Skidåkning nedför Gasherbrum 2

Fredagen den 22 juli nådde jag och Jörgen toppen av Gasherbrum 2 (8035 m). Därefter startade vårt skidåk utför en av Pakistans stoltheter och tillika världens 13:e högsta berg.

Jörgen och jag lämnade baslägret i tisdags och vi hade tre soliga dagar när vi klättrade upp till läger 3 som ligger på 7000 meters höjd. Vid midnatt, efter att vi sovit några timmar, satte vi skidorna på ryggsäcken och lämnade vårt tält. Det var sex kalla timmar innan solen kom fram bakom bergen och värmde upp oss. Det var blandad klättring på vägen upp. Först ett stenparti, sen en lång travers längs ett snöfält som tog oss runt toppyramiden, där väntade en brant snösluttning upp till toppryggen. Efter en lugn och klar natt och solig morgon blev vinden plötsligt starkare och moln drog in. Helt slut kravlade vi på knäna längs den smala snökammen mot toppen. Klockan tolv kunde vi inte gå längre, vi var på toppen av Gasherbrum 2, 8035 meter över havet.

Vinden som blev allt starkare och det tjocka molntäcket, gjorde inte vistelsen på toppen så trevlig. Efter lite fotografering tog vi på oss skidorna och började svänga utför den branta sluttningen på Gasherbrum 2. Den tunna luften gör att man efter fem svängar är lika trött som efter ett 1000-meters åk i alperna. Tröttheten försöker man förtränga genom att titta på utsikten. Bergen här i Karakorum, som bergskedjan heter, är något av det vackraste man kan se. Det ger en energi till att fortsätta svänga nerför den inte alltid perfekta snön. En månad, många höjdmeter uppför och ett oförglömligt skidåk.

Nu sitter vi i baslägret och äter så mycket mat vi kan och längtar till
den skandinaviska sommaren.

Text: Fredrik Ericsson