Skidtest: Line Sakana [2022]

Vi har testat Line Sakana. En annorlunda skida som fiskar efter en kombination av carving, puder och nya skolans butters och smears. 

Första gången jag var på världens största sportmässa för skidprylar, ISPO i München, var det två nyheter som verkligen stack ut för mig: dels Oakleys Prizm React, dels Line Sakana.

Den förstnämnda har inte blivit den succé som tillverkaren hoppades på, att få tekniken med att via ett klick på gogglarna få linsen att bli ljusare eller mörkare blev svår att få jämn kvalitet på i massproduktion och produkten kom inte ut på marknaden.

Idén med goggles som skiftar lins utan att fysiskt byta lins är lockande, men föll på målsnöret för Oakley precis som svenska POC:s liknande ide med Cornea, som trots lansering inte heller har kommit ut i butik till konsument.

Men låt oss prata skidor och inte goggles. Till säsongen 2018/2019 kom alltså Line Sakana, den var då en tydlig ättling till Eric Pollards bredare skida Pescado med 125 mm midja och fishtail som kom några vintrar före Sakana.

När jag såg Line Sakana på den där mässan tänkte jag ”wow, den är både retro och modern, snygg och shapen är klart intressant”. Fotnot här är att Eric Pollard efter 21 år och 48 skidmodeller lämnade Line i höstas.

Lite drygt tre år efter den där mässan sitter jag i stolsliften VM6:an i Åre på väg upp för att låta fiskarna leka i både nysnön som har fallit över den jämtländska skidmetropolen, samt carva dem som en fräs ner i pisterna.

LINE SAKANA TESTÅK ÅRE MARS 2021

TESTPLATS OCH SKIDFÖRE

Skidorna får åka rolig terräng på Åreskutan en solig och nysnöig dag i mars 2021. Det är cirka 10 cm fluff på sina ställen där pudret blåst och hamnat i lä. Pisterna är ganska snälla och lättåkta, med greppigt underlag. Blåis och stenhårt före lyser med sin frånvaro. Det är inte heller så mycket nysnö att det blir megapuckligt i pisterna på eftermiddagen.

Jag testar skidorna framförallt kring VM6:an, Hummelliften och Fjällgårdsexpressen. Det är röda pister med bra lutning kring VM6:an, det är lite mer mellow röda pister, känns mer som blåa, vid Fjällgårdsexpressen. Det blir svart pist nedför Slalombacken och även från toppen av Hummelliften.

Offpistmässigt åker jag Svartberget, Vinkelrännorna, Susabäcken och även lite av terrängen under själva VM6:an, det sistnämnda illustreras i rörlig bild ovan.

OM SKIDAN – LINE SAKANA

Sakana betyder fisk på japanska. Line Sakana kom alltså för första gången vintern 2018/2019. På pappret är detta en lite udda skida som hamnar någonstans i all mountain/freeride-facket.

Fiskstjärtsformen baktill är det som sticker ut mest. Tanken är att bakändan ska sjunka lite lättare i mjuk snö, samtidigt som man kan åka på en lite kortare skida utan att missa flyt enligt tillverkaren. Den utskurna delen baktill är förstärkt med metall (kika på bilden ovan, höger, där belagen visas), du behöver alltså troligen inte oroa dig över att knäcka dessa utstickare utan de känns solida.

Det är ganska mycket spann under foten, 4 mm, och detta går över stora delar av skidan, väldigt långt bak. Framtill sitter en rocker och bredaste punkten på brättet är riktigt bred. Sakana har därför en väldigt kort teoretisk svängradie, 15 m i 174 cm.

Träkärnan är vad Line kallar för ”partly cloudy” och är en mix av träslagen paulownia (kejsarträd) och lönn. Skidan är förstärkt med kolfiber för bättre prestanda på hårt underlag.

Fronten på Sakana är ganska mjuk, medan bakändarna är hårdare i flexet. Tanken är att sväng ska initieras enklare med en mjukare nos tillsammans med rockern, samtidigt som carvingen ska sitta fint med en lång effektiv kant mot snön hela vägen bak till skidans fishtail.

Line Sakana kommer i tre längder: 166 cm, 174 cm och 181 cm. Tillverkaren rekommenderar att du går ner i längd jämfört med andra skidor, eftersom skidans effektiva kant är lång är detta smart att göra. Måtten är 150-105-138mm (@ 174cm) och vikten är 1770 gram per skida utan bindning, så helt klart ett alternativ även att topptura på för dig som letar efter en one quiver.

OMDÖME OCH INTRYCK AV SKIDAN

En skida som Line Sakana är en rolig tingest redan före man klickar i bindningarna. Det är en udda kreation, även om det historiskt finns liknande skidor med swallow tail från andra märken som exempelvis Völkl Sanouk och Salomon Rocker.

I pist har jag inte åkt någon lika bred skida som är så lätt att få upp på kant, och enkel att svänga. Den är rolig i pisten när man gör medelstora eller korta carvingsvängar, där har tillverkaren lyckats fint.

I högre farter och större svängar i pist upplever jag att nosen är stor och mjuk. Sakana behöver kantas rejält och ha snökontakt med så mycket stålkant som möjligt i backen för att kännas helt trygga, vilket är svårt när farten ökar eftersom skärningen är så kraftig. Nosen är hela 15 centimeter på bredaste punkten, vilket är 1-1,5 cm bredare än skidor med samma midjemått. Jag upplever nosen lite väl mycket som en fladdrig pizzaspade om jag ska vara helt ärlig. Och yes, jag vet: Sakana är byggd för kortare, tightare svängar och där är den bra. Men i ärlighetens namn: vem orkar pressa korta svängar hela tiden?

I fluffet som jag hittar på lite olika ställen under dagen flyter Sakana fint, där gör den jobbet bra.

När jag kommer i brantare och tightare terräng, ner i Vinkelrännorna och även i ravinerna under VM6:an så är jag nära att krascha ett par gånger. Mjuk front och en bakända utan rocker gör skidorna bängliga när man behöver sladda runt dem kvickt. Det hugger och fastnar baktill. En skida som ska prestera bra över hela berget behöver nog faktiskt ha en tailrocker, även om det äter upp lite av carvingupplevelsen i svängarnas sista fas.

På Svartberget ner i Susabäcken går skidorna fint, där är det så brant att lite halvstora, kontrollerade svängar är roliga och då går Sakana in och gör jobbet väl godkänt.

Under dagen blir jag allt mer bekant med skidans flex och hur den beter sig. Jag anpassar min åkning, men jag har inte riktigt någon trygg och säker känsla.

Låt oss prata testlängd, jag åker 181 cm och hade gärna testat sju centimeter kortare 174 cm. Men jag vet inte om det hade suddat ut mina två stora frågetecken: stabilitet i hög fart/stor mjuk front, och den lite lätt huggiga, fastnande känslan i bakändan i tight terräng.

Av det tiotal skidor jag åker under ett par veckor i Åre i mars 2021 är det faktiskt ingen annan som jag får så mixade känslor för som Sakana. I liftkön, på väg till backen och när de står och droppar av i duschen efter skiddagen älskar jag dem.

Men det är inte en skida som jag gillar att åka skidor på över hela berget. Pist i kortare skärande svängar, ja tack! Pist i högre fart och långa svängar, nja. Cruising i lössnö, yes! Tightare offpist, där träd och raviner kräver kvick hantering, nja.

Jag är en ingen new school-åkare som gör butters och smears. För den typen av åkare kan säkerligen en lite mjukare front vara riktigt skoj. I vårslush tror jag att Sakana kan vara trevliga, precis som de var i lite cruisigare lössnö.

Sen vet jag inte på fisksvansen: om det hade varit en så konstruktionsmässigt överlägsen idé, hade inte fler skidor haft en swallow tail i så fall? En tailrocker bör ju kunna tjäna samma syfte att sjunka ner något i lössnö och ge ett bättre flyt. I det fluff som jag åker upplever jag inte att Line Sakana flyter varken bättre eller sämre än andra skidor i samma längd och midjebredd.

BETYG: 3/5

Omdöme i korthet: en relativt mjuk skida framtill som älskar tighta carvingsvängar, och gärna cruisar lössnö. Trivs under pjäxorna på en åkare som önskar något annorlunda som sticker ut en aning, både i åkkänsla och utseende. 

VEM ÄR JAG SOM HAR TESTAT SKIDORNA?

Namn: Anders Wingqvist
Ålder: 40 år
Längd: 173 centimeter
Vikt: 72 kilo
Bakgrund: Utbildad skidlärare (Steg 4), arbete som dito ett par vintrar i Trysil, Åre och Hemsedal. Även säsongat i Utah, USA. Sedan 2007 ett otal reportageresor och privata skidresor runt om i världen med fokus på offpist och topptur. På senare år lite halvt fasat ut toppturandet och funnit skidglädjen i pist och liftburen, lättåtkomlig minigolf-offpist igen. 
Övrigt: Värmer upp i pisten för att sedan leta snö, helst utan att knata alltför mycket eller riskera livet allt för mycket. Referensskidorna de sista fem åren är freeride-plankor med 107-ish midja. Insett att alltför lätta skidor inte är min grej.

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera