om allt. Härlig gubbe!

  8. eHogstrom
    4
    eHogstrom | 2014-10-16 13:20          

    Njae vilket taskigt avslut på artikeln. När man väl hade kommit in i det så tog den tvärslut..
    Kräver en del2 alt. en podcast med denna man!

  9. Glisseur
    3
    Glisseur | 2014-10-16 12:31          

    @kappakomplett Pensionärer har ofta mycket fritid...

    Professorn är kung. Men frågan är hur många dagar han säger att han åker, och hur många han faktiskt gör det :)

  10. kappakomplett
    0
    kappakomplett | 2014-10-16 11:43          

    Han verkar ha mycket fritid.

  11. Hawk100
    1
    Hawk100 | 2014-10-16 08:53          

    Hah!!!!
    Det finns alltså hopp!
    Bara man uppnår den där j...a pensionsåldern någon gång!!!!