South Lake Tahoe: en iskall historia – del 1
South Lake Tahoe är en av de legendariska skidorterna. Med pister som gränsar över från Kalifornien till Nevada, hittar du här fantastisk skidåkning, kasinon och butiker som säljer gröna löv, samt en ort som är hämtad ur en saga. Vad som kunde blivit en fantastisk skidupplevelse ser dock ut att regna bort.
Vi har precis lämnat Las Vegas och kör nordväst. Det mesta av landskapet ligger fortfarande i mörker och våra kaffemuggar i amerikansk storlek slåss om utrymme i kopphållarna i svensk storlek. I backspegeln på Volvon ser vi vad NASA utnämnd till världens ljusaste plats, bli mörkare och mörkare. Ovanför halvljusen är motorvägen spikrak och till synes oändlig. Men vi hinner bara 15 mil mot South Lake Tahoe innan vi måste stanna. Av en slump hittar vi Area 51 Alien Center, i utkanten av det annars anonyma Amargosa. Det är svårt att inte skratta när vi går in i butiken som enbart är dedikerad till utomjordingar, det närliggande Area 51 och andra udda saker.
Mitt bankkonto skrattar dock inte lika mycket på vägen ut med påsar fulla av souvenirer och andra knäppheter. Men vi skrattar. Tvärs över parkeringen, hittar vi världens största smällare. God bless America. Men det ska bli skönt att lämna den platta öknen och komma upp till en riktig skidort och få åka lite legendariskt puder, tänker vi när vi fortsätter genom Nevada.
Från öken till bergen i South Lake Tahoe
Ungefär nio timmar efter vi lämnat Las Vegas rullar jag och min ständige reskamrat, Andreas Lundstam, in i South Lake Tahoe. Det är så här en skidort värdig sin bild på ett vykort ska se ut. Timrade hus, skidshoppar och skiduthyrningar om vart annat. Allt du kan tänkas se när du bildsöker “skidort” på Google eller tittar på en ostig amerikansk julfilm. Detta är också Kalifornien, åtminstone ungefär två tredjedelar av stan, då gränsen till Nevada går rakt igenom. Det betyder att ena sidan är full av kasinon och andra luktar som entrén till estetprogrammet. Jag dömer ingen, men de verkar både vara gladare och ha rödare ögon på den kaliforniska sidan. Vi parkerar vid Tahoe Lakeshore Lodge & Spa, med magarna fulla med Tacobell. Snabbt installerar vi oss i en fin sjurummare med sjöutsikt. Inte helt oväntat är även inredningen gjord av timmer. Peppade på vad morgondagen ska ge somnar vi på mjuka kuddar i varsin ända av det stora huset.
Lyckan hos två skidåkare krossas dock brutalt av regnet som slår mot de stora fönstren. Det är inte bara regn, utan det stormar som den värsta höststormen, i januari. Och de säger att klimatförändringarna inte är på riktigt. Vi hittar tillslut upp till Heavenly Gondola för vår första färd upp på berget. Hela staden är skrämmande grå, blöt och grön. Det känns mer som ett visset oktober än ett glatt skidåkar-januari. Gore-Tex och skallager i all ära, men ett paraply hade varit det bättre valet här. Gondolen skallrar in på toppstationen, och det är svårt att ignorera avsaknaden av nysnö. Eller snö överhuvudtaget för den delen. Heavenly Mountain Resort erbjuder ett ganska stort system med pister och liftar, som spiller över på Nevadas sida. Att se varför South Lake Tahoe är en sådan populär och legendarisk skidort är inte svårt att se, egentligen. Det är bara väldigt dimmigt just nu. När du väl kommit upp över den första stora klippkanten med gondolen så öppnar ett stort område med skidåkning framför skidspetsarna upp sig.
Hoppet är ju det sista som lämnar en sägs det. Men efter bara några timmar av att bekanta oss med systemet så kastar både jag och Andreas Lundstam in den blöta handduken och skidorna. Det finns massvis med skoj att göra här, men regnet öser ned och vi bestämmer oss för att utforska staden istället. Vi passerar genom dörrarna in till det lokala bryggeriet för tröst i närproducerad vätskeform. Vi behöver bara kolla snabbt runt i lokalen för att se att vi inte är ensamma i att behöva tröst från vädret som även det är i vätskeform. Vi snackar med våra bordsgrannar, och det har tydligen varit en väldigt dålig januari generellt. Och överallt tydligen.
Vi får snöfattiga rapporter från Alaska, de omkringliggande staterna och även Europa. Det verkar bara vara Japan som fått det vita guldet. Vi hänger vart enda lager av kläder vi haft på oss för att försöka torka till morgondagen, och avslutar med lite hämtmat och actionrulle på TV:n från 80-talet med Dolph Lundgren. Men det gnager ändå i magen. Har vi tagit oss hela vägen hit bara för spöregn?
Mot Kirkwood
De amerikanska vädergudarna gillar inte oss svenskar, tydligen. Vi kör nästan rakt söderut från South Lake Tahoe mot Kirkwood, och regnet slår återigen mot framrutan. Vi kör av från väg 88, in på väg 89 och skrattar högt på den bara asfaltsvägen när vi kör förbi checkpointen för snökedjor. Orten må vara mindre och mer kompakt än South Lake Tahoe, men Kirkwood känns mer populär på något sätt. Iallafall för tillfället. Ryktet säger att det är mer och bättre snö här, oftast. Med sin högre bashöjd på 2377 meter över havet gentemot South Lake Tahoes 2029, och 15 liftar med 86 nedfarter, är även detta en respektabel skidort. Kirkwood är placerat på ena sidan av en stor bowl med några fina möjligheter för offpistskidåkning. Något som Freeride World Tour även utnyttjat.
Vår svenska otur fortsätter med att en stor servering till. De flesta liftar och nedfarter är stängda på grund av vädret. Systemets övre klippkant som vi friåkare vill åt är även den till stor del stängd. Snö må bestå av vatten, men det är i fel form, repeterar vi plågsamt mellan kallsuparna. Det är lätt att se alla möjligheter till rolig skidåkning även här, med direkta möjligheter till skogsskidåkning, samt lite brantare åk från ovan nämnd klippkant. Men idag finns det inte jättemycket mer att göra än att hoppas att skalplaggen håller vad de lovar.
Men det finns vitt guld på horisonten. Efter ännu en blöt dag och dyngsura kläder, blir vi tillsagda att inte tappa hoppet. Den vänliga mannen i kassan på restaurangen är ett eget konstverk i sig. En färgsprakande mix av cowboy och rastafari, är en syn sällan sedd. Med en stark doft av söt rök-aftershave, berättar han att bättre väder är på intåg. Något som i teorin så klart låter fantastiskt, men det betyder också kallare väder. Det i sig betyder att varje pist i Kirkwood och South Lake Tahoe är bättre upplevda på nyslipade skridskor än skidor. Vi tackar mannen artigt för informationen, och hoppar in i bilen mot vårt nya hotellrum för de kommande dagarna. Vi checkar in på Hotel Azure med glädje och en gnutta skräck. Glädje i att det finns en bubbelpool strategiskt placerad direkt utanför vårt rum. Skräcken från att exteriören ser ut att komma från vilken true crimeserie som helst. Men som alltid, det goda vinner över det onda. Vi inte bara överlever utan frodas i bubbelpoolen. Ett par kalla öl i ösregnet till synen av ett passerande åskväder över Lake Tahoe, är en fantastisk upplevelse.
Tips:
Ät
South Lake Brewing Co erbjuder en en mäng olika ölsorter, pretzels och annan mat. Stället är perfekt om man vill träffa och prata med lokalbor för insikter om de bästa puderåken.
Elements restaurant erbjuder både frukost och middag (antagligen lunch med). Ett mysigt ställe med en mix av mexikansk och amerikansk meny.
Bo
Hotel Azure är i utkanten av stan, men erbjuder strategiskt placerad bubbelpool. Ett mer klassiskt hotell utan kök.
Tahoe Lakeshore Lodge & Spa är det klassiska boendet på en skidort. Mörka träpanel, lukten av trä och en stor balkong med utsikt över sjön. Vad mer kan man önska?
Gör
Ta en promenad runt staden och njut av atmosfären här. Om du känner dig tursam, gå över till Nevadasidan och sikta på närmaste kasino. För att få en riktig naturupplevelse, ta en skotertur och utforska den till synes oändliga vildmarken.
