Svalbard: Svarta gruvor, blåa glaciärer & vita berg

Skidsäsongen på Svalbard går för högtryck nu i maj och juni. Vi besökte den arktiska norska ögruppen som är en skön glassmix med de tre kulorna Andermatt, Island och Grönland, samt ett strössel på toppen bestående av 3000 livsfarliga isbjörnar.

”Välkommen till Ryssland! Nedan ser du vilka priser som gäller här: Ringa 15 kr/min. Svara 15kr/min…”, plingar till i telefonerna samtidigt som båten anlöper i Barentsburg. Från hamnen går en lång och sliten trätrappa, förbi fallfärdiga trähus, upp mot högre höjder. En tom gunga vajar fram och tillbaka och gnisslar elakt. En blick söderut möts med högar av kol. Byn har en liten huvudgata med några hus, en väderbiten skola, ett slitet hotell och en bar.

”Välkommen in till världens nordligaste bryggeri”, står det på en skylt utanför baren. Gruppen kan inte hålla sig från en arktisk öl och vi stiger med våra kolskitiga sulor in i värmen. Det är tomt i lokalen, men bakom bardisken står ryssen Kiril. Han häller upp sju lokalproducerade IPA till en kostnad av 140 norska kronor. Inte långt från vad en enda öl kostar i Oslo. Kiril berättar:
– I byn jobbar det cirka 450 personer i kolgruvan. Arbetarna åker hit på 3-årskontrakt från det ryska gruvbolaget Trust Arktikugol (Арктикуголь). Den jag känner som varit här längst, har varit här i 15 år.

Barentsburg ligger cirka 60 kilometer väster om ögruppen Svalbards största stad Longyearbyen som har strax över 2000 invånare. Kolutvinning från gruvorna är den dominerande verksamheten i Barentsburg, men på senare tid har även turistnäringen gett inkomster. Namnet Barentsburg kommer från den nederländska utforskaren William Barentsz som upptäckte Svalbard år 1596. Sedan 1932 har Sovjetunionen (numera Ryssland) och bolaget Trust Arktikugol varit ansvarig för gruvdriften i Barentsburg.

”– Vi har identifierat tre faror. Laviner. Glaciärsprickor. Isbjörnar. Vi anser att ni har minst erfarenhet av isbjörn.”

Fem dagar tidigare anlände vi med det norska inrikesflyget från Oslo till Longyearbyen, som ligger vid Isfjorden på västra sidan av Svalbards ö Spitsbergen. Utsikten genom flygplansfönstret gav en föraning om vad som väntade oss. Vita berg, blått vatten och enorma glaciärer. Det är en speciell känsla med skidresor i slutet av maj. Hemma i Göteborg samma morgon stod termometern på 27 grader.

”Det är en speciell känsla med skidresor i slutet av maj. Hemma i Göteborg samma morgon stod termometern på 27 grader.”

Taxin tar oss från flygplatsen till hamnen i Longyearbyen och båten Strönstad, som ska vara vårt hem de kommande sju dagarna. Med på båten är de rutinerade svenska bergsguiderna Christian Edelstam och Magnus Lindor Strand, tio förväntansfulla skidgäster och fyra erfarna besättningsmän. Innan resans första middag samlar bergsguiderna alla gäster i kantinen för en genomgång.
– Vi har identifierat tre faror. Laviner. Glaciärsprickor. Isbjörnar. Vi anser att ni har minst erfarenhet av isbjörn.

Det går några skratt genom gruppen innan Christian Edelstam fortsätter:
– OM isbjörnen kommer så är det viktigt att vi samlas i en gruppformation och tjoar. För det mesta går då björnen iväg.
Bergsguiden Christian fortsätter:
– Funkar inte det använder vi signalpistolen. Funkar inte det skjuter vi ett varningsskott med geväret som vi alltid bär med oss. Ger sig inte isbjörnen då av så förstår ni nog sista utvägen. Men sannolikheten att komma dit är väldigt liten, men visst finns den.

Efter middagen kryper vi till kojs precis när Strönstad lämnar Longyearbyens hamn och styr fören västerut, över Isfjorden, och in i fjorden Trygghamna. Efter en tre timmars gungande resa kommer båten fram till fjordens lugnare vatten. Skipparen Ivar släpper ankaret och går även han och lägger sig.

Med mätta frukostmagar står vi följande morgon på däck och gör oss redo för vår första topptur i detta arktiska landskap. Det är en storslagen natur runt båten. Massiva glaciärer som går ner mot vattnet och spetsiga vita toppar runt om oss. Christian och Magnus står med varsin kikare och kollar av kustremsan där vi ska landsätta ribbåten som tar gruppen från båten in till stranden. Isbjörnarna gillar kusten bäst. Inga isbjörnar i kikarna betyder skidåkning.

”60% av landytan på Svalbard är glaciärer. Något puderparadis är det inte snack om.”

Svalbard, som består av många öar varav den största heter Spitsbergen, är ungefär dubbelt så stort som Småland. 60% av landytan är glaciärer. Något puderparadis är det inte snack om. På västra sidan av Svalbard, där merparten av den kommersiella skidåkningen sker, är nederbörden i snitt fattiga 400 millimeter per år. Det är annorlunda på den mer svårtillgängliga östsidan, där faller det i snitt 1000 millimeter per år. Men å andra sidan är snittemperaturen över året inte långt över nollan, vilket gör att nederbörden oftare faller som snö än regn.

Dagens mål är skidåkning på det 849 meter höga Protektorfjellet. Ribbåten tar gruppen säkert och smidigt till landsättningsplatsen. Vi tar oss snabbt ur, på med stighudarna för att sedan börja gå. Inga onödiga minuter läggs på att vara i isbjörnszonen. Och som alltid så blir utsikten vackrare ju högre upp man kommer, så även på Protektorfjellet. Men Spitsbergen är också helt annorlunda. Det är mer storslaget. Det är så mycket coolare:
– Det är så vackert här! Det är som en mix av Andermatt, Island och Grönland, säger Johan Engebratt exalterat medan han blickar ut över landskapet.

Bergen är spetsiga som i Andermatt, vita som på Island och med enorma glaciärer som på Grönland. Från toppen ser vi platåbergen på andra sidan av Isfjorden, delar av Trygghamna, glaciärer som går hela vägen ner till vattnet och hundratals potentiella skidåk. Vi dreglar över möjligheterna. So much to do, so little time. Vi har ju bara 6 skiddagar!

Valmöjligheterna är många från toppen och gruppen gör två åk, ett västerut ner mot havet och ett avslutande brantare åk norrut nerför Protektorbreen. Snön varierar från perfekt vårsnö i väst till ett tunt skarlager i norr. Nio timmar senare sitter gruppen i ribbåten på väg till Strönstad igen. Trötta, nöjda och glada över riktigt bra arktisk skidåkning.

– Ska du med på en bastu och lite varmt bad?, frågar Per medan han sträcker fram en kall Spitsbergen IPA.
Gruppen är tillbaka på båten som precis lättat ankar, startat motorn och är på väg ut ur Trygghamna. De kommande dagarna är planen att åka skidor på Svalbards allra västligaste ö Prins Karls Forland och på bergen runt världens nordligaste bosättning, den lilla byn Ny-Ålesund som ligger nordväst på Spitsbergen nära nämnda ö. Prins Karls Forland är en riktigt häftig och långsmal ö väster om Spitsbergen pepprad med skidberg och glaciärer. Transporttiden där emellan måste fördrivas, och varför inte i bubbelpoolen eller i bastun.

Bergen på Svalbard är inte särskilt höga. Längs Västkusten når dom sällan över 1000 meter, mycket av skidåkningen sker på berg mellan 500-800 meter över havet, vilket kan kännas lågt. Men det är generellt sett riktigt högkvalitativa höjdmeter. De högsta bergen ligger på nordöstra delen av ön Spitsbergen vid Atomfjella, där det högsta är Newtontoppen med sina 1713 meter över havet.

Det är på detta sätt som dagarna spenderas på en ski and sail på Svalbard. Vakna, frukost, ribbåt, tura upp, åka skidor ner, tura upp, åka skidor ner, ribbåt tillbaka, bastu, bad, middag, snack, yatzy, sova. Där emellan slinker en valross in, kanske en isbjörn, nån säl och ett isberg.

Svalbard är naturupplevelser i kubik. Det är skidåkning i världsklass. Det är helt enkelt ett måste för toppturaren som letar efter resmålet som kommer bli svårt att slå. Man kan vända på det – vad gör man efter Svalbard?

Svalbard Ski & Sail

När: Maj/Juni

Arrangörer: Svenska bolagen Pure Skitouring och Arctic Guides mfl

Var: Svalbard är en norsk ögrupp i Arktis. Denna resa utgick från huvudön Spetsbergen och staden Longyearbyns hamn. Skidturer gjordes sedan på västkusten.

Bergen som vi besteg: Protektorfjellet, Vesslefingerern, Murdochtoppen, Ferrierpiggen och Kamhögda.

Samhällen: Longyearbyen, Barentsburg, Ny-Ålesund och Pyramiden.

Antal isbjörnar: 3000

Antal människor: 2583

Varför Svalbard: Grym skidåkning, enormt vacker natur och spännande djurliv. Äventyrlig skidåkning är en beskrivande summering.

Pod: missa inte Freeridepoddens avsnitt ”Kan man säsonga på Svalbard?”. 

Text: Fredrik Schenholm
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. fredrik_schenholm
    1

    Tack för det Martin!

  2. Martin_Akesson
    2
    Martin_Akesson | 2018-06-08 14:04          

    Grymt reportage Schenis och fina bilder som vanligt!