Greve Långböj – Sveriges mest unika skidtillverkare

Freeride har träffat Jon Långström som tillverkar traditionella träskidor under namnet Greve Långböj. Följ med på en resa bakåt i tiden hos Sveriges utan tvekan mest unika skidtillverkare.

Jag svänger av väg 84 strax efter avfarten som leder mot Vemdalen. Platsen är Hedeviken, en liten by utanför samhället Hede, som ligger vackert beläget vid vattnet intill Ljusnan med Sonfjället som närmsta granne.

Det första som möter mig efter att jag har svängt av från landsvägen är en liten bod där egentillverkad honung står uppradad till självförsäljning, med skylten ”Grevens Bodega”.

Men vem är egentligen Greven? Greven i fråga stavas Jon Långström, som förutom honungstillverkning också konstruerar skidor under namnet Greve Långböj Customskis.

Jag parkerar bilen på gården som består bland annat består av tre olika hus, bikupor, hästhage, hölada, ett stort växthus och diverse prylar som ser ut att vara hämtade från 1800-talet utspridda över tomten.

Här bor förutom Jon ”Greven” Långström och hans sambo också två hästar, två grisar, ett gäng bin samt en hund och en katt. I ett av timmerhusen på gården ligger skidverkstaden och det är där jag hittar Jon efter att jag har stigit ur bilen.
– Tjena! Hur är läget? Ropar Jon med en bred härjedalsk dialekt samtidigt som han står med yxan i högsta hugg.

Därefter börjar rundturen i skidverkstaden där det tillverkas skidor. Och inte vilka skidor som helst. Jon har specialiserat sig på traditionella träskidor som byggs enbart med handverktyg.
– Jag använder mig av bila, alltså en typ av yxa… handhyvel, pensel, tjära och en stålsickel.

Det är så många frågor som genast uppstår gällande dessa skidor som Jon tillverkar. Men vi börjar med att reda ut hur det hela började.
– Jag har experimenterat med skidor länge och byggde bland annat om alpinbrädor till skidor när jag arbetade på skidshopen i Björnrike för längesedan.

”Därefter berättar Jon om en fest i Toppstugan på Funäsdalsberget där han monterade ned en gammal träskida från väggen som var en del av inredningen på restaurangen för att ha något att ta sig ned på i slutet av kvällen.”

Därefter berättar Jon om en fest i Toppstugan på Funäsdalsberget där han monterade ned en gammal träskida från väggen som var en del av inredningen på restaurangen för att ha något att ta sig ned på i slutet av kvällen.

Huruvida det är rätt eller fel att ta med sig en antikvitet av detta slag låter vi vara osagt även om skidan återlämnades kort därefter. Men där och då förvånades Jon över hur pass bra det gick att åka utför med denna relik när han svischade ned för backen en sen vinterkväll på en träskida.

Efter den händelsen uppmärksammade Jon att det skulle hållas en kurs i Norge inom klassisk skidkonstruktion av trä, vilket han anmälde sig till.
– Jag gick den kursen över en helg och redan under de dagarna så började jag bygga ett par skidor åt min dotter som visade sig fungera riktigt bra. Sedan började jag bygga skidor hemma direkt åt polare och bekanta, det föll sig naturligt.

Jon Långström har arbetat både som timmerarbetare och träslöjdslärare och under vintertid tjänstgör han som skidpatrull på Funäsdalsberget, och är en av få pistörer som setts ridande på häst i tjänst.

Med tanke på Jons övriga dagjobb så faller sig skidbyggandet på många sätt naturligt och under hösten så är det hans huvudsysselsättning i väntan på vintern.
– Jag har mer beställningar än jag hinner med, så nu har jag satt av tid för att endast bygga skidor under hösten.

Just nu håller Jon på med att bygga ett par skidor som ska användas under Jubileumsvasan i februari där långa träskidor med tårem, näbbskor och vadmalsbyxor ska vara att föredra för att återuppleva det som hände för 100 år sedan.

Jag får följa med under tillverkningen av dessa skidor vilket i sig också är som att resa i tiden. Grunden till skidorna klyvs från en planka av björk som därefter arbetas till önskad form med hjälp av yxa och hyvel.
– Jag föredrar att använda fura egentligen, och helst ska den vara över 100 år gammal så att den kan klyvas med stående årsringar.

