Jonas Söderqvist

Jonas Söderqvist tillhör de mest rutinerade skidåkarna i Free Radicals-filmerna. Jonas är bördig från Falun i Dalarna och har en bakgrund som port- och puckelåkare. Han var den första svensken att bli helproffs inom friåkning när han för några år sedan skrev på för Salomon. Smart nog har Jonas varvat skidåkningen med studier och är i dag färdig civilekonom.

Filmklippet visar en otäck lavin som löstes ut vid inspelning i Riksgränsen i maj.
-Incidenten inträffade på en västlig sluttning av Vassitjåka, sydost om Nordals i Gränsen. Det var sista veckan i Maj någon gång på eftermiddagen, berättar Jonas.

Hur reagerade du?
-Först blev jag förvånad att snön i huvudtaget släppte. Under färden ned tumlade jag runt i snömassorna, ena stunden var jag ovanför snön och andra befann jag mig under snön. Vit, svart, vit, svart osv. Jag greps inte av panik. Försökte bara hålla mig ovanför snön så mycket det gick och hålla andningsvägarna fria från snö. Däremot blev jag förbannad över situationen och tyckte att vi hade bedömt risken för att det skulle släppa som liten, men trots det hände det.

Vad hann du tänka på?
-Man hinner tänkta på en hel del…. typ, nej detta var sista gången, bara jag klarar det här….

Kunde du ta dig därifrån själv?
-Ja, efter att jag hittat skidor o stavar gled jag till helikopter´n som väntade 300 meter därifrån.

Har du haft liknande olyckor under din skidkarriär?
-Ja, tyvärr!
Du ”lägger av” med skidåkning på heltid, vad ska du göra nu?
-Jag ska bli en ”Svensson, en så`n där vanlig människa” Nej, skämt åsido, jag är klar med min utbildning och kommer att syssla med något som har anknytning till den. Skidåkning kommer jag alltid att syssla med.
Säkert är att friåkningen blir en profil fattigare. Jonas var med satte Sverige på kartan när den ”nya” skidåkningen fick sitt lyft i mitten på 90-talet. Han har gjort sig känd för sin vackra och vägvinnande åkstil och förmåga att hitta linjer i all terräng.

Filmklipp:
Modem
Bredband
Format: Quicktime

Hela Free Radicals 2001 kan ni köpa här.

Text: Anders Norin