Stenmark

Vi pratar i en dryg halvtimme och när jag inte har fler frågor att ställa till Sveriges mest upphöjda skidperson frågar han istället mig. “Så du är också en skidåkare har jag hört?”

Sveriges mest ödmjuka person, i andra änden luren heter Ingemar och hans välvilja är så tydlig att det skulle gå att baka bullar på den.

Men vi hoppar tillbaka i lite i tiden. Närmare bestämt 61 år. Från ett litet samhälle i södra Lappland som heter Joesjö hade Erik Stenmark åkt till Tärnaby för att tävla i SM i alpint. IK Fjällvinden var arrangör och alldeles bredvid backen låg Gunborg inne på BB för att föda deras första barn. Han skulle heta Ingemar.

Erik Stenmark var inte en favorit i tävlingarna. Individuellt blev han aldrig bättre än sexa även om det blev några segrar i lag-SM.

I jämförelse med Joesjö var Tärnaby närmast en metropol.

Det skulle dröja fem år innan familjen flyttade in på Slalomvägen, granne med en jämnårig lekkamrat till Ingemar som hette Stig. Vid den tiden hade han redan fått sina första par slalomskidor. Sådana med en gummirem som bindningar.

Tillsammans med grannen Stig Strand spenderade de en ofantlig mängd tid i skidbacken. Ingemar har själv sagt att det inte fanns något annat att göra än att åka skidor. Vissa dagar skall de ha ledsnat flera gånger om. Bara för att inse att det bara var att börja om igen.

Efter att han vann skolmästerskapet för förstaklassare med tiden 30.1 gick utvecklingen snabbt framåt via Årebragden, Kalle Anka-trofén och Trofeo Topolino. Ett tag kallades han till och med ”Kungen av Kalle Anka” för han var så framgångsrik i Kalle Anka-trofén.

1969 när de var på läger i Riksgränsen blev både Ingemar och Stig erbjudna om att köpa tre par skidor av märket Elan för 30 kronor paret och nappade direkt. Man kan ledigt säga att det var en bra dag i Elans historia. Den lilla fabriken i Begunje (Slovenien) som tillverkade skidorna producerade 80 000 par skidor per år när Ingemar började tävla på världscupen 1974. De kommande tio åren skulle de öka produktionen till 750 000 och gå från 10 anställda till 1 100.

”I början saknade jag den här adrenalinkicken som man får av tävlande” -Ingemar Stenmark

Efter högstadiet bestämde han sig för att satsa fullt ut på skidåkningen. Pappa Erik lär ha kallat till sig landslagets juniortränare vid tiden, Olle Rolén, och sagt att ”Om Ingemar missköter sig och inte satsar till 100 procent, måste du lova att omgående skicka hem honom. Då får han börja jobba istället.”

Tränaren han skulle komma att spendera mest tid med hette dock Hermann Nogler – en tysktalande italienare som var bestämd och välkänd i den alpina cirkusen.

Sedan dess har Ingemar ändrat inte bara sin egen framtid med hjälp av skidorna, utan format en hel nations framtid på skidor.

För är det någonting Ingemar Stenmark är så är det skidåkare. Fortfarande. Det bevisas snabbt när jag frågar honom om hur mycket han åker idag och om han är less på skidåkning.
– Nej, jag skulle gärna åka mera. Jag tycker det är kul fortfarande.

Ingemar Stenmark Foto: Daniel Blom
zoom

Historien om Ingemar Stenmarks guldålder tåls att berättas om och om igen. För du hade förmodligen inte åkt skidor om det inte vore för honom. Men historien är lång, innefattar ett till nyligen onåbart rekord på 86 världscupsegrar, två OS-guld, tre VM-guld, ett VM-silver och ett OS-brons och en prägel på en sport som ingen har varit i närheten av. Han var så överlägsen att FIS desperat införde en regeländring för att stoppa den evigt ödmjukes dominans.

Nyligen så blev det officiellt att han blivit delägare i gogglesmärket Spektrum. Där skall han utveckla produkter i samarbete med en drös friåkare och snowboardåkare. Kan du tänka dig? Ingemar Stenmark sitter och tänker ut hur man kan göra ett par skidglasögon bättre. Med snowboardåkare.

Ingemars storhetstid sträckte sig från den första vinsten i världscupen våren 1974 i Madonna di Campiglio till den sista i Aspen 1989. De sista åren hade han redan ledsnat på tävlingscirkusen som blivit hans vardag och jobb.

Skidåkningen har sedan dess tagit en mängd kliv men essensen är exakt densamma. Ingen personifierar den bättre än Ingemar Stenmark som berättar att receptet för en lyckad skiddag i nutid varken kräver de bästa bergen eller midjedjupt puder.
– Jag tycker bara det är härligt att åka. När det är bra snö och bra väder. Med vem och var spelar egentligen ingen roll.

För åker puder det åker han även om han är snabbare än både dig att medge att “det är ju inte så ofta det finns puder.” Breda skidor skrotade han redan för tio år sedan när han provade.
– Jag åker bara med vanliga pistskidor. Jag har testat breda också men jag tycker inte det är lika roligt. Det är ju kul, men man sjunker inte ner någonting. Det blir mer som när man åker på lite blöt skare på våren.

Dom ser mig bara som en gubbe som hoppade upp på en mur i TV eller vann Let´s Dance” -Ingemar Stenmark

Han har hävdat att han åker snabbare nu som 60-åring än vad han gjorde på 80-talet. Anledningen är såklart utrustningens kapprustning för både komfort och prestanda. Hans tånaglar som förut låg som flingor i pjäxorna framåt vårkanten får han nu behålla.
– De pjäxor jag har idag är mycket mycket bättre än de jag tävlade på. Ändå har inte jag tävlingspjäxor. Inte de hårdaste och inte tävlingsmodell. Idag är alla pjäxor ganska lika tror jag och har tagit efter varandra mer. De är mycket styvare än vad vi hade och dem jag har idag är styvare än de jag tävlade på förut.

Idag åker han mest med sin yngsta dotter på skollov. Problem med folk som vill ha autografer har han inte. Enligt honom själv är det ingen som känner igen honom ”med hjälm och kläder och så”. Han följer skidåkningen till viss del och jag frågar om han blir imponerad av att se folk som åker annat än alpint.
– Självklart. Allt sådant man inte klarar av själv är man jätteimponerad av – sådana som gör volter och sådär. Dom som åker ut för berg vet jag inte. Det är klart, det är imponerade på sitt sätt. Men det är sånt som jag också skulle kunna lära mig. Men att göra volter är så otroligt långt ifrån vad jag skulle kunna göra.

Mot slutet av karriären höll han ner dagarna på snö för att orka hålla motivationen uppe hela säsongen. Gissningsvis låg en tung press att alltid vinna på de vältränade men smala axlarna. Både från hela svenska folket men främst honom själv. Sedan dess har han mirakulöst vunnit allting han har ställt upp i vilket vittnar om vilken fantastisk idrottsman han är. Detta trots att han ådrog sig ett diskbråck under en jippotävling i Sälen för drygt 10 år sedan.

Trots ett helt liv som till större delen gått ut på att ta sig ner på snabbast möjliga sätt mellan blå och röda käppar gick övergången från hyllad tävlingsåkare till nästa kapitel smärtfritt. Något som är väldigt ovanligt bland elitidrottsmän.
– Det var inget större problem. För jag hade ledsnat på tävlingsåkning redan många år innan jag slutade och hade börjat fundera på vad jag skulle göra efteråt. Så jag hade klart med jobb och sådant där inom skidbranschen när jag slutade. Det blev ingen dramatiskt övergång. Det enda var att man inte hade kvar tävlingsbiten.

– I början saknade jag den här adrenalinkicken som man får av tävlande.

Direkt efter att han la brynet på hyllan spenderade han mycket tid i Japan där han fick åka mer puder än vad han gjort tidigare. Skidåkningen är Ingemars största passion som han på något magiskt sett har lyckas bevara intakt genom alla dessa år. Han åker även mycket längd och nu ska han alltså börja designa goggles också.

”Jag vill bli ihågkommen som den person jag är idag” -Ingemar Stenmark

Ingemar Stenmark Foto: Anders Neuman
zoom

Sett över tid finns det nog ingen som har ett större skidintresse än Ingemar Stenmark. Precis som när man pratar om skidåkning skiner han upp när hans kommande roll som produktutvecklare kommer på tal.
– Det här blir nytt för mig. Jag hade jätteproblem med glasögonen. Innan man hade hjälm så for dom på sne och immade himla mycket för mig. Jag gillar det här med produktutveckling.

– Jag kommer sitta där i Åre och jobba, det är ganska nytt än. Jag har en del idéer. Om man diskuterar kommer det säkert fram flera. Det är inte säkert att mina idéer är dom perfekta.

Det är enkelt att prata skidåkning med Ingemar och han har ganska bra koll på vad som händer i skidsvängen även utanför alpinkretsar. För en stund glömmer jag bort vem jag pratar med för det känns som att det lika gärna kunde vara vilken annan skidentusiast som helst.

Ingemar Stenmark med skidglädjen intakt Foto: Anders Neuman
zoom

Vi pratar lite om hans barn och jag frågar mest som ett konstaterande om han har berättat mycket historier för dom från tävlingsåren. Svaret är minst sagt förbluffande på ett sådan sätt som bara Ingemar Stenmark kan mäkta med.
– Jag har inte berättat någonting. Min yngsta dotter är nio. Dom som är jämnåriga med henne, dom vet inte någonting om min skidåkning. Dom ser mig bara som en gubbe som hoppade upp på en mur i TV eller vann Let´s Dance.

Dom säger att vi som inte var med inte kan förstå hur stor Stenmark var. Hur hela Sverige stannade upp när han tävlade. Jag tror att den som förstår det minst av alla är Ingemar själv.

Hur vill du bli ihågkommen?
– Jag vill bli ihågkommen som den person jag är. Jag tycker att man inte kan leva på gamla meriter utan jag är den jag är idag och vill bli ihågkommen som den jag är nu.

 

Text: Simon Tjernström
  • Gilla14   Kommentera (2)
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER: ,
  • TAGGAR:
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. Rondane
    0
    Rondane | 2017-01-15 06:47          

    Fantastisk mann

  2. ABadHabit
    3
    ABadHabit | 2016-12-19 11:33          

    Vilken ödmjuk och fantastisk människa han är Ingemar <3