St Anton summerar säsongen
St Antonbloggen har åkt puder, hängt på Krazy Kanguruh och njutit av St Anton i största allmänhet. Här berättar dem om sin säsong och bjuder även på sex videobloggavsnitt.
Foto: www.freeride.se/blog/stantonbloggen/
Äventyret började redan en blöt kväll i juli 2009, då satt böcklingarna i en svettig tvåa på Norrlandia i Grimstad, Norge och försökte komma fram till vart vintersäsongen skulle spenderas. Efter många om och men hit och dit, fördelar och nackdelar med att försöka ta sig över Atlanten, spendera en månad i Japan eller en hel vinter i Alperna för samma pengar. Skulle vi till en puderhåla eller partyplace? Båda? Fuck it, sa vi som redan gjort en säsong, vi kör på Anton igen!
Sagt och gjort, mailbombandet hann aldrig riktigt ta fart då vi ganska snabbt fick svar av St Antons överlägset bästa hyresvärd med en lika bra lägenhet till uthyrning. Vad sägs om 10 meter till liften och många tusenlappar billigare än alternativ i lite, till och med, sämre läge? Taggningen var på topp, plötsligt kändes tidiga mornar på ICA och kvällsslavandet säljare för Tele2 inte lika jobbiga. Den åttonde december 2009 gick tåget från Köpenhamn, tre skidkåta grabbar och alldeles för mycket packning i sällskap av två tidigare bummarpolare och dansk pilsner.
Foto: www.freeride.se/blog/stantonbloggen/
Redan dag ett på berget fick vi smaka på det vita guldet i sin finaste form. Puder dagarna i ända i minst en vecka. Hyfsat bra start på säsongen! Tyvärr var det mer eller mindre allt av riktigt bra åkning, snömässigt, som vi fick i december. Dumt nog hade ju två av tre böcklingar förra säsongen att jämföra med, då slutade det aldrig att snöa. Åkning i världsklass fick vi absolut under året, men det var lite för långt mellan dumpen för att det skulle hålla i sig ordentligt. Dock så uppskattades dessa bejublade tillfällen, om möjligt, än mer.
Puderhetsen är sinnessjuk i St Anton men det är ganska charmigt får man tycka. Man pressas lite att köra på ännu hårdare, kötta större och brantare linjer, droppa högre klippor, inget mesande här inte, först till kvarn gäller, och då jävlar går det undan. Självklart finns det en massa sweetspots som inte ryker på en gång, men de vill man spara så att man har mest att skryta med på afterskin sen. En av de bästa känslorna som finns är att sno åt sig ett åk av ett gäng kompisar genom att vara först och dessutom fått bättre åkning än dem hela dagen.
För att steppa upp friåkningen ytterligare ett snäpp investerades det i Marker Dukes och stighudar. Riktigt väl placerade pengar, möjligheterna på berget känns gränslösa. Högt upp och på rätt sluttningar låg snön orörd och väntade i flera dagar efter nederbörd. Som tidigare nämnt, både här och i bloggen under säsongen, lyste tyvärr snön med sin frånvaro allt för många dagar under året. Fan vad kräsen man blir med 100-talet helt störda skiddagar i bagaget. Tråkigt, men bara fantasin sätter stopp på vad man kan hitta på då. Huda ut på äventyr, kickerbyggen på diverse konstiga och mindre konstiga ställen, jibba snöbefriade gräsplättar, dödsrace på rodel, hika upp, grilla på toppen och åka ner i månljuset mitt i natten samt utflykter till grannområden, såsom Lech, Zürs, Sonnenkopf och Stuben.
Minst 100 dagar på berget var ett av säsongens mål. Det fixade vi alla tre. Grattis Dave, vinnare av den interna skytteligan på 122 skiddagar. Får skylla på ett trasigt knä och 10 vilodagar, annars hade jag tagit hem det!
