Sjukt hög nivå down under på årets första FWQ

Publiken kan knappt hålla hakorna från marken och åkarna kliar sig förbryllat i huvudet: var har de hamnat och vad ska de ta för linje här näst? Tidigare har åkarna tagit sig till Nya Zeeland för att samla enkla poäng och få sig ett försprång inför kommande säsong. Nu osar det världstour om både nivån på åken som så väl den briljant organiserade 4-stjärniga kvaltourstävlingen. Kiwisarna visar vart skåpet ska stå. Bäst blev Cody Bramwell som kom tvåa och Sanne Mona tog (ännu en) fjärdeplats. 

16 filmer senare har några av FWQs mest hängivna åkare lämnat soliga Sverige bakom sig, och landat på Nya Zeeland. Strax därefter kommer fransmännen med 14 filmer och amerikanarna med 11. För er som inte ens hunnit ana höstfärger i träden, har dessa legat i hårdträning hela sommaren för att kunna börja vintern tidigt. Varje år börjar den europeiska kvaltouren något sporadiskt med sina första event i början av september.

Dessa hålls i närheten av vår södra polcirkel, närmare bestämt på Nya Zeeland, där vinterhalvåret är omvänt. Totalt har de samlat ihop 4 stycken kvaltävlingar, varav tre stycken är 2* och en är ett 4* event. Först ut har vi tävlingarna som går av stapeln i The Remarkables, en 2* tävling och en 4*. Dessa hålls i samband med Nya Zeelands Winter Games, som arrangeras i världsklassanda. 

Redan under 2* tävlingen var pulsen hög och konkurrensen lika som underlaget, stenhårt. Ett flertal tricks slängdes lika självklart på damsidan som på herrsidan. Sanne Mona beskriver sina känslor efter tävlingen:
– Detta är den högsta nivån som jag har skådat på damsidan, och detta under vinterns första kvaltävling!


Vi fick se damerna göra ett antal snurrar samt 2 bakåtvolter, som länge varit sällsynt i tävlingssammanhang. Sanne själv snurrade in en 360 och slutade upp på fjärdeplats, vilket gjort att hon inför det 4* eventet är fueled by anger. Sanne förklarar sig själv:
Ja, nu är det ju så att jag är den eviga 4:e platsaren, och för några dagar sen kom jag fram till att man kanske ska testa ilska som tävlingsbränsle. Så nu är jag fueled by anger för att ta mig ifrån den fruktade 4:e platsen. 

Till dagens tävling, den 4-stjärniga, har vi alltså lagt i ännu en växel, i både stämningen och åkarna. Med oss i detta race har vi i gult och blått; Sofie Gidlund och Sanne Mona (som skulle fått sällskap av undertecknad Moa Wärvik, men som i ett allt för saligt skidtillstånd bröt näsan tidigare i veckan). Även Caroline Strömberg kollade på biljetter men har en svårt övertalad chef. På herrsidan finner vi åkarna Hugo Scharl, David Deliv och Cody Bramwell. Vårt svenska startfält är hungriga och vi frågar dom vad som gör det värt att tömma halva plånboken och resa till andra sidan jorden. Sanne:
– Hela setupen här är som balsam för själen, det är otroligt vackert. Glad över att tävlingarna lurade hit mig, nu kommer jag nog åka hit utan att det måste vara tävling.
Sofie Gidlund förklarar varför hon är på Nya Zeeland i september:
 Maten! Jag testade min första peanutbutterjelly macka här, jag älskar det!
Cody:
– Det är hög standard och mycket send! 

Och mycket väl inleds dagen med FWT domaren Dion Newport’s ord:
– I think this is the one freeride qualifier comp with the highest level there is at the moment, and you guys are making it real.
För tillsammans med svenskarna, de Nya Zeeländska hemmaåkarna, har de ett stort internationellt inslag av åkare. Bland dessa har de också 8 stycken åkare som har samt ska åka på Freeride World Tour, världstouren. Inte undra på att det svettades redan innan 
tävlingen dragit igång. David och Cody nämner att de tidigare vintrar åkt hit för att plocka enkla poäng men nu har nivån skjutit iväg och allt kan hända. 

Det våra svenska åkare också nämner när de beskriver anledningen till att ta sig till dessa tävlingar är den glada och positiva stämningen. Dessa åkare och arrangörer har roligt på berget. Tävligen drar igång och på start bär startern en clown likande gammal rugby dräkt och speakern i mål bär en Karlsson på taket hatt. Samtidigt finns ett flertal fotografer på plats och eventet både livestreamas och har en ”hot-seat” för ledande åkare. 

Snowboard dam

Eventet startar med snowboard damer, de sätter ribban direkt. Spanska Nuria Castán Barón sätter en flera meters klippa utan problem. Claire McGregor, som under vintrarna hänger i Verbier, åker så snabbt och kontrollerat att vi knappt hänger med. Tidigare världs-tour åkaren Mikaela Hollsten från Finland sätter ner ett felfritt åk och klipper tredje platsen med de två tidigare nämnda framför sig. 