Därefter följer en föreläsning i träkunskap kring hur fibrer och årsringar fungerar och hur olika träslag ger skidan dess karaktär. Men med tanke på att det inte bara är att köra till närmsta brädgård och lasta i en flera hundra år gammal tall i bilen så faller oftast valet av träslag för Jon på ask, asp eller björk beroende på vilka egenskaper som önskas från kunden.
– Det är specifika företag som jag köper trä från, men jag tar allt jag kommer över. Jag ska iväg och kolla på en stock nu snart, förklarar Jon entusiastiskt innan processen fortsätter.

”Jag dekorerar alla skidor individuellt efter människornas personlighet, jag tar mig den konstnärliga friheten.”

I detta skede av tillverkningsprocessen så ångkokas brättena i en kastrull med vatten tills de mjuknat tillräckligt för att böjas. När skidan svalnat läggs finishen med stålsickel och därefter dekoreras alla skidor med en logotyp eller figur.
– Jag dekorerar alla skidor individuellt efter människornas personlighet, jag tar mig den konstnärliga friheten.

Denna skida som Jon tillverkar just nu blev försedd med en fågel som ska spegla beställarens individuella drag. Jag lägger ingen större vikt vid att ifrågasätta eller diskutera personen i frågas personlighet men gissningsvis så handlar det om en fri själ med stora flygande drömmar.

Nästa steg i tillverkningen är tjärning. Skidorna grundtjäras med pensel och bränns därefter med gasbrännare för att tjäran ska suga in i träet ordentligt. Avslutningsvis så samlar Jon ihop en hög med trärester som används till att tända upp en brasa ute på gården där den sista bränningen av skidorna genomförs innan de är redo att levereras till kund. Jon värjer sig lite för frågan kring vilken nytta denna sista eldning egentligen har för skidan rent kvalitetsmässigt, men står ändå fast vid att det är en viktig del av tillverkningen, inte minst som en rituell handling.

Eldceremonin lämnas åt sitt öde och diskussionen fortsätter kring vilken målgrupp som egentligen köper skidor som ser ut att vara hämtade från ett svunnet sekel, och vad används skidorna egentligen till?
– Jag säljer mycket skidor till renskötare, ripjägare och folk på länsstyrelsen. Det är många här omkring som har behov av att ta sig fram i ospårad terräng. Har man ingen skoter är det i princip det enda sättet att ta sig fram.

”Magin med trä är att det går att få till både glid och fäste på samma yta, så för toppturer med en inte alltför brant anmarsch fungerar de riktigt fint för.”

Men även om dessa skidors primära syfte är att ta sig fram i flack terräng så har Greve Långböj också experimenterat med träskidor även för alpin utförsåkning. Skidorna har då varit monterad med telemarksbindning och testkörts i Funäsfjällen.
– Skidorna går bra i puder! Men i pist är det ju trots allt bra med en stålkant, förklarar Jon och skrattar lite innan han fortsätter med att berätta vad skidorna faktiskt är riktigt bra på.

– Magin med trä är att det går att få till både glid och fäste på samma yta, så för toppturer med en inte alltför brant anmarsch fungerar de riktigt fint.

Innan jag beger mig från gården uppfylld av detta gedigna hantverk som jag just har fått uppleva så strosar vi runt på gården en stund och Jon visar mig det kretslopp som dagligen pågår här. Grisarna bökar i jorden i växthuset där grödorna sedan ska frodas och höet till hästarna slår han själv med lie som nu finns upphängd på husväggen.

Vi är omgiven av en gammal och traditionell atmosfär som lägger sig som en kupol över just denna gård i Hedeviken. Det enda som är sticker ut från de i övrigt så ädelt åldrade inventarierna är elbilen på baksidan som står på laddning samt en cirka 20 meter lång solcellspark som står placerad på en höjd bakom skidverkstaden.

För utomstående kan Jon Långström och hans unika livsstil tillika skidtillverkning säkerligen uppfattas som flummig och diffus. Men bakom skägget finns en väl medveten tanke om ett liv och en gård som går i linje med hans värderingar:
– Jag strävar främst efter en tillvaro som jag trivs med, det är det viktigaste. Jag hoppas kunna bygga skidor, åka skidor och rida häst även i framtiden och vill kunna driva ett jordbruk på gården baserad på häst.

Och framtiden ser ändå ljus ut för Sveriges troligtvis mest unika skidtillverkare. Förutom ett konstant flöde av skidbeställningar så ska Jon nu också undervisa andra i traditionell skidbyggteknik på Folkhögskolan i Sveg. Vem vet, kanske är det nya, det gamla?

Nåväl, får jag bara loss ett par träskidor med alpin bindning till ett av vinterns dump så är jag nöjd.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.