Foto: www.freeride.se/blog/stantonbloggen/
Även off-mountain finns det massor av trevligheter. Framför allt nyraggade vänner men också gamla polare hemifrån att umgås och göra dumma, sjuka men inte minst roliga saker med. En del myskvällar med saker som god gemensamt lagad mat, poker, OS- och fotbollshäng. Givetvis en massa fest, temakvällar på Funky Chicken, vad sägs om 80’s night, mustaschfest och pimps and prostitutes? Happyhour på Krazy Kanguruhs afterski, raid i Innsbruck och långa nätter på Kandahar och Postkeller. Inte konstigt att man hamnade på efterfest i bland annat lagret på livsmedelsbutiken Spar och i poolen på Sport Hotel.
Fast vi har ju gjort annat än att åka skidor och dricka öl också, eller nja, egentligen inte, men det kan man ju faktiskt inte klaga på. Livet är allt bra ibland.
Halvåret i Norge gjorde sitt för reskassan, men samtidigt är det ju skönt att inte komma hem helt pank. Detta räddades med lite blandade jobb på plats i paradiset. En del standardsysslor för unga skidåkare, typ, toalettskrubbande, snöskottande och diskplock. Lite extraknäck på skidskolan blev det också. Riktigt kul om man inte gör det för mycket, en hel säsong som skidlärare sabbar ju nästan allt vad åkning på egen hand heter. Sen hade vi turen att jobba för en ganska oseriös variant av det hela. Min arbetsgivare från förra året brukar styra upp undervisning för sina hotellgäster när han har skolklasser på besök. Summan av kardemumman blev ett par tappra svenska krigare och 70-talet engelska crazykids. Har aldrig fått så mycket stryk i snöbollskrig i hela mitt liv. Värre än när man gick i sexan på Bergaskolan och fick rådäng av niorna.
Foto: www.freeride.se/blog/stantonbloggen/
Udda bummarjobb fick vi också smaka på, det är inte alla som blir statister i halvstora internationella filmproduktioner när de gör säsong. Filmen ”Chalet Girl” ska tydligen ha premiär i november 2010 och kommer göra succé, eller? Det får vi se. Bra betalt var det också, framför allt när vi blev promotade till scenbyggare. Dessutom fick man se Chuck Bass (Ed Westwick) i moonboots, och nej, inte ens en så välklädd gosse kunde bära dem med äran i behåll.
Vad är det då som är så bra med St Anton?
– Människorna. Visst, mycket svenskar, men det är bara kul, mycket lättare att hålla kontakten efter säsongen och kunna ses igen. Självklart en massa andra nationaliteter också. Man har lärt känna grymt sköna personer från hela världen.
– Åkningen. Här finns allt. Punkt.
– Utelivet. Det går alltid att hitta party, oavsett tid på dygnet. Inte heller helt fel ställe att fira till exempel nyår och födelsedagar på.
– Stämningen. De tre ovanstående känns väl ganska bidragande till denna punkt. Grym känsla och härlig atmosfär.
– Närheten. Tåg in i byn. Antingen hela vägen hemifrån eller i som transfer från flygplatsen. Riktigt smidigt. Det är dessutom lika lätt att ta sig till närliggande städer och andra skidorter om man känner för det.
Listan är oändlig, men det här samlar väl ihop det mesta. St Anton am Arlberg är och kommer alltid att vara en högt rankad favorit.
Foto: www.freeride.se/blog/stantonbloggen/
Tack till alla läsare under säsongens gång och tack till Freeride.se som gav oss privilegiet att skriva säsongsblogg.
Men framför allt tack till alla underbara människor som bidragit till att göra säsongen 2009/2010 helt fantastisk. Nya och gamla vänner, vi älskar er! Det finns massor av minnen, både på bild, film och i härliga citat. En del bör nog inte presenteras här. Det tar vi en annan gång. Valborg i Lund var grymt, men kändes ändå inte riktigt som en reunion, kan bero på att jag och Dave kom hem dagen innan. Var och när ses i allihop igen?
Videoblogg #1
Videoblogg #2
Videoblogg #3
Videoblogg #4
Videoblogg #5
Videoblogg #6
Foto: Viktor Fellnäs, David Lundsten & Andreas Lundsten