Snowboard herr

Herrar snowboard droppar in snabbt därpå och som Cody nämnde innan tävlingen är motståndet oerhört jämnt, och det är inte bara han som ska vidare till världs-touren denna vinter. På plats har vi också 19-åriga Blake Moller som kvalade in från den nordamerikanska serien. Cody som förra året tog hemma denna tävling fick i år lämna över till denna youngstern. Blakes åk hör utan tvekan hemma på touren då han blandade in både ett stort freestyle trick med snabb och kontrollerad friåknings stil. Cody tar med nöjda miner hem en andra plats (mycket på grund av redan säkrad FWT plats) och tätt därefter går tredje platsen till Nya Zeeländska Roland Morley-Brown. 

Skidor dam

Nästa svensk ner för facet blir Sanne Mona som är fueled by anger, och det syns när hon åker med perfekt flyt i sin åkning samt snurrar in ännu en 360 som blir den ända på damsidan. Frågan är vilken nivå av ”anger” som fylls i Sanne när hon blir tilldelad ännu en 4:e plats. Vi kollar pulsen och hon svarar att hon har mycket mer att ge, lovande tycker vi eftersom säsongen knappt dragit igång.

Vinnaren för dagen blir Jess Hotter som försvarar sin vinst från förra året och med sin stensäkra åkning laddar upp inför världs-touren kommande vinter. Efter sig har hon Eva Battola och Sybille Blanjean som båda rest hit får de Schweiziska alperna. De visar också på hårt skolad åkning som gör att nivån inte går att känna igen från tidigare tävlingar. Sofie Gidlund stänger facet för damerna som på start burit med sig en fantastisk känsla med massor av kärlek och glädje till skidåkning, något som hon hittat tillbaka till efter en tung säsong. Trots att hon tumlar efter hennes enorma klippa skrattar hon i mål och firar de andra åkarnas framgångarna. 

Skidor herr

Sist ut har vi skidor herrar. Vi kan snabbt konstaterar att vi är glada över att slippa bedöma dessa svårt urskiljbara prestationer. David Deliv har sina två tidigare år kraschat på samma linje och har därför lagt om sin plan. Han tillägger:
I år var jag förberedd på stämningen, alla good vibes, och valde att rida på den vågen. Folk håller ihop och peppar varandra, likt Riksgränsens gemenskap, men med en tryggare stämning och roligare face.
Med den inställningen levererar han dagens största bakåtvolt, en sådan som bara Deliv kan, och landar på en 12:e placering. Nöjd och belåten var han och tyvärr den enda svenska killen som höll sig på benen då Hugo Scharl kraschar efter en stor 360 på slutet.

Och som tidigare nämnt visar kiwisarna vart skåpet ska stå. Pallen erövras av Julian ”Jamesa” Hampton, Hank Bilous och Craig Murray. Domarna beskrev Jamesas åk som det kompletta tävlingsåket där han prickade in ”traditional freeride style, big technical skiing and a progressive freestyle run”. Översatt i 3 stycken (!!) 360’s och bland de största dubbeldroppen i facet. Tillsammans med de två världs-tour åkarna sprutade de champagne över varandra, som bara är början av kvällens firande. Stämningen är en enda stor folkfest där alla kramas, hejar och glädjes åt varandras åk, oavsett prestation. 

Nu blickar vi framåt och en lång (alldeles för lång) höst fylld av benträning ligger framför oss. Kommande vinter kommer de flesta av dessa svenska åkare ha sin bas i Schweiziska orten Engelberg, för att frodas och fortsätta jaga pallplatserna på qualifier touren.

Även Cody kommer fylla sitt schema med de 4* tävlingarna och nämner Ludovic som åkt ut och kvalat till touren flest antal gånger. En något nervös Cody säger att det är bäst att säkra sin plats. David delar med sig av sina tankar inför FWQ 2020:
– Jag hoppas att jag äntligen lärt mig någonting från tidigare år. Mycket handlar om hur jag lägger press på mig själv för att skapa bra självförtroende. Jag har börjat lugna mig själv med att jag inte måste naila varje tävling utan tänka mer långsiktigt. Det är okej att misslyckas. I Engelberg ska jag träna på att reka, det är min akilleshäl, och det är viktigare än man tror, nästan avgörande. Kolla bara på Kristoffer Turdell, han har alltid stenkoll på sitt linjeval.
Sista linjen för dagen gick raka vägen till Woodys bar. Mer än hälften av startfältet tappa bort sig i terrängen. Enough said. 

Resultat Freeride World Qualifier 4*,
The Remarkables New Zeeland 2019

SKIDOR DAM

SKIDOR HERR

BRÄDA DAM

BRÄDA HERR

Text: Moa Wärvik
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentara